Bokhora.se

25/05 2016
18:23

Liten men otroligt fin är Svensk bokkonsts utställning över de vackraste böckerna i år.

Den ställs ut på Kungliga Biblioteket i Stockholm nu men brukar därefter turnera runt lite på bibliotek som jag förstår det.

Katalogen är precis som utställningen helt gratis och formgivningen är alltid helt annorlunda från tidigare år. Jag har inte hunnit luslässtudera den ännu men har de 10 senaste årens kataloger och de är alltid jättefint gjorda och verkligen mycket mer av riktiga konstböcker än typiska utställningskataloger.

image

image

Kommentera
23/05 2016
20:20

I ”Noel och den magiska önskelistan” har alla vuxna lite för mycket att göra med sig själva. Det tänkte jag inte på medan jag läste boken, men nu när jag tänker på den tänker jag så. Alltså: vuxenvärlden? Gå och lägg er!

Noels mamma och pappa har grälat länge och mamman har flytt till biståndsprojekt i Afrika. Noel och hans pappa har flyttat in till stan och Noel har fått byta skola.

Ibland tänker jag att alla snackar om att tonårs-åren är så jävliga, men fy sjutton vad svårt det kan vara att vara barn. Så himla mycket energi går åt till att försäkra sig om att ens bästis fortfarande är ens bästis, det kommer dumma ungar ur 5A och skriker taskiga saker och har man otur har man en riktig surkart till lärare också. Ofta i alla ämnen och precis hela dagen.

Noel har liksom gett upp tanken på att få vara med på rasterna på den nya skolan och fröken verkar också lite för upptagen med sig själv eller kanske sin sjuka mamma, så hon hjälper inte Noel med det. Noel känner sig med rätta övergiven såväl hemma som i skolan.

När Noel åker buss lämnar en person en önskelista med Noels namn på bredvid Noel. Noel upptäcker snabbt att listan är magisk för det han skriver på den slår in. Högst upp skriver Noel att han vill ha en vän och in i fastigheten flyttar Silke. Man är ju dum om man inte utnyttjar en sådan lista! Men Noel upptäcker att önskelistan skapar en del kaos också.

Det jag gillar med Janina Kasteviks böcker (hon har ju skrivit ”Slottet av is” också) är hur hon tilltalar läsaren. Det är ganska Astrid Lindgrenskt (”Slottet av is” påminner jättemycket om ”Mio, min Mio” och Noel är inte så lite Bo Vilhelm Olsson anno 2016) även om Janina Kastevik talar genom Noel (Lindgren vände sig ju ofta direkt till sina läsare).

Det är spännande att Noel hittar en magisk önskelista och jag kommer absolut att test-högläsa den för mina elever när de är lite äldre.

 

3 kommentarer
20/05 2016
5:50

Eftersom jag precis avslutat James Freys ”A million little pieces” och inte hade nåt annat att sätta ögonen i började jag i ren tristess läsa i en pdf jag fått för några veckor sedan. Vanligtvis tycker jag att det är tråkigt och besvärligt att läsa böcker på telefon eller dator, men nu sögs jag så blixtsnabbt med i Världens vackraste man att jag inte ens hann störa mig på formatet.

Två övre medelålders systrar som inte känner eller gillar varandra speciellt mycket åker till Spanien på semester. De gnabbas och missförstår varandra hela tiden. Båda är halvlyckliga i sina äktenskap och känner sig gamla och osedda. Det hela låter egentligen ganska tråkigt och sorgligt, men det är så jäkla bra. Barbro är den med det välpolerade äktenskapet, det fina huset och de lyckade barnen och barnbarnen. Mona pensionerad lärare, barnlös med en man som mest gillar att bygga modelljärnvägar.

Och bokreferenserna i boken! Älskar att systern Mona läser Knausgård, Maj-Gull Axelsson, Lena Andersson, Alice Munro , Donna Tartt och Carina Rydberg. Böcker jag själv kunde ha haft med mig på en semesterresa. Systern Barbro pillar lite på Knausis, men tycker att det mest är konstigt att man vill läsa sånt. Själv börjar hon läsa ”Egenmäktigt förfarande”, men tycker att språket är komplicerat och förstår inte vad Ester Nilsson håller på med.

Så blir Mona förälskad i en man som äger en restaurang. Resten får ni läsa själva, för jag tycker verkligen att ni ska läsa den här boken.

