Bokhora.se

20/10 2014
21:22

I år har jag (i egenskap av verksam svensklärare) varit med i Lilla Augustprisets jury och valt ut de sex finalisterna. Det kändes som en enorm ära att överhuvudtaget bli tillfrågad. Ni kan läsa lite mer om vilka andra som ingick i juryn här.

Här är några svenska författare som har vunnit Lilla Augustpriset: Amanda Svensson, Moa-Lina Croall, Lyra Ekström Lindbäck, Viktor Andersson och Ester Roxberg (de tre första har dessutom varit nominerade till ”stora” Augustpriset).

Jag läste 20 mycket välskrivna berättelser (en lektör valde ut dem bland alla inskickade bidrag) och det var så himla kul att få diskutera bidragen med de andra i juryn. Det ska bli väldigt spännande att få träffa finalisterna vid Augustgalan i november. Läs gärna vår juryordförande Erik Titussons tankar om årets bidrag här.

Vinnaren utses genom att juryns röster vägs samman med den publika omröstningen. Vinnaren avslöjas och mottar sitt pris på den stora Augustgalan den 24 november. Om du vill läsa de sex finalisterna och vara med och rösta klickar du här. Röstningen stänger 16 november.

2 kommentarer
20/10 2014
14:55

Nomineringarna ute!

Skönlitt:
Ma, Ida Börjel, Albert Bonniers förlag
Alkemistens dotter, Carl-Michael Edenborg, Natur & Kultur
Ett så starkt ljus, Lyra Ekström Lindbäck, Modernista
Liv till varje pris, Kristina Sandberg, Norstedts
De utvalda, Steve Sem-Sandberg, Albert Bonniers förlag
Beckomberga. Ode till min familj, Sara Stridsberg, Albert Bonniers förlag

Fakta:
Popmusik rimmar på politik,
Anna Charlotta Gunnarsson, Atlas
Vid tidens ände. Om stormaktstidens vidunderliga drömvärld och en profet vid dess yttersta rand, Håkan Håkansson, Makadam förlag
Naturlära, Lars Lerin, Albert Bonniers förlag
Plundrarna. Hur nazisterna stal Europas konstskatter, Anders Rydell, Ordfront förlag
Doktor Nasser har ingen bil. Kairo i omvälvningens tid, Tina Thunander, Leopard förlag
Erik och Margot. En kärlekshistoria, Per Wästberg, Wahlström & Widstrand

Barn/ungdom:
Jag blir en bubbla som blir ett monster som blir ett barn,
Malin Axelsson, Klara Persson, Urax
Nu leker vi den fula ankungen, Barbro Lindgren, Eva Lindström, Rabén & Sjögren
Vi är vänner, Eva Lindström, Alfabeta bokförlag
Tilly som trodde att…, Eva Staaf, Emma Adbåge, Rabén & Sjögren
Vi springer, Joar Tiberg, Sara Lundberg, Rabén & Sjögren
Mördarens apa, Jakob Wegelius, Bonnier Carlsen

Vad tycker ni? Jag har ett par titlar hemma och ett par även lästa, ska återkomma med åtminstone en recce inom snar framtid. Men det känns som att det blir svårt att sia om någon vinnare i någon klass i år.

1 kommentar
20/10 2014
7:00

IMG_1672Min deckarfavorit Åsa Larsson goes 9-12, och jag läser såklart nya serien ”Pax” direkt. Den är hittills planerad i 10 delar, och nu har de första två släppts.
Huvudpersoner är två bröder som pga alkoholiserad mamma nyligen flyttat in hos fosterföräldrar i Mariefred. Och i Mariefred blir det magi och action så det står härliga till.
Jag tycker ”Pax”-starten är väldigt spännande och mycket svår att lägga ifrån sig när man börjat läsa. Ren och skär cliffhangerbonanza!

Åsa Larsson har samarbetat med en medförfattare, Ingela Korsell, och en illustratör, Henrik Jonsson, och jag hade lite farhågor kring det. Tänk om det skulle bli för utslätat och inte så Åsa Larsson-skt? Men icket, jag blir nöjd. Fina personteckningar, bra dialoger, bra ton, allt det jag gillar hos henne. En hel del hundar i ”Pax” också!

Fast en sak undrar jag, VAR är brudarna? Det är verkligen extremt mycket killar i de här böckerna. Huvudpersonerna är killar och de andra i deras klasser som det handlar lite om är också det. Bara killar, killar, killar vart man än ser. Kommer det några brudar någon gång, eller har man fallit i den skittråkiga tanketråden att om killar ska vilja läsa så måste det handla om killar?

3 kommentarer
19/10 2014
8:46

Hoff! Tur man mellanlandade i Stockholmshemmet en sväng, för här låg det inköpta och olästa böcker och drällde. T ex Anders Rydells Plundrarna” som känns himla superspännande. Och så är det pocket, vilket är bra för nu är väskorna tunga från Londonresan vi precis varit på och vi flyger Norwegian sista biten upp till norr så då vet man ju hur det är med sånt. Viktgränser etc.

