Bokhora.se

17/02 2018
9:17

Jag var med i Sveriges Radios lyssnarjury 2013 och refererar likt en gammal lumparromantiker fortfarande till den upplevelsen. Jag är fortfarande nära vän med en av de andra i juryn och håller sporadisk kontakt med ytterligare några på sociala medier. Jag tror aldrig jag har läst så intensivt i hela mitt liv och bokhögen med post its till vänster är bara toppen på isberget av det.

wpid-CameraZOOM-20130204230006447På min tid sökte varje person in individuellt och sen tussades vi ihop till en bokcirkel av främlingar som skulle prata i radio för första gången i våra liv. Det var extremt nervöst men visade sig vara extremt kul också (jag skrev lite korta dagboksanteckningar på min gamla blogg och sen om varje avsnitt här).

Nu för tiden letar Sveriges Radio efter befintliga bokcirklar som ska vara med och diskutera fram vinnaren, i år det cirklar i Västra Götaland och Halland som kan söka. På tisdag 20/2 är sista dag för att söka och jag tycker verkligen att du som gillar att prata böcker ska ta chansen. Det är något speciellt med att läsa och tänka på romaner på ett så intensivt sätt. Till och med de böcker jag inte gillade blev intressanta och berörde mig.

All info finns här: sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6880252 men det går också bra att maila direkt till romanpriset@sverigesradio.se och skriva några rader om medlemmarna i bokcirkeln och bifoga en bild på cirkeln.

Jag bor ju varken i rätt län eller har en bokcirkel men jag mailade lite med Mina Benaissa som kommer vara programledare för Romanpriset i år bara för att få ytterligare lite Romanpris i mitt liv.

Mina-Benaissa

Vad händer under litteraturveckan på P1?
Det blir fullt ös! Fokus på litteratur och läsarna under hela veckan i P1 Kultur, SR:s dagliga kulturprogram. Och Dagens Dikt förvandlas till Folkets Dikt, lyssnarna röstar fram bästa radionovellen, Romanprisets lyssnarjury diskuterar sig fram till en pristagare. Veckan kröns sen fredagen den 27/4 med att tre litterära priser delas ut samtidigt: Lyrikpriset, Novellpriset och Romanpriset. En heldag på Stadsbiblioteket i Göteborg inför publik på plats och direktsändningar i radion.

När jag själv var med i lyssnarjuryn var vi några som sökt individuellt och valdes ut till en helt ny bokcirkel. I år är det befintliga bokcirklar som får söka, varför har ni valt att ha det så?
Vi vill så gärna fånga så mycket som möjligt av alla de boksamtal som pågår runt om i landet. Så tanken är att vi först bekantar oss med tre utvalda bokcirklar, hemma eller ute hos cirklarnas medlemmar, istället för att med en gång börja i studion. När vi väl ska sätta oss och diskutera finalisterna och enas om en vinnare så blir det med en representant från varje cirkel i studion i Göteborg.

När ni väljer ut cirklarna, vad letar ni efter då?
Vi letar efter alla som känner lust inför att läsa! Som tycker det är kul! Människor som är bredda att dela med sig av själva läsupplevelsen: som kanske var underbar, sorglig, svår, tråkig, utmanande etc.

Hur väljs de nominerade böckerna ut?
Litteraturkritiker med god överblick över utgivningen nominerar fyra titlar var och fattar slutgiltigt beslut under ett sista möte.

Årets startfält är nominerat av följande kritiker: Anneli Dufva (SR), Ulla Strängberg (SR), Kristian Ekengren (Gefle Dagblad), Lina Kalmteg (frilans), Annina Rabe (frilans).

Hur ser din roll ut i litteraturveckan?
Det är jag som har det roliga jobbet att få träffa alla underbara lyssnare – i det här fallet läsare!!
Jag kommer besöka cirklarna och lämna över böcker och även sitta med och lyssna. Och sen leda snacket i Radiohuset i Göteborg där cirkeln sen resonerar sig fram till en vinnare.

Vad är du nervös för och vad hoppas du kunna bidra med?
Mer spänd än nervös! Är ju extremt kul att ingen riktigt vet vem som kommer vinna Romanpriset – det är ju upp till cirkeln att resonera sig fram till, kan gå hur som helst. Jag hoppas att jag finns där både för själva juryn och för lyssnarna – att det blir en kul och spännande stund för oss allihopa.