9789127148635

 

10 kommentarer
19/05 2016
19:50

Hos Sandra Beijer hittade jag ett tips om ett instagramkonto som heter Boken kommer. Det är en tjänst från Stockholms stadsbibliotek för den som inte kan komma till biblioteket pga sjukdom, hög ålder eller funktionsvariation. 


Foto: Stockholms stadsbibliotek.

Kontot innehåller bilder på personer som fått hem böcker. Ett finfint följartips om man gillar boktips och blir lycklig av människor som läser böcker. 

Kommentera
18/05 2016
9:39

eligibleJag har väntat sen 29 juli 2015! Nu är den här, jag har läst, och det var länge sen jag blev så exalterad av en roman.

”Eligible” är Curtis Sittenfelds moderna version av Jane Austens ”Stolthet och fördom”. Den klassikern har jag självklart också läst både en och två gånger, men det är framförallt BBC-serien med Colin Firth jag har ett väldigt starkt förhållande till. Oh lord, vad jag har tittat på den! Sex timmar lång varav cirka fyra härliga timmar dans och menande ögonkast. Tyvärr äger jag den i vhs och har inte haft en video på åratal, så nu är det länge sen senaste tittningen. Men det är ändå den som hela tiden rullar i mitt huvud när jag läser ”Eligible”. Jag blir så uppspelt för jag vet ju exakt vad som ska komma och hur Colin Firth ska se ut när han säger det, eller vilken blick han levererar då, men hur, åh hur?!, ska Curtis Sittenfeld lösa det i 2013s Cincinnati? Jo, på ett skitroligt, fyndigt, smart och originaltroget sätt.

Äldsta systern Jane, den evigt goda och välmenande ni vet, har blivit en 40-årig yogainstruktör. Perfekt för hon är ju så mild och mjuk! Dessutom singel, och försöker bli gravid med spermadonator.
Lizzie är 38, och i ett hemligt och komplicerat förhållande för mannen hon är kär i sen flera år är gift och har barn med en annan kvinna. Liz är journalist på en feministisk tidning, ungefär Jane magazine?
Båda syrrorna bor i New York sen länge, men när deras pappa får en hjärtattack störtar de hem till Cincinnati.
Mr och mrs Bennet … Så fruktansvärda och omogna. Eller ska vi säga true to form? Herregud, vad jag stör mig på dem. Mamman är värst. Småsyrrorna kommer inte långt efter. Alla tre är så bortskämda, lata och ouppfostrat elaka. Lydia och Kitty är cross fit-besatta och muskeltonade som bara den eftersom de tränar hela dagarna. Den oattraktiva Mary är instängd på sitt rum för att slutföra sin tredje utbildning, men utan en tanke på att det ska leda till jobb. Under tiden rinner pengarna iväg, huset är i uselt skick, mrs Bennet är tv shop-beroende och mr Bennet får astronomiska sjukhusräkningar för givetvis har de ingen health insurance. Åh, USA av idag! Såklart är de också republikaner. Hatar Obama.

Här gör Chip Bingley entré. En akutläkare som nyligen flyttat till stan och är känd från en säsong av serien Eligible (samma som Bachelor). Han hittade inte kärleken då, men nu kanske?
I sällskap med honom kommer Fitzwilliam Darcy, mycket framgångsrik hjärnkirurg.
Let the games begin!

Det jag alltid älskar hos Curtis Sittenfeld är hennes uppmärksamma öga för detaljer, och hennes förmåga att få in dem så lekande lätt. En snabb replik här, ett överkast i fel färg där, och ett viktigt faktum, en socioekonomisk bakgrund eller en omedveten känsla avslöjas precist utan att någonsin skrikas ut. Mycket, mycket skickligt. Den förmågan kommer väl till pass nu för ”Stolthet och fördom” är ju laddad med klass och klasskillnader i både stort och smått. Sittenfeld mejslar fram den dynamiken på alla plan. Bennet-familjens livsstil som är på fallrepet i kombination med att alla vill förneka det för att upprätthålla sin sociala status och standard. Dynamiken mellan Liz och Darcy. Att vara kvinna, nära fyrtio och ensamstående. Leva i New York versus alla andra städer i USA. Vara den som älskar mest i ett förhållande. Faktorer som utseende, sexuell identitet och hudfärg. Allt tecknas så lätt och ändå så obönhörligt tydligt. Vissa avsnitt eller kapitel gör att jag måste lägga ifrån mig boken och gå en sväng för att de är så… iiiih! Det är verkligen ett genidrag att låta just Curtis Sittenfeld skriva just den här boken!

