Bokhora.se

23/11 2014
14:41

Jag blev så himla besviken när jag läste att Channel 4 hade beslutat sig för att lägga ner den brittiska tv-serien Utopia efter andra säsongen. Förmodligen bidrog nedläggningen till att jag tänker tillbaka på Utopia i ett sådant magiskt skimmer (lite som med ”Carnivàle”?), men jag ser fram emot att amerikanska HBO tar sig an tv-serien och gör en egen version. Författar/bokkopplingar har denna nyinspelning i och med att det är Gillian Flynn som skriver manus till hela den första säsongen. För regin står David Fincher, som Flynn samarbetade med i filmatiseringen av hennes ”Gone Girl”. Jag får lov att säga att jag inte blev superimponerad av just den filmatiseringen, men jag är ändå optimistisk inför det här projektet.

Gillian Flynn på Bokhora.

 

 

Kommentera
22/11 2014
15:01

1) Att det finns flera seminarier från Bokmässan på UR Samtiden.

2) Den här artikeln om fem små förlag med spännande utgivning i USA.

Kommentera
22/11 2014
9:18

Litteraturkvalster undrar hur det gick med Lena Dunhams bok som jag skrev om i en höstenkät i augusti. Om jag har läst den trots min skepsis.

Svar: nej.

Ett tag efter att jag fyllt i den där höstenkäten blev jag plötsligt lite sugen på att läsa Lena Dunhams ”Not that kind of girl”, trots allt. Det skrevs ju om den precis överallt. Men nu är jag hemskt osugen igen. Den kommer förmodligen aldrig att bli läst. Av samma anledningar som jag skrev om i augusti: Lex Mindy Kaling.

Övriga böcker då?

Alice Munros ”På fri fot”? Jag har läst en av novellerna. Jag sparar resten. Jag vill inte läsa dem alla i följd. Men jag borde hitta en schysst rytm för min läsning, för just nu ligger den lite bortglömd i bokhyllan.

Nowiolet Bulawayos ”Vi behöver nya namn”. Oläst, ej införskaffad, trots min favoritöversättare.

Veronica Roths ”Allegiant”. Oläst. Delen före, ”Insurgent”, är påbörjad men pausad.

Kristin Lundells ”Busskungen – svensken som grundade Greyhound”. Oläst. Jag kommer förmodligen inte läsa den. Jag är inte lika nyfiken längre.

Gillian Flynns ”Vassa föremål”. Den läser jag just nu!

Liv Strömquists ”Kunskapens frukt”. Läst och älskad!

Lena Sundströms ”Spår”. Oläst hittills.

4 kommentarer
21/11 2014
9:58

Nå, den här bokutmaningen jag har med svågerns lillebror. Jag fick ”mina” böcker av honom igår, är så himla förväntansfull nu, alldeles prillig! Vill börja läsa direkt.

IMG_9128-0.JPG

Mitt bokpaket till honom har det däremot gått lite sämre med. Jag har bestämt mig för att byta ut Didion mot Märta Tikkanen. Detta efter en omläsning av Didionen.

Nu längtar jag efter att arbetsdagen ska ta slut så att jag kan få börja läsa.

Kommentera
20/11 2014
7:49

 

29694246_O_1

Det var bra att Bea Uusma vann Augustpriset med ”Expeditionen. Min kärlekshistoria.”. Då bestämdes det nämligen att man skulle ge ut hennes debutbok ”Astronauten som inte fick landa” på nytt. Åtminstone anar jag ett samband.

”Astronauten som inte fick landa” är en av mina bästa läsupplevelser 2014. Jag var konstant upprymd när jag läste den. Boken handlar om Michael Collins. Han var med på Apollo 11 tillsammans med Neil Armstrong och Buzz Aldrin 1969. Men när Neil och Buzz tog månlandaren ner på månen, drog Michael 14 varv runt månen istället. Det tog 28 timmar. På andra sidan månen upplevde han förutom radioskugga det största mörker han någonsin sett. Ibland får läsaren ta del av Michael Collins anteckningar från resan.  Det är inga litterära mästerverk, men det är vackert. Jag läser om Michael Collins rymddräkt (att han har en blöja är inte ens en tiondel så intressant som kylarsystemet som hindrar kroppsvätskorna från att koka) och om vad han äter under sin tur runt månen (vad sägs om frystorkad räkcoctail eller pulverbananpudding?). Detaljrikedomen känns igen från ”Expeditionen. Min kärlekshistoria.”, men ”Astronauten som inte fick landa” har en ung publik som målgrupp. Målgruppen är 6-9 år och jag kan tänka mig att det finns tusentals 8-åringar som vet mer om rymden, astronauter och rymdfärder än vad jag vet, men jag skulle gärna läsa boken tillsammans med en ung läsare. Och jag hade faktiskt inte velat läsa samma bok skriven för en vuxen läsare. Tilltalet är perfekt. Tydligt, men aldrig förenklande.

Jag är konstant nyfiken och superintresserad när jag läser. Jag kommer kanske inte tömma biblioteket på astronautböcker efter det här, men skriver Bea Uusma en bok om någon annan astronaut kommer jag att stå först i kön på bokhandeln. Här finns plats för eftertanke. Jag funderar på Michael Collins och Buzz Aldrin, han som inte ens fick landa på månen och han som var tvåa ner. Men jag funderar även på Neil Armstrong, som aldrig ville bli en kändis. Jag tänker på Michael Collins barn och på hans hundar. Jag funderar en hel del på den karantän där astronauterna placerades när de landat på jorden. ”Astronauten som inte fick landa” är kort sagt en mycket bra bok.

