Bokhora.se

27/07 2016
13:40

Allt som blir kvar (sept)

Omslag av: Nathalie Ruejas

Allt_som_blir_kvar

Det här är exakt sån omslagsformgivning jag älskar. Känns som att berättelsen liksom ”läckt ut” ur boken till omslaget. Den vilsna brustet-hjärta-känslan jag får för mig att boken kommer handla om är där redan från början i de halvt utsuddade anteckningar som går att skymta.

När jag lägger på lite kontrast i photoshop ser jag de fyra orden: ”SEDAN VAR DET SLUT”.

Alla som försökt skriva något om kärlek vet hur omöjligt banalt det känns att se sina ord, sudda ut dem, skriva nya, ändå inte få till det, sitta där med sina känslor och sina försök att bena ut dem på ett tomt ark papper, sitta där med sina känslor. Jag gillar den loopade kedja av tankar jag får av det här omslaget, det är ett berättande omslag trots all sin minimalism. Dessutom kommer den vara jävligt snyggt kontrasterande i bokhyllan bredvid den inbundna ”Det handlar om dig” som jag också tycker är väldigt fin.

 


 

Det svenska hatet (okt)

Omslag av: Lotta Kühlhorn

Gud vad jag tycker Kühlhorn är bra när hon är såhär mörk och”rå” i stilen. Ja, hon är en mästare på mönster och färg men jag tycker få är så bra på typografi som hon vilket inte alltid lyfts fram. Det är extremt svårt att göra så här avskalade omslag och få till dem så här bra samtidigt.

 


 

Mordet på Caesar (sept)

Omslag av: Beatrice Bohman

Ja!!! Exakt såhär ska omslag vara. Jag struntar i vad den här boken handlar om, jag blir intresserad direkt!

I min värld är Beatrice Bohman en av de mest intressanta bokformgivarna just nu. När andra smäller på med folieringar i guld och enorma storlekar på typografin i versaler så vågar Bohman vara subtil och sublim på samma gång. Kolla exempelvis detaljen på pärmen bakom skyddsomslaget på denna eller hur hon låter måleriet ta plats här. Tro mig, det är supersvårt att få formgivning att se såhär enkel ut.

Brasklapp: bilden ovan är pixlig eftersom jag tagit den från Svensk bokhandels höstkatalog. Varför finns den inte på hemsidan?! Jag blir rädd nu, Natur & Kultur FÅR inte ha ändrat sig ifråga om detta omslag och valt något annat.


 

Håll käften jag räknar! (aug)

Omslag av: Josefine Edenvik

Ett sånt här omslag syns direkt på hyllan. Jag är inte intresserad av stickning, jag tyckte det var för svårt och för okreativt (jag var för dålig helt enkelt och skyllde ifrån mig) när jag stickade ett par Lovikka-vantar som tonåring. Den uppfattningen vänds upp och ner direkt och plötsligt är jag intresserad och tillbedjer det räta och det aviga. Och då har jag inte ens läst boken!

Snygg färgskala och bra idé att nyttja stickningens estetik och symboler utan att hamna i fotografier på sånt som stickats. Känns som en bok så fin att en vill ge bort den till folk en gillar.


 

Den rumlande polarforskaren (aug)

Omslag av: Förlag anger ej

Den här typen av böcker känns som att de lätt kan falla i glömska, bli något för de redan frälsta, en sån där bokreabok som återkommer år efter år och som en inte vågar ta ögonkontakt med. Det är svårt att nå ut med böcker om relativt okända svenskar som inte har en sensationell vinkel. Jag tycker formgivningen på denna fungerar. Den känns intressant, modern och är snygg på ett sätt som krockar mot det klassiska upplägget som den verkar ha. Att vända bilder på det här sättet kan användas lite slentrianmässigt ibland men här tycker jag det fungerar jättebra. Här har formgivaren vågat lita på idén att vända bilden samt framhäva den kalla färgerna. Då behövs inget mer.


