Bokhora.se

09/12 2016
20:14

I min släkt heter nästan alla Anna. Utom jag. I min innersta flock heter alla andra tjejer Anna i andranamn. 

Det här är vad de fick i namnsdagspresenter (i vanliga fall brukar vi inte ge varandra namnsdagspresenter):


Mamma fick Alex Schulmans bok ”Glöm mig”, som hon gick raka vägen in i gästrummet och började att läsa. Sedan berättade hon historier ur boken resten av helgen. Kanske var det här den mest lyckade namnsdagspresenten.


Min storasyster fick Chimamanda Ngozi Adichies ”Alla borde vara feminister” som jag köpte till mig själv också. När jag tänker på Chimamanda Ngozi Adichie ser jag ut som en hjärtögon-emoji så jag hoppas att min syrra gillar den. 


Till elvaåringen fick jag plocka fram en julklappsbok, för hon konstaterade: jag heter också Anna, vet du när de andra fick böcker. Hon fick Kristina Ohlssons ”Det magiska hjärtat” som jag är väldigt nyfiken på. Den handlar ju om att rädda sin bästis från att dö och nu undrar jag om den där bästisen faktiskt dör. 

Till mig själv, som alltså inte heter Anna, köpte jag en bok av Barbro Westlund som jag gissar att jag kommer att läsa 2025 eller så om jag fortsätter i den här takten. 

Kommentera
09/12 2016
10:48

Jag läste Karolina Ramqvists ”Det är natten”, och gillade mycket, precis som jag gillar allt hon skriver mycket. Nu har jag lyssnat på senaste Bakom boken-podden där hon och Daniel Sjölin pratar om Natten-boken och skrivprecision och hur man perfekt beskriver en snödriva. Med mera.
Ett poddtips att förgylla sin fredag med.

Kommentera
07/12 2016
15:28

Här kommer ett snabbt tips om vidare läsning.
Tre jättebra författare som heter Elin Nilsson, Mårten Melin och Lina Arvidsson, pratar om varför de skriver ungdomsböcker. ”Vuxenboken light.”
Jag har läst alla tre, gillar dem och det här samtalet. Blev dessutom inspirerad att skriva själv av det. Då ÄR det bra ju.

1 kommentar
06/12 2016
2:07

I veckans Mellan raderna berättade Karin att hon hade läst Geri Gulliksens ”Berättelse om ett äktenskap” och älskade den. Jag har länge varit sugen på att läsa Gulliksen och ska köpa den så fort jag kommer till Stockholm (alltså på lördag). Jag är nämligen en sucker för relationsromaner. Nu vet jag inte riktigt var gränserna går mellan relationsromaner, chick lit och romance, men det kanske nån av er kan förklara för mig. Det jag vet är att det inte ska finnas något garanterat lyckligt slut. Jag gillade allt mellan ”Maken” av Gunn-Britt Sundström, Jag älskade Louise Boijie av Gennäs ”Stjärnor utan svindel”, ”Anna och Mats bor inte här längre” av Helena von Zweigbergk, ”Två – Scener ur ett konstnärsäktenskap” av Märta Tikkanen (okej, kanske ingen roman), Martina Haags ”Det är något som inte stämmer”, ”Du” av Carolina Kepnes, er fram emot att läsa Sandra Beijers ”Allt som blir kvar” och ja ni fattar. Nu slår det mig att den enda historien som inte är så himla heteronormativ som jag kommer på är ”Stjärnor utan svindel” av Louise Boije af Gennäs.

Tipsa mig gärna om era favoritrelationsromaner och gärna också om såna som inte är så heteronormativa.

4 kommentarer
04/12 2016
20:04

I torsdags hoppade jag på pendeln till bibblan i Gnesta för att lyssna på Charlotta von Zweigbergk som pratade om sin bok ”Fattigfällan”.

Har ni läst den?
Sen jag gjorde det har jag inte kunnat sluta tjata om den för jag tänker på den jämt. Med stor ångest.
Blev pga den ångesten en seminarieherre på bibblan. Det vill säga, jag hade ingen fråga utan jag ville bara dela med mig av mina tankar, få lufta min åsikt, uttrycka just min oro. Den känslan har verkligen varit konstant när det gäller just ”Fattigfällan”. Det är en bok man måste prata om. Dra sina värsta exempel. Förfasas tillsammans över systemet. Förenas i en bön om att man inte blir sjuk själv. Och så vidare.
Håller ni inte med?
Som ni fattar är det väldigt välkommet att diskutera i kommentarsfälten. Jag är idel öra (och idel ekonomisk ångest).