Förresten apropå pocket och flyg – blev helt jätteglad när jag såg min och makens fina pocketbebis i utrikesterminalen på Arlanda. Med flott nyhetsskylt och allt, plus utrymme som tyder på att det också sålts ett eller annat ex. Kul ju! Och fin granne. Vi är ju Team Hillary sen tidigare.

pocketbebis

 

 

Kommentera
18/10 2014
10:13

När man ganska oförhappandes råkar hitta en bok som man läser på vinst och förlust utan större förväntningar eller kunskaper om innehållet, som tex Anna Schultzes romaner, eller Trude Marsteins, eller nu senast ”Gräset är mörkare på andra sidan” av Kaj Korkea-aho som jag hittade hos Peppe. Och så gillar man den boken jättemycket. Woohoo! Och sen finns det fler böcker av samma författare så man kan gotta sig åt att plöja en backlist. Ännu mer woohoo!

Av den här trojkan är Kaj Korkea-aho den som hunnit skriva minst romaner hittills, men nu har jag i alla fall raskt lånat hans debut ”Se till mig som liten är” på bibblan. Helgläsning, nu kör vi.

2 kommentarer
18/10 2014
8:09

Hoi Förlag är ett relativt ungt förlag som har en lite annan inriktning på den svenska bokmarknaden. Den största skillnaden är den finansieringsmodell de har valt – författaren är själv med och finansierar sin utgivning men behåller också största delen av vinsten (vinst = när kostnaden för boken är täckt). De väljer också ut manus som de tror har chans att lyckas, så det är inte någon egenutgivning där man, bara för att man har ett bokmanus i byrålådan, också automatiskt kan ge ut det på Hoi.

Jag tycker deras tankesätt är väldigt intressant. Man kan läsa mer om deras historia och deras finansieringsmodell på deras sajt om man är sugen.

Den senaste tiden har det slumpat sig så att jag har läst två titlar från just Hoi och det gör mig bara än mer intresserad av deras förlag, för båda böckerna var läsvärda. Och båda böckerna utspelade sig också av en slump i Norrland – bara en sån sak!

hoifjarilDen första var en deckare, ”Ensamfjäril” av Gabriella Ullberg Westin. om polisen Johan Rokka, som gör en Mellanjo och flyttar tillbaka till hemorten efter några år i Stockholm. Han får direkt ett bestialiskt mord på halsen (vad är det med små orter och bestialiska mord kan man undra?) när hustrun till en världsberömd svensk (också hemvändande) fotbollsspelare hittas mördad. På självaste julafton, dödad av självaste jultomten. Rokka får slita hårt. Är det herr maken fotbollsspelaren eller är det någon utomstående som är den skyldige? Klart är att fotbollsfamiljen har många hemligheter och sökandet efter mördaren leder Rokka på snirkliga vägar till Italien och hem igen innan hen kan åka inom lås och bom.

Jag gillade! Det fanns ett par luckor här och var i berättelsen som jag fann onödiga och inte riktigt hängde ihop hela vägen, som till exempel Italien. Där tror jag författaren var mer intresserad av att få in Italien på något vis i berättelsen, snarare än att den krävde det. Och varför den här boken heter som den gör, nja, det var också en aning inkrystat tycker jag, utan att spoila något. Men som helhet var det bra, okej, med potential att bli en svensk deckarserie i raden och det är inte illa. En annan sak som jag noterade som jag undrar om det följer i Keplers spår – det var sex, explicit och mycket – och det tycker jag är en rätt ny ingrediens i svenska deckare. Alltså inget fumlande under täcket utan mer sex på närapå allmän plats. Detaljerade samlag. Varning för rodnad! Fast inte på något dåligt vis, för det var riktigt, riktigt bra sexscener. Inget att skämmas för. Men litet varm och röd kan man bli på många vis.

hoimayerDen andra var alls ingen deckare, den är lite svårdefinierad. Jag skulle nog inte vilja kalla den chicklit, den rör sig någonstans i gränslandet. Annika MayersStå inte för nära kanten”. Jag fattar inte riktigt titeln här heller, men det spelar ingen roll, för inte är det ofta man får läsa böcker som utspelar sig i Gällivare! Det är dåtid, Sverige (Göteborg och Gällivare) år 1995 och Hanna Klein får nytt flashigt jobb på reklambyrå. Och så har hon skilt sig. Hon är liksom lite trasig på många håll och kanter så hon reser hem till mamma i Gällivare för att vila upp sig och träffa gamla barndomsbästisar. Kanske träffa nån kille också, det där med kärleken är svårt för Hanna. Av många skäl. Bland annat saker som inträffat när hon var i Tyskland och hälsade på sin pappa som tonåring. Ja, hela Tyskland och den tyska delen av släkten är som ett stort sår för Hanna. Fast inte ett stort öppet sådant, utan ett som hon dolt under många lager plåster och bandage och är väldigt ovillig att öppna och undersöka. Och sådana sår har en tendens att bli ganska variga med tiden. Så är det för Hanna med. Hon försöker med mamman, men att försöka prata känslor med sjukpensionärer i Gällivare är inte det jävla lättaste (om det är lika svårt som jag misstänker det är i grannkommunen där jag kommer ifrån). Så det blir liksom inte bra. Men Hanna försöker nysta på eget vis, och lite med hjälp från barndomsbästisen Kattis. Hon måste nysta, för om hon ska kunna hitta kärleken igen så krävs det att hon är hel. Eller? Amerikanske läkaren Eric verkar vara en riktig drömman och han fastnar för Hanna. Riktigt hårt. Ska hon våga gifta sig en gång till? Hur vet man att någon är rätt att älska när man inte vågar släppa in? Och är Eric verkligen den rätte? Kattis tycker i alla fall inte det och hon brukar ju ha rätt.