Om man är nyfiken på att lära sig mer om astronauter rekommenderar jag Chris Hadfields filmer (ni vet: astronauten som sjöng Bowies ”Space Oddity” i ett känt klipp). Här är en spellista:

 

6 kommentarer
19/11 2014
17:04

Nästa vecka äger Stockholms Internationella Poesifestival rum. Temat är ”Välkommen!” och tidskriften 10TAL har bjudit in författare från olika världsdelar till program på bland annat Södra Teatern och Nobelmuseet. Festivalen håller på 25-30 november.

Festföreställningen går av stapeln torsdag 27 november på Södra Teatern. Läs mer här.

unnamed

Kommentera
18/11 2014
12:30

Det är ingen hemlighet att jag har en liten förkärlek för Cyril Hellmans skrivande. Och nu har han kommit ut med massor med smått och nytt – en novell som heter ”Lilla Gul” som är en del i ett projekt där han skriver om kärlek och ett par reportageböcker med olika teman (själv kastade jag mig direkt över ”Hårdkokt nordamerikansk prosa : Intervjuer med Anthony Bourdain, Don DeLillo, Bret Easton Ellis, Barry Gifford, Dennis Lehane, Chuck Palahniuk, George Pelecanos och Terry Gilliam om Hunter S. Thompson” – puuh den titeln).

Jag börjar med att säga att jag är vansinnigt förtjust i idén att publicera reportage, den är förstås inte ny på något sätt men jag som konsumerar (i brist på bättre ord) god journalistik blir väldigt glad över att ha bra rep samlade på det här viset. Och den samlingen ovan är ju helt mumma, precis som ytterligare en där nordamerikanska serietecknare får komma till tals. Alison Bechdel!

Novellen ”Lilla Gul” handlar om aspirerande författaren Cyril som träffar den unga Henrietta och de inleder något slags förhållande – snarare intensivt vänskapligt än sexuellt baserat. Nu råkar Henrietta vara en typ av person som jag ogillar väldigt mycket – ordet som kommer för mig är andlös – som mycket medvetet använder någon slags barnslighet slash skönhet för att ta sig dit hon vill. Men jag tycker ändå att det är en fin liten berättelse om två personer som nådde varandra under en period när de verkligen behövde någon. Tycker om tvetydigheten i omslaget också.

Nu ska jag beställa Cyrils intervju med Debbie Harry, det passar extra bra eftersom jag precis fått hem två superfina fotoböcker om Debbie och då blir jag förstås genast sugen på mer. Det slumpar sig till och med så att jag lyssnar på ”Heart of Glass” medan jag skriver detta.

 

Kommentera
18/11 2014
10:32

Jag tror att jag åkte förbi det när jag kom till Göteborg förra veckan! Innan ni går in i en större filosofisk diskussion om att fiktion är fiktion, hej Lena Andersson och Hugo Rask, så kan jag berätta att i Linda Spåmans bok heter det hotell Äpplet, ligger lite utanför stan så man får åka buss dit och det är ett ganska deppigt läge och hotell. I boken jobbar hon där innan hon skriver en serieroman om en bostadsrättsförening och hela hennes liv blir så härligt pga den framgången. Man kan alltså spåra element av verklighet.
Och så åkte jag förbi hotell Apple.
Hallå hallå?

Kommentera
17/11 2014
13:48

Jag har fått läsa en norsk bok, och det är ju alltid lite av en happening. Höga förhoppningar hade jag också för författaren heter Gunnhild Øyehaug som senast skrev ”Vänta, blinka” som jag verkligen gillade. Den nya romanen heter ”Undis Brekke” och är döpt efter den kvinnliga huvudpersonen.

Det förvånar mig att den är så liten i handlingen. ”Vänta, blinka” är en kollektivroman och väver ihop flera människor, händelser och platser. En stor handling liksom, för en lite mer erfaren författare. Jag trodde att Øyehaug skulle fortsätta från det avstampet, så när ”Undis Brekke” visar sig handla om några få timmar i en enda kvinnas liv kändes det snopet.
Hon är 37 år, och via en misslyckad livsresa tillbaka i utgångsläget. På ett halvtråkigt jobb som lektor i litteraturvetenskap på en ganska oviktig högskola i hemstaden. Det var inte alls så det skulle bli, och det fanns för ett par år sen bra förutsättningar för något helt annorlunda och mycket finare, men men. Det sket sig, på ett långsamt och utdraget och odramatiskt vis. Men sket sig gjorde det. Undis Brekke har fått retirera. Hennes första möte med sina nygamla kollegor sker på en julmiddag för fakulteten och via den får man hennes livsberättelse.

Jag gillar ju fortfarande Gunnhild Øyehaug och det här är en fint utmejslad roman. Bra hantverk. Skört och hårt och fint och allt jag vill ha. Men trots det så blir det den sortens roman jag läser en gång och sen är det bra. Även om det finns flera beröringspunkter mellan mig och Undis Brekke så blir hon inte mer än en karaktär jag följer under ett par timmar. Sen slår jag ihop boken och då är vi färdiga med varandra.

Kommentera
16/11 2014
12:57

9789163879418

Fler tips för barn!

Jag läser inte så snabbt att jag skulle uppskatta en adventskalender där jag skulle få en roman varje dag. Kanske en Novellixbok i så fall. Eller ett kapitel (men det skulle vara hemskt frustrerande läsning, inbillar jag mig). En Pixibok skulle jag däremot hinna med om jag bara hade någon lämplig unge att högläsa för.

Pixiadventskalendern finns i välsorterade bokhandlar eller på nätet. Den innehåller Pixiböcker av kända författare och illustratörer som Stina Wirsén, Jan Lööf, Eva Bergström och Annika Samuelsson. *Scannar vänskapskretsen på lämpliga barn att uppvakta*.

Själv får jag väl hålla till godo med en nagellacks- eller chokladkalender.

 

1 kommentar