 

Fröet (sept)

Omslag av: Jennie Ekström

Fro-et

Formgivaren känd från Novellix brittiska kvartett. Jag vet inte vad jag ska säga om den här talangen mer än att om inte Ekström blir en av de mest anlitade omslagsformgivarna under kommande år kommer jag ruinera mig på alla hattar jag ska köpa och sen äta upp.


 

Hela Kakan (sept)

Omslag av: Sepidar Hosseini

Det händer något inom svensk formgivning som är viktigt och superbra. När Roxane Gays ”Bad feminist” gavs ut var det med omslag av Agency Studio Lab BASTION som även skrev i inlagan om kvinnan bakom typsnittet på omslaget. Form är inte bara förpackning utan kan även vara ideologi och/eller normkritik, här finns en lång bra text om det. Jag tycker det är så jävla intressant!

Vad god smak är har att göra med normer och jag kan själv känna att jag dras alldeles för mycket åt den ”stilrena” smaken när jag ser vad BASTION gör och vad Sepidar Hosseini gör. Den senare är även involverad i BILD-ning som är en bra avgiftningscentral för oss som fastnat i det normativa sparsmakade.

 


 

Terminal

Omslag av: Elina Warsta

Hannu-Raittila-Terminal-Pärmbild-640x992

Hennes omslag till ”Nödåret” måste ses afk, så otroligt vacker bok! En av de bästa jag sett. Omslaget till ”Terminal” sticker inte ut lika mycket i mina ögon men jag fastnade för den vackra bilden i kombination med knutpunkts-illustrationen mitt i det gyllene snittet. Jag tycker kontrasten är perfekt och berättar något om handlingen utan att vara övertydlig. En pärmvändare skulle jag vilja kalla den, alltså ett sånt omslag som gör att jag vill vända på boken för att läsa baksidan.


 

Politiska fiktioner

Omslag av: Lotta Kühlhorn

 

Ja det är ett väldigt bra omslag och att det alluderar till amerikanska kampanjaffischernas välkända färgblock är jättebra. Men varför  göra flera bokomslag som matchar varandra i Didion-utgivningen på Atlas och sen ett som inte matchar alls? Jag kommer älska omslaget och jag kommer älska boken, men det kommer vara ett sår i mig att det inte matchar i bokhyllan där en av mina absoluta favoritförfattare har en egen hedersplats.

 


 

Groddar, skott & mikrogrönt (sept)

Omslag av: Pernilla Qvist

9789174245561

Jag har verkligen tröttnat på folk på pinterest som pinnar minimalistiska posters gjorda i illustrator (jag har själv varit en av dem). Typ folk som gör en silhuett av en hajtand och skriver Jaws ovanför och är sjukt nöjda med att de hittat pastellfärgpaletten. Snart kommer de ses som motsvarigheten till clip art tror jag. Därför skönt att med ”analog” grafisk formgivning. Snygg, enkel idé som genomfördes bra helt enkelt.


 

This is my life (sept)

Omslag av: Pompe Hedengren

Det här kommer låta som en förolämpning men är en komplimang: HUUUUR 80 kan ett bokomslag vara egentligen? Underbart Vogue-doftande typsnitt som är helt rätt i det här sammanhanget.

 


 

Jungfruön (aug)

Omslag av: Håkan Liljemärker

Håkan Liljemärker gör nästan alltid väldigt intressanta omslag som jag skulle kunna tänka mig att ha inramade på väggarna i mitt hem. Blir dock förbannad på Ersatz som fortfarande inte lagt ut någon bild på boken på sin hemsida? Detta är de inte ensamma om heller. Vad är dealen med förlag som inte vill att vi ska få se bra bilder på deras böcker? Är det en hemlis att ni ger ut dem?