Jag själv höll på att avlida av nervositet när jag skulle vara med. Hur är det att plötsligt jobba med folk som är ovana vid att prata i radio och bli intervjuade osv?
Jag brukar ju alltid själv vara lite nervös, det brukar ha en lugnande effekt på människor. Och min erfarenhet är att nervositet ofta kan vara något bra och positivt och att den i regel alltid nästan släpper efter fem minuter, poff ..borta.

Hur brukar författarna reagera på de samtal som sänds från jurydiskussionerna?
De flesta författare tycker det är fantastiskt att få chansen att helt legitimt kunna tjuvlyssna på läsarnas uppriktiga analyser och väldigt ofta är de imponerade över hur smart juryn läser. Men några författare tycker exakt samma sak är fasansfullt att uppleva och ytterligare en mindre andel säger att de inte vågar lyssna.

Vilken har varit årets bästa läsning enligt dig?
Johannes Anyuru ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar” – den tänker jag på ofta.

Vill du tillägga något?
Cirklar i Västra Götaland och Hallands län: SÖK! Hjälp oss utse årets Romanprisvinnnare genoma att anmäla din bokcirkel till: romanpriset@sverigesradio.se

Kommentera
16/02 2018
10:58

Fick precis pressmeddelande om att Pamela Schultz Nybacka, Anna Frankl, Ebba Östberg och Simona Arhnstedt startar ”Romanceakademin”. Bakom satsningen står Lovereads som är en del av bokförlaget Forum.

I pressmeddelandet går att läsa bland annat:

– Vi fyra har samlats regelbundet för att diskutera feminism, litteratur och romance. Ur dessa samtal växte vår gemensamma vilja att skapa en svensk Romanceakademi, säger Simona Ahrnstedt.

– Världen runt omkring oss är för tillfället ganska deprimerande. Då tror vi att det behövs litteratur där man vet att det ordnar sig på slutet. Vi tror också att romance kan fungera som en lättillgänglig litterär fristad, där kvinnor får vara både starka, självständiga OCH bli lyckliga i sin relation, säger Ebba Östberg.

Ska bli kul att se vad de gör. Ingen riktig info på hemsidan ännu men ett instagramkonto här: @romanceakademin

Vill även passa på att tipsa om Romancepodden som jag tycker är jättebra + rolig. Fantastiskt roligt överlag när genrer som inte bevakas nog i media får nya kanaler tycker jag!

 

Kommentera
13/02 2018
0:09

På fredag och lördag sträckläste jag Agnes Lidbecks ”Finna sig” och på söndagen insåg jag att Lidbeck var gäst på P1:s Söndagsintervjun. Det kändes som om jag fått en present. När det dessutom visade sig att intervjun var riktigt jäkla bra blev jag ännu gladare. Lidbeck verkade så smart och icke-pretentiös, trots att hon sa saker som att hon blev sjuk av att inte skriva och att hon nuförtiden försöker tygla sig genom att bara skriva en timme om dagen (de veckor hon inte har barnen).

Hon sa också att hon skriver till country för att få in rätt rytm och att det gör att hon ibland, när hon skriver om ett stycke, lyssnar på samma låt sjutton gånger. Spontant tror jag inte att jag skulle kunna skriva till musik, eller kanske klassisk musik då. Men musik där någon sjunger, tror jag, skulle distrahera mig. Men vem vet, kanske värt att testas på. Att Lidbeck är noga med rytmen i texten tänker jag att grundar sig i att hon skriver poesi.

Nytt avsnitt av Mellan raderna-podden utkommer på torsdagen, då talar vi om ”Finna sig”, Söndagsintervjun och om en bok bara kan få vara en bok eller om den alltid är en spegling av samtiden.

 

Kommentera
07/02 2018
9:45

Jag fick jättemånga fina tips angående min läsutmaning månad i titeln. En av de fattigare månaderna är denna månad, enbart två tips med februari i titeln. Ska förbi bibblan imorgon och se om någon av dem finns inne och tar beslutet då. Så har du en brasklapp med februarititel så släng gärna in den i kommentarsfältet.