Som en invändning tycker jag nog att slutet är lite långt och blir aningen puttrigt, men hey… Att det är långt beror ju på att det finns en handlingsmall att följa, och att det är puttrigt? Jamen, gud! Man har chansen med Darcy och Liz? Hur ska man kunna motstå?!
Min absoluta favoritscen är från mitten när Liz och Darcy möts på en löprunda (löpning istället för dans nu), och på Liz initiativ rejsar uppför en backe. Beskrivningen av hur hon flyger fram, hur lätt och stark hennes kropp känns, och att ett jublande skratt vill välla fram på grund av den farten och kraften, och hur de sen står överst i backen och flämtar och tittar på varandra / tittar bort / tittar igen. Damer och herrar, där är den nya vit, blöt skjorta-scenen (som av händelse den bild som finns i länken ovan).

Om man bör läsa ”Stolthet och fördom” först för att riktigt uppskatta ”Eligible”? Förmodligen.
Om jag tänker mig Colin Firth även som nutida Darcy? Gud, ja-a!
Om det funkar? Till 100%. Jag tror Curtis Sittenfeld har tänkt samma.
Om jag älskar ”Eligible”? A hundred times yes.

8 kommentarer
17/05 2016
20:07

Jag läste Daniel Åbergs inlägg om e-boksläsning pga läsa bredvid sovande barn och kunde verkligen RELATERA. Jag har tre-fyra pappersböcker som jag är väldigt sugen på som jag inte riktigt kunde ta tag i (bla Sami Said som jag är nyfiken på igen efter en text i Expressen). Jag har inte prövat att läsa med sänglampan tänd men önskan att min son ska sova är större än att läsa dessa böcker. Jag vågar/vill/ids inte försöka. 

Nu testar jag en liten läslampa fäst vid bokens rygg för att se om jag kan ägna mig åt de där drömmiga pappersböckerna en stund. Jag börjar med Janina Kasteviks ”Noel och den magiska önskelistan” som jag hoppas kan bota Saharagaste lästorkan (snyft/stön!/urk).

3 kommentarer
16/05 2016
9:59

BLADENBRINNER_kvadrat_utan eldkonturNU kan man gå in och stötta Bladen brinner-podcasten som kommer att handla om barn&ungdomslitteratur på längden och tvären!
Hur gör man det då? Jo, man klickar på ”stöd”, betalar en summa man valt med sitt kort, och om allt går åt helvete och podden inte blir av får man automatiskt sina pengar tillbaka sen. Man förbinder sig inte till något, eller så.
I utbyte för summan får man till exempel en snygg turkos tygpåse med loggan, komma på releasefesten, eller sitt namn i en av våra kommande böcker. Eller bara vår stora tacksamhet!

Kickstartern håller på i en månad så den 16 juni är den slut, och då hoppas vi att vårt mål att få ihop 60 000 kr är uppfyllt. Och blir det uppfyllt, då kommer första poddavsnittet sen i sep/okt någon gång. Läs mer här! Vi förklarar allt om vad vi vill och varför. SÅ SPÄNNANDE DET HÄR!

UPPDATERING: Första dygnet gick så otroligt bra och vi nådde målet 60000 kr på 13 timmar! Galet!! Nu siktar vi på 100000 kr för säsong två. 30 dagar kvar på kampanjen. TACK ALLA SOM STÖTTAT, PEPPAT, DELAT!

1 kommentar
14/05 2016
21:27

För ett par år sedan efterlyste jag roliga böcker på Bokhora. Fortfarande trillar det in tips med ojämna mellanrum. Synd bara att jag avskyr roliga böcker. Tänkte jag.

Tills jag läste Katarina Kuicks krönika om humor i böcker. Då tänkte jag att jag älskar roliga böcker. Åtminstone böcker som jag tycker är roliga. Eva Lindström tycker jag är så rolig att jag får ett tryck över bröstet när jag läser, men jag skrattar inte rakt ut. Kelly Link är jätterolig. Och Liv Strömquist. Eric Ericson också.

Du kanske tycker att Fredrik Backman, John Kennedy Toole eller Sue Townsend är roliga. Men jag gör inte det. Åtminstone inte på samma sätt som Kelly Link. Och därför är det så himla hopplöst att rekommendera en bok som rolig. 