 

Två par systrar (nov)

Omslag av: Elsa Wohlfahrt Larsson

tva-par-systrar

Wohlfahrt Larsson är en sån formgivare som ibland tajmar in min smak exakt, ibland gör hon det inte alls. Jag antar att det är så med omslagsformgivare, ibland får de jobba ostört, ibland måste de ta in andras åsikter eller kanske bara genomföra andras idéer rakt av, det är i alla fall min supersubjektiva teori om de omslag jag inte gillar, jag skyller på andra helt enkelt. Jag börjar förlika mig med dessa villkor för bokbranschens konstnärer men tycker att vissa formgivare borde få fria händer, alltid, Wohlfahrt Larsson är en sån formgivare.

Med nya Marilynne Robinson frångår hon de tidigare utseendena och ja, jag klagade ju på Kühlhorn för att hon bytte stil i Didionutgivningen, men här blev det ju så lyckat att jag är beredd att säga att det inte finns någon regel utan undantag.

 


 

ewl


 

Berättelse om ett äktenskap (sept)

Omslag av: Terese Leiner/Blæst

I kategorin smarta omslag placerar vi denna. Extremt smart och effektivt sätt att låta en planlösning illustrera ett äktenskap. Planlösningen som projektionsyta för det lyckliga äktenskapet. Jag tittar på många av Tv8-programmen om hus och hör ofta paren säga: ”Här skulle vi kunna bli lyckliga”. Det känns både fint och sorgligt samtidigt. Lite som det här omslaget.


 

Änkan (sept)

Omslag av: förlaget anger ej

De krackelerade bokstäverna till trots så lämnar den här omslagsformgivaren klichéerna i thriller-/deckargenren. Det känns mörkt och snyggt och lyxig och instängt på samma gång. Sen är jag ju sjukt svag för omslag med blommor på så bara det är värt guldstjärna.


 

Sadura

Omslag av: Mystical garden design

Quant

SADURA_MOLSTAD_DIN_DISCIPLIN_mjukband_2 SADURA_KRISTNY_DRAPA_mjukband

Jag tycker det är modigt och smart av Sadura att ge ut samtida författare på det sätt som annars oftast är vigt åt klassikerutgivning eller hela författarskap. Att formgivningen av helt olika författarskap håller ihop på det här sättet blir en kvalitetsstämpel och väcker åtminstone mitt Gotta read ’em all-begär. De är väldigt fina ”live” också med omslagsflikar och sparsmakade baksidestexter. Till och med omslagets bigning är noggrant placerat vid logotypen.


 

Magris-utgivning på Forum (aug)

Omslag av: Sara R. Acedo

Christie_DodenPaNilen_3D-286x400 9789146225232

Mästaren av alla mästare på att ge hela författarskap en helt ny skrud är Sara R. Acedo. De som missat hennes arbete med Agatha Christie-omslagen för Bookmark har helt enkelt inte levt ett fullvärdigt liv. Hennes stil verkar dessutom blir mer och mer varierad och det verkar inte finnas någon estetik hon inte behärskar. På senare år har hon börjat illustrera mer och dra lite extra åt handskrivna typsnitt men samtidigt verkar hon behärska konsten att jobba med det sparsmakade och med fotografier bättre och bättre. Hur hon hinner med att producera så otroligt många omslag av sån extremt hög kvalitet är en gåta för mig.

 


 

Urskilja oss (aug)

Omslag av: Ida Wessel

 

Jag tror inte att Ida Wessel är bokformgivare först och främst men vilket bra exempel i sånt fall på att det inte bara är de som renodlat sig som bör formge böcker! Jag kände bara till henne från arbetet med loggan till F! Hon jobbar även med grafiska profiler för utställningar.

Färg mot monokrom och den vertikala riktningen i kombination med intressant foto/bra beskärning gör att det känns klassiskt och nytt på samma gång. Ännu en pärmvändare på listan!


 

Den skeva platsen (okt)

Omslag av: Maria Burlin

Ett omslag som känns målgruppsanpassat för oss som gillar den darka estetiken, typ de svenska omslagen till Josefine Klougarts böcker. Vem blir liksom inte nyfiken på en bok där någon med nötta knogar sitter och lappar ihop marken med häftstift?? Påminner lite om tidigare nämnda Beatrice Bohman som visar att en omslagsdesigners jobb lika mycket kan gå ut på att behärska fingertoppskänsla när det gäller val av bilder som något annat.