För den som är intresserad av se lite statistik har jag sammanställt tipsen från Facebook, Instagram och kommentarsfältet. Om jag gjort rätt går det att hålla muspekaren över respektive färg och se allt i % samt mängden tips.

9789185905034 februari-tva-berattelser

9 kommentarer
04/02 2018
20:54

vinter2018logo

 

 

Bibliotekarien Maria Nygård känns lite som en fantastiklegend. Varje gång jag läser om en kongress som på något sätt berör Science Fiction eller Fantasy så förväntar jag mig att se hennes namn bland de som anordnar det. Nästa helg är hon med och anordnar Vinter 2018 i Uppsala.

mnKan du beskriva vad Vinter är för de som inte hört talas om det?
Vinter är en helg för science fiction- och fantasyintresserade att träffa varandra och lyssna på föredrag och diskussioner om böcker eller om ämnen som ligger nära våra genrer. Förutom en massa litteratursnack har vi t.ex. en vetenskapsjournalist som föreläser om framtidens människor och en konstprofessor som föreläser om att göra visualiserade världar trovärdiga.

Författaren Elizabeth Hand är hedersgäst så det blir en intervju med henne och så kommer hon att vara med i ett gäng paneldiskussioner. Det blir dessutom en del program som man kan delta själv i, som en bokcirkel och en skrivworkshop. Och fika. Och pubkvällar.

Vinter är inte en så stor kongress och det verkar som att det kommer att bli i stort sett fullsatt. Det är jättekul, men innebär också en liten risk för dem som åker dit utan att ha föranmält sig.

Men vi har en del kringarrangemang också, som mingel och signering med Elizabeth Hand på Uppsala English Bookshop 7 februari! Och om man tycker att Vinter verkar kul men inte kan komma så borde man spana in Fantastika som hålls i Stockholm i sommar.

Innan jag själv började gå på konvent, kongresser och mässor tyckte jag det kändes lite läskigt eftersom jag inte kände någon och jag fick för mig att alla var så insatta och kunniga. Har du några tips till den som kommer som förstagångsbesökare?
Tänk så här: Alla är där tack vare gemensamma intressen. Vi är pepp över ungefär samma saker. Det innebär inte att varje person kommer att bli ens bästis, men att man har något gemensamt med de allra flesta.

Släpa med om en kompis, om möjligheten finns. Gå med i någon Facebook-grupp, t.ex. ”Svenska sf- och fantasyfans” där det också finns länkar till lokala grupper i olika städer. Det känns kanske mindre läskigt att gå på en kongress om man har snackat med några av deltagarna på nätet innan.

Ett tips på plats är att ta en sväng i Alvarfondens antikvariat – tröskeln att börja prata med någon är kanske lägre om hen står och håller i en intressant bok. Det är inte heller konstigt att sätta sig i ett hörn med en bok eller sin mobil om man behöver komma undan lite.

Det jag tycker verkar så bra med Vinter är hur bra ni blandar. Allt från klassiker som Shakespeare och Frankenstein till en föreläsning om fraktaler i SF. Hur går det till rent praktiskt när programmet tas fram?
Det fina med att arrangera sånt här är att man gör den sorts kongress man själv skulle vilja gå på. Det första steget i programplaneringen är att spåna ämnen – allt man tycker verkar kul eller intressant. Sedan har man orimligt många programpunkter och måste börja sålla. Vilka programpunkter är realistiska att genomföra och vilka är mest kul idéer som det i praktiken är svårt att hålla låda om i 45 minuter?

Vi tittar på vilka som har anmält sig och funderar på vad vi vet om deras intresseområden –  när man anmäler sig kan man fylla i om man själv vill vara med i programmet och vad man är bra på. Vi frågar personer som vi gärna vill ha med i programmet men som inte har anmält sig om de har tänkt komma och kanske tjatar lite. Sedan kollar vi också att det blir en bra blandning av genrer, olika medieformer (Vinter är ju mest litteratur, men lite film har vi klämt in också), av seriöst och lättsamt. Och någorlunda jämställt.

Du har ju jobbat med många konvent och kongresser med fantastik i centrum, på vilket sätt har den världen förändrats under tiden du varit engagerad tycker du?
Jag var på min första sf-kongress 2006 och då var det väldigt stor andel män. Numera är könsfördelningen bland deltagarna i stort sett hälften/hälften och det såklart en bra utveckling.