2 kommentarer
02/12 2016
21:37

Huvudpersonen i ”Min bästa väns kalas” är ett barn och i boken skildras en fin vänskap mellan barnet och den 89-åriga grannen Hilda. Varje dag dunkar Hilda eller barnet ”Kan vi träffas?” i väggen mellan sina lägenheter och sedan kommer barnet över. När barnet får reda på att Hilda fyller år på lördag tycker barnet att Hilda ska ha ett födelsedagskalas. Hilda är inte helpepp på idén, men för barnet är det otänkbart att inte ha ett kalas. Det ska vara ballonger och girlanger och lekar.

Hela tiden placeras det ut som ledtrådar om att Hilda inte är helt kry; hon är frusen och trött och jag tänker Men herregud! Ska hon dö? Men det gör hon inte. Det blir ett kalas. Barnet bjuder några personer hen tycker passar och övertygar Hilda om att baka en tårta istället för en vanlig sockerkaka. Kalaset blir superlyckat! Så kul för Hilda!

”Min bästa väns kalas” lämnar mig med en varm känsla. Särskilt när jag har högläst boken för mina elever. Det är som ni kanske förstår lätt att tycka om Hilda.

Bonus? Boken klarar Warnqvist-testet.

 

Kommentera
01/12 2016
9:20

bladenbrinner_kvadrat_utan-eldkonturAvsnitt 6 är här! Torsdagen är räddad!

Den här gången handlar det om att skriva lättläst som tex Mårten Melin gör, och om det ökande behovet av såna böcker.
Vi träffar också Alex Gino som har skrivit ”George”, en av 2016-böckerna som handlar om trans.
Och så återkommer vi till diskussionen om Bästa Killkompisen som vi hade i avsnitt 3, och den här gången pratar vi med Sara Ohlsson. Hon har skrivit ”Ingen normal står i regnet och sjunger”, och där finns det just en sån killkompis vi inte riktigt trodde på.

Lyssna på alla vanliga poddställen, eller här. Och vill man diskutera innehållet – feel free! Bästa ställena för det är instagram (bladenbrinnerpodcast) eller på vår facebook.

1 kommentar
30/11 2016
19:19

Det här är veckan med författarsamtal i olika former. Först Strömquist och Björk live på Södra teatern, och sen Sandra Beijer och Tone Schunnesson i Konversation podcast.

Det samtalet handlar om skrivande, skapande, läsande, sant eller falskt i litteraturen. Mycket bra! Har läst Sandra Beijers båda böcker, och tycker att hennes nya som kom i höstas, ”Allt som blir kvar”, är så himla bra. En av årets bästa ungdoms (unga vuxna). Tone Schunnessons ”Tripprapporter” var jag precis tvungen att lämna tillbaka halvläst till bibblan, så … Men jag gillade starten. Får låna om den när jag har mer tid.

PS. I Bladen brinner avsnitt 3 pratade vi om Killkompisen som är ett fenomen i höstens böcker, och då var ”Allt som blir kvar” en av titlarna vi utgick ifrån.

Kommentera
30/11 2016
16:16

Förra veckan kom först nyheten om att temperaturen i Arktis är 20 grader högre än normalt. PANIK. Dagen efter började alla Black Friday-mejl från affärskedjor strömma in med erbjudanden om hur mycket vi kan hetskonsumera. Plus alla mejl från alla researrangörer man någonsin rest med under åren. Vill jag tillbringa vintern i Karibien, Asien eller på Kanarieöarna? Eller kanske på all of the above? Boka nu! Mer PANIK.
I det ångestläget var det så otroligt stärkande att gå till Södra teatern på söndagskvällen och höra Liv Strömquist och Nina Björk prata om det politiska läget utifrån det aktuella – tex just klimathotet – och sina nya böcker.

Jag har läst Liv Strömquists ”Uppgång och fall”, och älskade den. Nina Björks bok ”Drömmen om det röda” har jag inte tagit itu med än, men jag ska. (Katt eller alptopp-diskussionen!) Oavsett det, tyckte samtalet var skitbra och gillade den skarpa blandningen av ämnen som svängde från ekonomiska system, vänsterns svårigheter till hur man är i en relation (katt eller alptopp!). Och framförallt var det så skönt att just den helgen sitta i en salong full av människor som tyckte samma. Antar jag. Det kändes så. Vi såg alla hyfsat lika ut (som typiska kulturarbetare och vänstermänniskor alltså). Jag träffade på flera jag kände i publiken. Osv. Gud, vad jag behövde det då.

På väg in till Mosebacke hade jag läst Patrik Lundbergs krönika om Black Friday-rean och känt mig uppläxad som exakt den förfasade medelklassmänniska jag är. Och jag ser hans poäng, det gör jag. Men. Ändå. Jag vill ändå att vi allihop ska börja tänka på konsumtionen och hur mycket vi egentligen behöver. Jag vill det. Faktiskt.