 

2 kommentarer
26/07 2016
20:27

Jag lyssnade på Jonas Karlssons ”Ingenting” som är en novell: trettiåtta minuter. Jag kan ha läst den förut, jag kände igen upplägget. Jonas 

Karlsson läser själv.

En gång såg jag Jonas Karlsson på bokmässan. Han läste en novell ur ”Den perfekte vännen”. Det var knappast min favoritnovell men han läste den så himla bra. Jag och alla andra kulturtanter skrockade och alla i publiken försökte få Jonas Karlsson att dricka vin med oss efteråt medelst tankekraft. 

Han läser inte ”Ingenting” dåligt, men jag förhöll mig ganska disträ genom hela lyssningen. 

I ”Ingenting” är huvudpersonen skuggad. Han börjar känna igen personer på gatan utanför hans hus och ibland ser han dem på andra platser i staden. Han ställer dem mot väggen så småningom. 

Jag undrar om det finns en symbolik som jag inte fattar? De poddande grannarna? Flickvännens önskemål om en viss sorts sex? Grannen Sami? Läraren som har ett förhållande med en student? 

Det finns andra noveller av Jonas Karlsson som jag gillar mycket bättre. Eller är det formatet (ljud) som inte passar mig? Bör jag dela upp ”Liv efter liv” på två rejäla promenader som Stefanie föreslog och liksom marinera mig i en ljudbok? Eller ska jag återgå till att läsa Pixiböcker? ”Farbror Bertil får en traktor” växer med varje läsning. 

1 kommentar
24/07 2016
20:22

Kors i taket, jag har läst en bok. Känns som evigheter sen. I själva verket är det en vecka, då ”Ur vinterarkivet” av Merete Lindström, och nu ”Hausfrau” av Jill Alexander Essbaum.
Vad jobbig den var? På ett konstant illa till mods- och ångestplågat sätt. Jag vet inte hur mycket jag gillar det. Har sett flera ”Hausfrau”-läsare som utropat att de älskat, den är jättebra, osv, men jag är inte så säker. Tyckte tillräckligt mycket om den för att läsa i två sittningar, så bra är den ju, men jättebra och älskar? Nä, jag vet verkligen inte. Det är skillnad på litterär livsångest och må dåligt på riktigt-livsångest, och det här blev nog mer av den senare varianten för mig. Usch. Kanske.

Böcker jag tänkte på under tiden: den vedervärdiga ”The walllcreeper” pga tyskan, alla älskare, Europa.
Och: klassikern ”Rädd att flyga” pga all terapi, älskarna, Europa.

Jag kanske är sist på bollen av oss bokhoror att läsa ”Hausfrau”.

4 kommentarer
23/07 2016
18:55

För tillfället bibloköar 4 personer i Stockholms-området på Tove Ditlevsens roman ”Gift” från 1973. Min gissning är att En varg söker sin podd, avsnitt För tjock för Bon, åstadkom detta (det var då anledningen att jag hörde talas om Ditlevsen). Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli ger flera boktips i det programmet, tex ”Gift”. De andra är:

”Gratislunchen” av Therese Uddenfeldt
”Alberte-trilogin” av Cora Sandel
”Bära mistel” av Sara Lidman
”Min fantastiska väninna” av Elena Ferrante
”Det enkla och det ensamma” av Asta Olivia Nordenhof
”Sommarfugledalen” av Inger Christensen
”Alfabet” av Inger Christensen
”Gösta Berglings saga” av Selma Lagerlöf
”Hjärnan darrar” av Klara Wiksten
”Det finns ingenstans att fly” av Ester Eriksson

I det senaste EVSSP, Piska livet, diskuterar de Katrin Zytomierskas ”Bucketlist” väldigt grundligt. Jag började läsa den i våras men pallade bara fem sidor för såååå dålig. EVSSP-diskussionen var ändå skitintressant att lyssna på.
Nästa skitspännande moment blir givetvis om Zytomierska kommer gå all drev på dem om/när hon upptäcker det här avsnittet. Ni vet, som Hannah & Amanda gjorde på Nord & Francke när de läst systrarnas roman och diskuterade den, deras karriär och varumärke och inte bara tokälskade allting rakt av. N&F diskuterade på ett synnerligen balanserat och nyanserat sätt (typ som EVSSP gör nu), men allt under nivå tokälska kan ju uppfattas som hat om man är på det humöret eller har den läggningen. Eller den feminismen*.