Vad älskar du mest i SF/Fantasy just nu?
Just nu läser jag fantasyromanen Naondel av den finlandssvenska författaren Maria Turtschaninoff. Jag ska moderera en panel om hennes författarskap och förbereder mig! Turtschaninoff är en fantastisk världsbyggare som skriver mycket om flickors och kvinnors villkor.

Läs mer om Vinter här: https://vinteruppsala.wordpress.com/

Kommentera
01/02 2018
20:25

Jag fick ett uppdrag i mitt förra inläggs kommentarsfält!

”Ser du Bonusfamiljen? I första avsnittet på säsong 2 ses en bok ligga på nattduksbordet. Hade varit spännande att veta vilken det var!”

Jag har inte börjat se serien ännu men jag tar givetvis mer än gärna såna här uppdrag!

Att se Månpocket-loggan på baksidan gav mig direkt en bra känsla och det var inte alltför svårt att identifiera boken som ”Patient 67″ av Dennis Lehane den första Lehaneboken som översattes till svenska. Ett förbryllande faktum är dock att det är utgåvan från 2004. Det är alltså en 14 år gammal pocketbok. Vad är storyn bakom detta bokval?

Hade den köpts idag hade den hetat ”Shutter island” eftersom den bytte namn efter filmatiseringen 2010. Den svenska utgåvan fick då alltså tillbaka originaltiteln.

Boken är precis påbörjad, vid det här laget anar nog inte läsaren vem patient 67 är.

Vad vi som tv-tittare betraktar är också mystiskt och väcker frågor:

1. Vem läser den?

Först ligger den på hennes sida av sängen och då tänker jag att det är hennes, men å andra sidan verkar de bara ha ett nattduksbord så det kan vara hans. I slutscenen ligger han på sidan närmast nattduksbordet så det är omöjligt att veta. Vad är det här för sjukt beteende??

6

5

2. Varför läser hen ”Patient 67″ just nu, 14 år senare?

Är det en favoritbok som får sig en omläsning, ett loppisfynd, en lånad bok eller kanske en hyllvärmare som fått stå ända till nu? Hur de hanterar böcker i den här familjen är inte lätt att veta, speciellt inte för mig som inte sett säsong ett. Det enda jag har att gå på är hur denna bok behandlas, och det är inte särskilt bra. Omslaget har en barnmatskål av något slag på sig och i bild nr 2 nedan går det att se att en sida i mitten är vikt på ett mycket ofördelaktigt sätt.

I min mening är det här indicier som pekar på att om detta är familjens vanliga modus operandi när det gäller bokhantering så skulle en gammal favoritbok vara mycket mer sliten än vad denna bok verkar. Det utesluter väl också, om de har någon som helst skam i kroppen, att det skulle vara en bok som lånats av en vän.

Kvar återstår alltså att det är en hyllvärmare som plockats fram helt plötsligt. Nu var det tydligen dags. Varför får vi aldrig veta.

2

3

3. När hinner personen läsa klart den?

I en av de sista scenerna har boken plötsligt roterat och slagits ihop. På nattduksbordets undre hylla finns nu istället inte mindre än ytterligare fyra pocketböcker. Boken är inte hundörad, och har heller inget bokmärke i sig. Ska bli sjukt spännande att se om någon av dessa påbörjas i kommande avsnitt!

11 kommentarer
31/01 2018
10:36

 

Jag har min egen lilla läsutmaning ”Månad i titeln”. Den första boken valde jag helt själv men kommer hädanefter välja utifrån de fina tips jag fått i sociala medier och här på bloggen.

”The two faces of January” är skriven av Patricia Highsmith som också skrivit böckerna om The talented Mr. Ripley. Den som läst och gillat ”Ripliaden” gillar med största sannolikhet även den här.

I var och varannan deckare idag förekommer något jag bara stör mig mer och mer på: när berättelsen nästan är klar kommer vi ofta till ett läge där allt måste förklaras. Varför gjorde mördaren såhär? Vad drev honom? Kanske var det något problem i barndomen? Kanske avslöjas mördaren och erkänner allt på studs och inkluderar egna kvasipsykologiska förklaringar till varför det blivit som det blivit? Eller så kanske polisen/journalisten/privatdetektiven/rättsläkaren/juristen/annan-yrkesgrupp-som-är-minst-lika-lämpad-för-brottsutredningar som löst fallet berättar allt den vet för mördaren som i sin tur kan bekräfta.