Även en halvdan författare kan, genom att slå an rätt strängar – en misshandlad hund, en döende förälder, oväntad omtanke från ett oanat håll – få 97 av 100 läsare att gråta, eller i alla fall svälja bort en klump i halsen. Men jag tror inte att ens den största humorist och bästa skribent får 97 av 100 att skratta på samma ställe.

Så skriver Katarina Kuick och jag tror att hon har rätt. Humor är jättesvårt. Jag har aldrig fått så många sura kommentarer som när jag har skrivit något trist om en bok som någon annan menar ”men den som är så kul”. Här blir det svårt. Eh, nej? Jag har humor, men jag har inte din humor. Katarina Kuick funderar på om man ens borde recensera en rolig bok om man inte skrattar åt den. Själv undviker jag så kallat roliga böcker eftersom jag så sällan (aldrig!) tycker att de är kul. Skulle jag recensera en rolig bok som jag tyckte var tråkig skulle den ju inte vara rolig? (Innan Nanna Johansson och Kringlan Svensson skrev ”Omänniskor” hade de skrivit ”Drottningen av Rottnevik” som beskrevs som en bok med en stor portion humor. Vilken varningsflagga! Jag kastade den ifrån mig.) Jag tycker inte att det här med humor är så lätt. 

[…] humor är oerhört subjektivt och kanske det som är svårast att på måfå plocka och ge till någon som verkligen uppskattar det. 

skrev Kajsa Kallio som gästbloggade på Bokhora häromåret. Jo, jag tackar jag.

Jag gillar fortfarande Eric Ericsons ”Korrespondens” för den ger mig ett bubbel i brösttrakten. Men det okontrollerade gapskrattet uteblir när jag placerar den i händerna på  exempelvis min mamma. När min kollega läste ”Sune i Ullared” för våra elever vek de sig av skratt. Jag var mest överraskad för att Sune verkade ha fått en lillasyster. Sedan zoonade  jag ut.

3 kommentarer
14/05 2016
21:24

Jag har läst så mycket bra på sistone, den senaste är Hausfrau av Jill Alexander Essbaum som JoÖ också skrivit om. Kort handlar boken om en amerikansk kvinna som gifter sig med en schweizisk man och landar ett hemmafru liv utanför Zürich. Huvudpersonen Anna är väldigt ensam och väldigt nedstämd, det enda som verkar ge henne någon form av livsglädje är att träffa andra män.

Förutom att historien är svinbra älskar jag att den är så klyschfri. Essbaum lyckas ducka alla stereotypa beskrivningar av människor, väder, mat och vänskap. Jag läste boken på engelska, men min podcastkumpan Karin Jihde som läste den svenska översättningen var inte alls lika imponerad som jag. Och jag håller med om att en dålig översättning kan förstöra de bästa berättelser.

4 kommentarer
13/05 2016
13:33

Är det genom att repetera gång efter gång hur viktigt det är att de gör det? Till exempel om tidningarna skriver hundratals såna artiklar och krönikor, drar några Pisa-siffror, och i samma veva passar på att berätta hur mycket just deras publikation värdesätter och värnar om barn&ungdomslitteratur. Sen är det bara att luta sig tillbaka och invänta succén?

Eller väcks kanske ett intresse om man får höra om det faktiska innehållet i böcker? Ifall barn, deras föräldrar och släktingar och lärare, får veta mer om utgivningen och upphovsmännen. Kanske upptäcka någon titel som matchar deras liv, hobbies, planer, förhoppningar eller favoritämnen?

svtopinionJag och Lisa Bjärbo har en debattartikel på Svt Opinion idag där vi pratar om just det här. Hur trötta vi är på att höra ATT barn och ungdomar måste läsa, men hur lite fokus och utrymme som läggs på VAD som finns att läsa. Svensk media älskar att dra larmsiffror när det gäller sjunkande läsförmåga (nu i december tror jag den senaste Pisa-mätningen ska presenteras, gissa hur det blir då?), eller veva debatter om gamla böcker som visar sig ha ett daterat innehåll. Men att lyfta fram nyutkomna böcker och dess upphovsmän i recensioner och reportage? Inte lika poppis. Fast det är ju superviktigt med läsning, det är det!

Det var ur den här frustrationen Bladen brinner-podden föddes, och på måndag är det dags för kickstartern! Alla som vill kan vara med och sponsra och få tygpåsar och annat i utbyte, samt förhoppningsvis! en ny podd att lyssna på i höst.

8 kommentarer