Själv har jag läst Merete Lindströms ”Ur vinterarkivet” efter att ha lyssnat på Bokpod. Det gav något, det.

* Som kvinna är man hatisk om man inte älskar allt andra kvinnor gör. Feminism är att stötta alla andra kvinnor oreserverat.
Källa: Hannah & Amandas instagram med kommentarer.

Kommentera
22/07 2016
19:36

Ja, det är ju en sympatisk längd på Daniel Sjölins ”Alla vill bara gå hem”; runt 45 minuter. Daniel Sjölin läser själv. Men herregud vad dåligt den går att lyssna på när man är ute och promenerar i skogen och tankarna så lätt kan flyta iväg till om man borde köpa några nya jeans till skolstarten och vad ska vi äta till lunch? Det är Ebba på förskolan, det är arbetsplatsolyckor, det är fruktkorg på jobbet. Förmodligen lämpar sig texten mycket bättre att läsa själv än lyssna till. Jag läser många entusiatiska säg om boken. Men jag stänger av efter 10 minuter och börjar lyssna på Jonas Karlssons ”Ingenting”. Går bättre. 

Kommentera
21/07 2016
8:25

Det här missade vi igår, men idag blev jag (tack vare fb-memory) påmind om att den 20 juli är bokhoras födelsedag. I år är det TIO ÅR sen vi startade bloggen.
Fattar ni?! TIO ÅR! Visst är det mycket?
Och visst känns det både jättejättelänge sen och ändå rätt nyss? Så otroligt mycket som har hänt för oss på dessa tio år, och så otroligt mycket som har hänt med internetz, bloggar och bokvärlden. Her-re-gud!
Den enklaste sammanfattningen av typ allt bokhora-relaterat är: det hade vi aldrig kunnat föreställa oss.
När vi började hade vi inga andra ambitioner än att det skulle vara kul att skriva om böcker, och kanske kommer typ tio andra personer vilja läsa det, vi får väl se, litteratur som bloggämne är ju ganska smalt. Så körde vi igång, och tio förväntade läsare blev snabbt hundra, och sen tusen och … på den vägen är det. HURRA för det och TACK till alla som läser och kommenterar!!

6 kommentarer
20/07 2016
20:18

Nu ska jag berätta för er att en lösning på långa ljudböcker-problemet som jag skrev om i helgen är Novellix ljudboksnoveller. Tydligen har Daniel Sjölin skrivit en novell som ska vara bra (enligt Henrik Schyffert… eh – är han Daniels kompis eller kan man lita på det?). Jag skulle gärna lyssna på den. Det enda problemet med dessa ljudböcker är att man måste köpa och ladda ner och jag har fullt i min telefon som det är. Novellix har tidigaresläppt ett par noveller på Spotify, men det är bara fyra stycken och ingen är Henrik Schyfferts favorit.

Nå, jag tror att det måste till lite av Daniel Tigers tänk här. Jag lyssnar på den andre Daniels (Sjölin) novell och återkommer. 

Kommentera
20/07 2016
10:11

Jag är inne i en poddperiod för tillfället, och senaste Lit up är med Stephanie Danler som skrev ”Sweetbitter”.
Jag tyckte blandat om den, men samtalet handlade rätt mycket om det jag uppskattade mest i boken; restaurangvärlden i USA med fokus på NY och lite LA. Tex om skillnaden mellan att vara servitris nu (ett karriärsyrke) eller för tio år sen (något man bara gjorde i väntan på sin riktiga karriär). Intressant samtal.