Mördare i fiktion har alltid väldigt tydliga drivkrafter och motiv. Highsmiths karaktärer är annorlunda, det känns ofta som att brotten i hennes böcker bara råkar hända. En situation spårar ur lite och vips så är någon en mördare och hela dennes tillvaro vänds upp och ner. Ibland går det att ana varför det blivit som det blivit men ofta hamnar den nyblivna mördaren i någon form av trängt läge socialt vilket gör att det inte finns mycket tid till att sitta och beskriva för sig själv varför det blev som det blev. Gruppdynamiken i den här boken är precis som i första Ripley-boken en blandning av pengar, klass, nyrikedom, kärlek, bedrägeri och prestigefulla ivy league-referenser. Precis som i första Ripley-boken är det en glammig europaskildring ur amerikanskt perspektiv. Tänk dig ”Två killar och tjej” fast ena killen är en bedragare/mördare i skräddarsydd kostym och den andra en wannabe-poet. Tjejen är väl egentligen den enda vettiga, vilket gör att spänningarna i gruppen blir ännu värre.

Det här är en bok för folk som gillar spänning och deckare men som tröttnat lite på alla utstuderade våldsskildringar och förenklade samhällsanalyser som krydda. Highsmith lyckas istället beskriva samhället genom utsökta skildringar av subtila saker som dricksandet på restauranger och kombinerar det med mord vars tillvägagångssätt bottnar i klantighet snarare än sadism. Precis som Ripley-böckerna är det en form av coming of age för kriminella. Kan vi kalla det ”coming of crime” kanske? Hur som helst: jag gillar det!

9 kommentarer
28/01 2018
17:09

De senaste veckorna har jag läst och läst om ”Män visar kuken för mig”. Jag har dessutom fått intervjua författaren Caroline Hainer och skrivit diverse intervjuer och essäer om fenomenet dickpics. Det är fascinerande hur fort det lilla ordet ”kuk” blir bekvämt då man umgås med det under några dagar. Jag glömmer stundvis bort att det inte är en passande ordval i alla sammanhang.

Men varför skickar då män oombett bilder på sina könsorgan? Hainer försöker hitta svaret i historien, konsten och vår kultur och kommer fram till några svar varav ett är att det handlar om en kommunikationsmiss. Män tror att kvinnor vill ha något kvinnor inte alls är speciellt intresserade av. Det får mig att undra: Hade John Gray rätt? Är män från Mars och kvinnor från Venus? Detta och mycket mer (bland annat Zadie Smiths ”Swing Time”) i senaste Mellan raderna podden.

 

6 kommentarer
21/01 2018
18:11

Ny säsong av X-Files har börjat och givetvis måste jag göra ett inlägg på temat ”böcker på film och tv”! (Spoiler alert för er som inte sett än.)

X-Files har ända sen starten innehållit dolda meddelanden, referenser och numerologi som X-Philes (seriens motsvarighet till Justin Biebers ”Beliebers”) kan obsessa över i forum.

T.ex. så är en sån återkommande detalj Dana Scullys starka påverkan på klockradior. Är det inte djävulen som visar sig i dem så är det skaparen Chris Carters frus födelsedag (hon fyller år 21 november).

xfiles215

1121

 

X-Philes letar upp dessa så kallade påskägg och skärmdumpar dem och diskuterar dem på forum.

Något de däremot inte diskuterar på forum när det gäller nya säsongen är bokhyllan med stort B. Jag kunde inte hitta någon som skrivit om det men jag är övertygad om att sanningen är där ute någonstans så jag gav mig ut på www för att leta.

 

cancermannjuteravsinstadadebokhylla

 

I pågående säsongens första avsnitt får vi se Cigarette Smoking Man (CSM) i en rejäl fåtölj framför en välordnad bokhylla. Kanske har den rasat ner mitt i natten och han har äntligen lyckats montera upp den igen, eller så har han bara gallrat ut dubbletter och sorterat den i bokstavsordning för skojs skull. Oavsett vilket: det är läge att njuta.