2 kommentarer
27/11 2016
14:04

Marks & Spencer har en myzig julreklam som delas ganska flitigt nu, den sammanfattar julen ganska bra så som jag tror att många upplever denna högtid. Storyn är typ såhär: en kvinna tar hand om sin man, stöttar honom i hans yrkesroll och dubbelarbetar i skymundan samt tvingas ta föräldraansvar för ett barn (som f.ö. inte ens är hennes eget) som är ett as mot sin syster större delen av tiden på ett sånt där boys-will-be-boys-sätt som många föräldrar inte verkar kunna/vilja stävja.

Denna kvinna heter ”Mrs. Claus” och gillar böcker. Hur mycket gillar hon böcker? Jo det har jag tagit reda på. Och du kan inte ana vad jag upptäckte! Men först:

Systerskapet/bokfrändeskapet gör att hon åker helikopter från nordpolen till London. Storasystern i reklamen ligger och läser när lillebrorsan tar en vattenslang och förstör den goda lässtämningen.

bakgrund_0005_kurvor-1-kopia

bakgrund_0003_kurvor-1-kopia-2

Här får vi veta a systern läser ”The potion diaries”. På goodreads får vi lära oss av författaren själv att den kallas för ”clean teen” av förläggaren, ett begrepp som tydligen innebär: ”no graphic content”. Ändå är halva titeln överklottrad i filmen. Det är ganska konstigt. Har det med immateriella rättigheter att göra hade de väl bara kunnat svänga ihop ett fejkomslag, det är inte heller så att det hade behövt vara särskilt snyggt gjort eftersom boken syns i bild i typ en halv sekund och bara dårar sitter och freezeframear böcker i reklamfilmer.

Är de så selektivt lata på M&S att de tar in riktiga renar i en reklamfilm (trots att alla ändå tror det är datoranimerat) men inte ids be nån designpraktikant att slänga ihop ett fejkomslag?

 

Det är ju det som de inte är!!! De är inte ett dugg lata visade sig. Tomtemor ligger nämligen och läser kioskvältaren ”Fifty shades of red” som inte alls verkar handla om bdsm av omslaget av döma, snarare är den en ”En dag”-romantisk historia.

 

bakgrund_0001_kurvor-1-kopia-4

bakgrund_0007_kurvor-1-kopia-7

754dadaaa8f46bea5510bbfff1597c48

 

När Mrs. C ska ge sig ut i kylan får vi inte bara se hennes walk in closet utan även skrivbordet.  Alla som är som mig – dvs. kontorsmaterialsknarkare – ser nog inte ens garderoben för skrivbordet. Men ni som inte fattar vad allt fuzz med kopparfärgade saxar och limiterade Moleskines handlar om kan titta till vänster i bild. Där vid den slädformade delen av skrivbordet ligger en storpocket. Det är nästan omöjligt att hitta en bildruta där den är skarp men här är några försök.

 

bakgrund_0004_kurvor-1-kopia-3

redblack

 

redblack-11

Jag ser inte riktigt vem som är författaren. Först trodde jag det var Stendahls ”The red and the black” eftersom jag tycker mig se orden ”red och black” men det är ju snarare så att texten överst på omslaget är för- och efternamn. På den under bilden tycker jag mig se ”RED IS THE NEW BLACK” samt vad som kan förmodas vara en förlagslogga under.

Åter till Tomtemors första bok! Försök bortse från tomtefar som gör armhävningar. Längst ner på ryggen ser vi samma typ av rundade form som åtminstone går att ana på den svarta boken.

bakgrund_0007_kurvor-1-kopia-7

 

bakgrund_0001_kurvor-1-kopia-4

macmillan2

 

Och här nedanför är RITNB-omslaget.

mrs-c

 

Här har jag försökt rita av den loggan och visst, lite lik en sorts E-type-båt kombinerad med en innebandyklubba är den ju, men också går det med lite fantasi att tänka sig att det är en släde. Den där lite rundade fören på släden som även går att skymta i reklamfilmen.

 

macmillan

macmillan5

Slutsats: Tomtemor är förläggare av böcker för vuxna, enda kravet hon hade för att ställa upp i en reklamfilm var att de skulle censurera clean teen-böcker eftersom hon är too cool för school. Tomtemor är inte en clean teen-förläggare. Hon är trött på sin kille med hipsterskägg och låtsas sova när han kommer hem och gymmar på hennes panna i ett desperat försök att visa sig manlig. Hon känner ett starkt systerskap till unga läsande tjejer trots deras töntiga boksmak och avslutningsvis har hon någon konstig fascination för färgen röd.

Heeelt normalt alltså.

Glad första advent!

Ps. Marks & Spencers pressavdelning har inte svarat på mina mail trots att det gått över en vecka. Jag vet därför inte vem som är satt som författare till Släde förlags böcker om ni undrar men jag fortsätter jaga dem såklart.

11 kommentarer