Kommentera
16/07 2016
19:45

Jag blev så himla peppad att lyssna på ljudböcker eftersom jag promenerar så himla mycket med min son för att han ska sova. Det blir minst en timme om dagen. Jag lyssnade på ”De dödas röster” och det gick mycket bra, men vet ni vad den bärande punkten är? ”De dödas röster” är runt 4 timmar lång. Daddig, men vänlig längd för oss rastlösa.

Jag var inne i en internetbokhandel och letade efter Pixiböcker om djur eftersom det är så hård åtgång på dem här hemma och jag är helt oförmögen att bara köpa en bok (eller box) så jag lade lite fler böcker i kundvagnen (som jag sedan tömde eftersom det är som en slags terapi att fylla den (det kan man ju inte göra med kundkorgen i fysiska bokhandlar… Men tänk om man kunde! Skulle fler gå och strosa i bokhandlarna då med en kundkorg på armen?)). Jag kom att tänka på Kate Atkinsons ”Liv efter liv” som flera nämnde i samband med det här inlägget.  

Blev helt nöjd.

Kollade inläsaren. Ringde inga klockor. Var fortfarande nöjd dock.

Kollade lite till äventyrs hur lång boken var.

18 TIMMAR!

!!!!!!!!!!!!!!!

*dog*

Jag menar inte att jag är en snabbläsare i klass med Joö men tar det tre veckor att lyssna klart på en bok? Nä, orka. Det gör inte jag. 

Hur orkar ni?

19 kommentarer
16/07 2016
8:21

Så här mycket vet vi efter de första sidorna av Malin Persson Giolitos ”Störst av allt”: Någonting av det hemskaste som kan hända har hänt, en skolskjutning, flera döda och vår huvudperson, duktiga och lovande Maja, sitter häktad. Maja är helt oskadd, har inte ens ett blåmärke. Hon berättar istället om hur det känns att försöka stoppa ett blodflöde, om hur det låter när en klasskamrat faller i golvet, om hur det känns att sitta i en isolerad cell, saknaden efter Lina och allt som hände innan.

Det här är visserligen en thriller, men lika mycket ett slags kärlekshistoria, en klassanalys, en snabbdykning ner i finrasismen och har ofta en subtil feministisk hälsning. På Djursholm allmänna gymnasium går inte bara barnen från de förmögna och välartade familjerna. Här finns också Dennis som är flykting, säljer droger och som kanske är äldre än bara 18, men det är omöjligt att bevisa, och Samir som pendlar från Tensta (en timme i varje riktning) där hans föräldrar sannerligen inte äger ett hus med strandtomt som fler av Djursholmklasskamraternas föräldrar göra. Där går bästisen Amanda som Maja inte längre har så mycket gemensamt med, men som är snäll, passar in i Majas liv och som det bara inte går att göra bästisslut med. Hemma finns mamma som en kväll på en lyxbåt i södra Frankrike blir så berusad att hon faktiskt äter hela desserten och pappa som önskar att han var en person som rökte gräs ibland (men bara lite!) och tog skateboarden till jobbet. Och hela tiden vet man att historien kommer att utmynna i något fruktansvärt.

Persson Giolito klarar av att ducka för alla klyschor och, nu kan jag vara ute och cykla för det är några år sedan jag själv var arton, men jag upplever det som om hon klarar av att skriva om hur tonåringar tänker och kommunicerar utan att göra det för talspråkigt eller överdrivet trotsigt. Tonåringar är ju trots allt helt vanliga människor. Genom till synes förbigående beskrivningar prickar boken också in personligheter, kulturella överenskommelser och ett Sverige där klassskillnader är avgrundssdjupa.

Jag slukar ”Störst av allt” under några sommardagar och ju närmare jag kommer slutet på historien, desto räddare blir jag för att den inte ska hålla. Kan något så bra och träffsäkert också ha ett tillfredsställande slut? Svar: Ja.

9789146232414

 

4 kommentarer