Redan i säsong fyra fick vi veta att CSM har en stor kärlek till litteraturen. Avsnitt sju kretsar kring CSM:s misslyckade försök att bli romanförfattare.

Under pseudonymen Raul Bloodworth skrev han som ung ett manus: ”Take A Chance: A Jack Colquitt Adventure” men blev refuserad av förlaget som mottog manuset. Hans bok handlar om världshändelser han varit inblandad i och konspirationerna som låg bakom dem och gissningsvis tycker förlaget det är för långsökt trots att vi som tittare vet att allt är sant. Vi får se honom skriva på sin skrivmaskin och läsa Richard Condons thriller ”The Manchurian Candidate”, en bok som innehåller bland annat konspirationer och hjärntvätt.

Att skriva om sanna händelser men kalla det fiktion, det är ju det vi brukar kalla nyckelroman. Och vad dyker upp i avsnittet om inte: en tidskrift som har titeln ”Roman a’ clef”, det franska namnet på genren! Innan han väljer den tidskriften har han spanat på inte mindre än två tidskrifter som tar upp ämnet ”Writer’s block”.

end-credits

4X07_1_reading

4X07_2_typing

 

 

Vad läser då CSM på sin fritid som gammal författarwannabe? I flera avsnitt har vi fått se honom sitta i sitt bibliotek och det är ett jävla spring där, besök stup i kvarten, så vi får aldrig se honom slå sig till ro och faktiskt öppna någon av böckerna. De bara svävar där i bakgrunden. Så jag började freeze-framea och leta i bokhyllan. Problemet är att skärpan alltid verkar ligga på personerna som kommer på besök och aldrig på hyllans innehåll så det krävdes lite deckararbete för att identifiera titlarna.

Jag lyckades bara identifiera 3 stycken. Är de slumpmässigt utvald rekvisita eller har de en djupare innebörd?

BOK 1

 

1

2

 

3

 

md901047062

Wayson Choy – ”Paper Shadows”
utgåva från 1999

Förutom några anonyma uppslagsverksliknande böcker i hallen så är detta de första böcker vi får se efter att Mulder hittat CSM:s hus.

Den horisontella boken är också den mest lättidentifierade boken och såhär står det på dess baksida:

Three weeks before his 57th birthday, Choy discovered that he had been adopted. This astonishing revelation inspires the beautifully-wrought, sensitively told Paper Shadows, the story of a Chinatown past both lost and found. From his early life amid the ghosts of old Chinatown, to his discovery, years later, of deeply held family secrets that crossed the ocean from mainland China to Gold Mountain, this engrossing, multi-layered self-portrait is ”a childhood memoir of crystalline clarity”

X-Files-faktor: 4/5
Familjehemligheter! Oklart föräldraskap! Alltså… exakt sånt de pratar om i avsnittet! Det som drar ner betyget lite är att det inte direkt finns någon jättekoppling till Kina i X-files vad jag kan minnas. De var väl med och gömde någon kraschad alien under kalla kriget men that’s it, det har vi väl alla gjort i vår ungdom?

 

BOK 2

 

Herre. Gud. Vad. Jobbig. Den. Här. Var.

Den här var så otroligt svår att hitta. Jag brukar vända på böcker och göra dem svartvita med mycket kontrast för att urskilja bokstäverna lättare. Men denna var seg fastän jag trodde den skulle vara lätt. Jag låste mig vid att jag trodde hon hette ”Ramsey” eftersom jag tyckte mig se att efternamnet slutade på ”SEY”. Efter att ha letat alldeles för länge efter en Johanna Ramsey som inte verkade finnas började jag leta efter efternamn som slutade på SEY och helt enkelt testa alla det kunde vara. Till slut hittade jag en bok med ett liknande snirkligt L som kunde förklara varför jag tolkat det fel och efter ytterligare en stund hittade jag en bild på ryggen. YEEEES! Var dock nästan inte värt med tanke på boken.

lindsey2

Johanna Lindsey – ”The Heir”
utgåva från 2000

Dashing highlander Duncan MacTavish is even less keen to be in London. Having recently learned he is the sole heir of an English marquis, Duncan is now required to assume his grandfather’s title and estates — and to marry Sabrina’s ravishing, viper-tongued guide, who has been heard to make scathing statements in public about her ”Scottish barbarian” groom-to-be.