Jag tycker Annika Mayer fångar så på pricken hur det kan kännas att återvända till norr efter ett par år söderöver. Både vännernas reaktion, Hannas reaktion, familjens reaktion. Känslor, dialoger, ja allt. Det är rappt och roligt och sorgligt. Brett känslospektrum på den här boken. Ja, jo, men det är kanske chicklit ändå. Eller, jag vet inte. Det är i alla fall läsvärt! Och känslomässigt intressant tycker jag. Hur mycket som hänger i från det vi är små och formar oss till de vuxna vi sedan ska vara. På gott och ont.

Två fina Hoititlar med andra ord, det lär nog bli fler!

2 kommentarer
17/10 2014
22:11

17/10 2014
9:12

Lydia Davis! Hon som skriver jättekorta noveller! Och Bill Wechlers exfru i Siri Hustvedts ”Vad jag älskade” är baserad på henne!
Det här blev jag upplyst om tack vare en kommentar och jag tappade hakan. Hur kan jag inte ha vetat det?? HUR?
Nu ska här googlas och läsas.

(Pålåster = Paul Auster.)

Kommentera
16/10 2014
12:28

Jag passar på att haka på Kulturkollos tisdagsutmaning.

1. Om du var en superhjälte/superskurk, vad skulle du heta och vilken vore din superkraft?

Jag blev inspirerad av Enligt Os svar att kunna läsa böcker supersnabbt, men utvecklar egenskapen till att ha röntgenögon som gör att jag kan se sakers innehåll (till exempel böcker) genom en blixtsnabb scanning.

2. Vem skulle teckna serien om ditt liv, och hur?

Jättegärna Zeina Abirached, vars illustrationer i ”Svalornas lek” är så himla fina. Eller Liv Strömquist såklart.

bob185s108

 

3. Föredrar du att läsa tecknade serier eller att se dem på film/tv?

Jag föredrar att läsa tecknade serier.

4. Vilken är din favorit bland tecknade serier och grafiska romaner?

Det är ju boken som jag skrev om i går, ”Ankomsten” av Shaun Tan. Men även ”Legenden om Sally Jones” får väl ses som en slags grafisk roman. Den tycker jag väldigt mycket om. ”Persepolis” av Marjane Satrapi var en av de första grafiska romaner jag läste och den tycker jag fortfarande är mycket bra.

 

Svara gärna du också! I kommentarerna, i din egen blogg eller på Kulturkollo.

4 kommentarer
16/10 2014
9:28

Varför, varför, varför skriver Margareta Strömstedt så korta böcker jämt? Den senaste räckte en halv flygresa (Sthlm-Heathrow) bara.

Men helt underbara!

Böckerna. Den senaste ”jag skulle så gärna vilja förföra dig men jag orkar inte” är ett litet brokigt mästerverk, där barndom, hemmafruliv och karriär blandas hejvilt i små korta stycken. Varje kapitel lämnar mig med ett vildsint sug efter mer.

Margareta hemmafru med sonen Niklas på armen, i miljonprogram i Hagsätra/Rågsved. Väntar på att maken ska komma hem med dofter från svensk kulturvärld. 80 dagisplatser till 2000 barn. Många kvinnor som drömmer om annat. Inklusive Margareta.

Barndomen, i frireligiös miljö. Pappa predikanten. Lillebrodern, äventyraren.

Medföljande hustru till herr make chefredaktören.

Allt i våra liv definieras av männen slår det mig när jag läser. Så på deras villkor allt har skett. Dessa ständiga övergrepp. Jag blir chockad! Fingrar i troskanter. Män med makt är visst vana vid det.

Det är bara i vänskapen med Astrid Lindgren som jag upplever att det finns ro. I den vilar Margareta. Hon skriver bok om Astrid men snart har det utvecklats till något mer. En egen värld dem emellan. Med dikt, sång, fritt fabulerande.

Jag skulle vilja ha en Lars Noréntjock bok från Margareta. Med tunna bibelblad, jag skulle kunna ha den som min bibel tror jag. Med alla hennes berättelser. Detta brokiga, bråkiga i 1500 sidor eller så.

Ja tack.

3 kommentarer