X-Files-faktor: 2/5
Jag har ingen aning om den här är bra men inte ens med lite god vilja går det att tolka denna som X-Files-relaterad i särskilt hög grad. I och för sig vet vi ju nu att det finns ett släktskap mellan Mulder och CSM och att den sistnämnda har någon sorts önskan om att Mulder ska ta över familjeföretaget men jag tycker inte det räcker. Anledningen till att den inte får en etta är för att ett citat ekar i bakhuvudet från författaravsnittet i säsong 4:

“I’d rather read the worst novel ever written than sit through the best movie ever made.”

CSM är ingen snobb när det gäller vilka böcker han läser så det är mycket möjligt att han plockat upp denna på någon flygplats när han var på väg för att installera millenniebuggen i någon avlägsen stats allra heligaste datorsystem.

BOK 3

6

brave new 2

brave new 3Aldous Huxley – Brave new world / Brave new world revisited
utgåva från 2005

Ganska lättidentifierad. Det som tog lite tid var att bekräfta vilken utgåva det var men till sist hittade jag en bokrygg som matchade. Skönt med böcker som samarbetar lite jämfört med helveteskvällen jag hade med bok 2.

The astonishing novel Brave New World, originally published in 1932, presents Aldous Huxley’s vision of the future – of a world utterly transformed. Through the most efficient scientific and psychological engineering, people are genetically designed to be passive and therefore consistently useful to the ruling class. This powerful work of speculative fiction sheds a blazing critical light on the present and is considered to be Aldous Huxley’s most enduring masterpiece.

The non-fiction work Brave New World Revisited, published in 1958, is a fascinating work in which Huxley uses his tremendous knowledge of human relations to compare the modern-day world with his prophetic fantasy envisioned in Brave New World, including the threats to humanity, such as over-population, propaganda, and chemical persuasion

X-Files-faktor: 5/5
Mer övertydlig bok än så här går knappast att hitta på den här sidan av 1984. Förutom böcker om Roswell, Snömannen och Loch Ness så finns det nog ingen bok som passar bättre in i den massiva världskonspiration som CSM:s organisation ligger bakom.

Många har till och med nämnt den här boken i samband med avsnitt 2 i den pågående säsongen. Där har Langly en lång rant som innehåller bland annat:

”We dream, but we’re not allowed to have dreams, goals, nothing for ourselves, no choice, no diversity. There’s a wall around this place. The stars are fake. The sunlight has no warmth.”

Det här ödesmättade språket i kombination med en oidentifierad motpart som styr samhällena och duperar människorna i dem 24/7 är classic Huxley och classic Mulder. Till och med Scully skulle inse att detta är ett tydligt bevis på en planterad bok.

Men hur kan vi VETA att dessa böcker är placerade där som ett dolt budskap? Det skulle ju också kunna vara en slumpmässigt sammansatt bokhylla av typen man hittar i allt från IKEA:s låtsasrum till vägkrogar med biblioteksambitioner till caféer som vill invagga sina besökare i en preppy atmosfär.

För det var den känslan jag ändå fick. Att Huxley är med kan lika gärna vara en slump eftersom den är en klassiker och såna är extremt billiga i pocketform på en andrahandsmarknad. Jag brukar alltid gå fram till såna bokhyllor som mest är där för syns skull på olika platser någonstans och de känns alltid deppiga och sorgliga. En bok är ju alltid en bok men att fylla hyllmeter med enbart ratade böcker som verkar ha valts ut enbart för att de gått att köpa till ett billigt kilopris är melankoliskt att se. Lite som när jag en gång på en loppis såg en flera meter hög stapel av jubileumstallrikar som aldrig tagits ur sin förpackning ens och nu tappat sitt värde helt.

Jag började leta efter inspelningsplatsen men det gick inte att hitta mer info än att avsnittet var inspelat i Vancouver precis som nästan alla andra avsnitt är.  Kanske var det bara utsidan av huset som filmats och resten var en studio. Men det känns inte så tycker jag. Det känns alldeles för mycket som typ en golfklubb eller ett bed and breakfast av något slag. Så jag gick igenom såna i Vancouver, hittade ingenting och tröttnade.

Jag började studera huset i avsnittet och tycker det är för konstigt inrett för att vara byggt för att likna ett hem. I bilderna under går det att se bland annat en plakett i korridoren och ett sorts rum enkom för flygel och stolar. Vem har sånt hemma? Jag har inga plaketter uppsatta hemma i alla fall.

huset_0002_Skärmbild (79)

huset_0003_Skärmbild (78)

Jag återvände till tanken att det kanske var en golfklubb eller någon form av boende man kunde hyra in sig på. Eller kanske en kursgård av något slag? Så jag sökte på ”rustic hotel vancouver”, ”old country club vancouver” och liknande tills jag gav upp. Återvände till brottsplatsen ännu en gång och gick igenom varenda rum och zoomade in på detaljer och tadaaa, äntligen en ledtråd som kunde låta mig undkomma famlandet i blindo bland rejäla träslag på google bildsök:

7

kanakla-skylt

 

Den här skylten med texten KANAKLA ROOM ringade äntligen in platsen! Cecil Green Park House beskriver sig bland annat såhär på sin hemsida: Cecil Green Park is always in popular demand for film, TV Series and commercial or photographic shoots. The picture perfect gardens and spectacular mansion have been the location for many films and TV shows.

MOTGÅNG NUMMER FEMTIELVA

Med hjälp av bilderna på hemsidan kunde jag avgöra att det var Cecil Green Park House som varit inspelningsplats även för bokhyllescenerna. Men vad bevisar det då angående böckerna? INT NÅ, som vi säger i norrbotten. Det kan ju fortfarande vara så att X-Files-gänget tagit med egna böcker och placerat där för inspelningen. Böckerna i X-Files stod inte i samma ordning som på någon av bilderna. Jag fick börja jämföra enskilda mönster i böckerna från serien med de jag hittade från Cecil Green. Om jag hittade någon titel som fanns i båda och som inte var världens mest vanliga bok skulle jag äntligen få veta.

Jag hittade två som matchade.

 

 

9

 

10

11

 

 

 

12

1. Bild från X-Files
2. Bild från Cecil Green Park House

3. Bild från X-Files
4. Bild från Cecil Green Park House

Mönstren var identiska och samtidigt nog unika för att jag ska bedöma det som en matchning. Och med detta anser jag att utredningen är klar. Även om några böcker visade sig kunna tolkas som att de gick att koppla till något större så var det bara en projicering av en halvparanoid person som nog bara ville tro på ett dolt budskap.

Jaja, förlorar man en så står dig tusen åter. Nu ska jag leta efter dolda budskap i ”Breakfast at Tiffanys’s”, tjarå.

 

8 kommentarer
19/01 2018
13:15

Blev lite pepp idag – var inom Kiruna bokhandel och köpte en illustrerad Harry Potter*. Har bestämt att börja läsa den med båda barnen (efter att jag och Tage färdigställer Joakim Lundells ”Monster” vilket jag tror kommer ske ikväll) och av just den anledningen valde jag den illustrerade varianten. Ejda, som är fyra, väljer oftast att lyssna till Tages högläsningsbok istället för att välja en egen men tröttnar också relativt fort om det saknas bilder. Då kan det bli lite stökigt vid läggningen.

Tage som är sju, har kunnat läsa bra på egen hand i över två år nu, men jag har ändå valt att hålla fast vid högläsningen på kvällarna. Dels för att jag tycker det är mysigt, dels för att Tage allt oftare väljer böcker som är några snäpp över sjuåringsnivån. Som till exempel ”Monster”. Då är det ganska skönt att vara där som förälder och förklara, diskutera eller bara emellanåt censurera, som jag faktiskt gör med Joakim Lundells memoarer. Nog för att vi är en öppensinnad familj som sällan väjer för krångliga ämnen, men det är också lite väl mycket onödigt ”knulleri” hos Jockiboi om en så säger. Ska bli ganska skönt när den är klar.

*Jag är som sagt väldigt pro att stötta lokala bokhandlare, men när det skiljer 100 kr i pris mellan online och fysisk handel på en enda bok, så blir det ändå svårt. Det blir mycket pengar i slutänden. Nu valde jag den fysiska bokhandeln i alla fall, men vi får se hur jag gör fortsättningsvis, för har vi en gång börjat med de illustrerade utgåvorna tänker jag att det är fint att vi har samma lika på resterande delar i serien.

1 kommentar