Bokhora.se

01/09 2014
13:52

Jag har läst drygt halva ”Jag duger inte åt lycka” av Märta Fohlin, men det blir nog tyvärr inget mer. Det här är en debutant, och jag gillar att läsa såna just för att man aldrig vet vad man kan vänta sig. Sen blir det såklart tråkigare om den inte är allt man kunnat önska sig, men friskt vågat.

Märta Fohlins roman har en ung huvudperson som är väldigt fokuserad på sig själv, och främst då hur hen (hon?) är och hur andra uppfattar hen. Väldigt mycket av boken upptas av dessa tankar kring det egna jaget efter olika situationer.
Jag känner inte författaren, och det gör att jag känner mig alldeles för gammal och utestängd från berättelsen. Kanske hade den gett mig en annorlunda upplevelse och mer gemenskap om jag varit 21 och också hållit på att treva mig fram och komma på en massa saker om mig själv? Nu blir jag bara trött på det privata för det blir så instängt. Jag saknar en historia som är större än ”jag är en sån som gör si eller så” efter vart och vartannat möte. Okej, det är väl lite intressant ett tag, men sen då? Vad händer efter det?
Det som förstärker det här privata intrycket är också att människorna runt huvudpersonen kallas för saker som A och M.P. Inga hela namn.
”Jag duger inte åt lycka” har ett fint och poetiskt språk, men jag tycker det språket är i stort behov av en berättelse.

Kommentera
01/09 2014
11:50

Ibland blir jag så förbannad på mig själv. När jag faller i de här fällorna att ömka mannen. Som John i Katerina Janouchs romanserie om barnmorskan Cecilia Lund. Att han är otrogen mot Cecilia (de har alltså fem barn ihop) med sin 15 år yngre assistent och äktenskapet faller samman och sen flyttar bekvämt Nike (assistenten) in i deras gemensamma villa och så blir det så JOBBIGT att John genast börjar snegla efter nya erövringar. Och ändå börjar jag tycka synd om honom!

But why!???

Nåväl. Sjunde delen i serien om Cecilia Lund är här. ”Blodssystrar”. Och – tada, är någon överraskad – som vanligt börjar jag med att säga att det här med MYSTERIER som envist ska vara med i varje bok, varför, varför? Denna gång handlar det om en medvetslös gravid kvinna som Cecilia förstås engagerar sig i. Med väldigt osannolika vändningar och lite väl hittepådramatiskt för min smak, ska inte orda mer om det för att inte spoila. Men det övriga fluffet är läsvärt som vanligt. Också väldigt intressant och aktuellt om nedskärningar i förlossningsvården och vad det kan leda till.

Och så relationskris som gör att John vänder sig mot Cecilias bekantskapskrets, usch så dumt det kommer att bli så småningom det där. Ingen bra idé att börja nojsa med expartnerns vänner.

Annat jag ser fram emot också, är att läsa mer om Cecilias systrar och mamma, helst om tidningsvärlden och Q Magasin som mamman är chefredaktör för och där systern Maria är redaktionschef. Även det en bransch i kris som famlar efter framtida lönsamhet (och rentav överlevnad).

Det är något annat som är gemensamt för den här bokserien, man vill genast veta mer, längtar alltid efter nästa del när böckerna är klara. Blir nyfiken, funderar och spekulerar ett par dagar. Jag tycker om det. Och jag tycker om att det är rätt mycket vardagsliv också, mycket korv och makaroner och blöta galonisar.

Och kärlek och känslor. Lite hit och dit mellan personerna i de här böckerna, men livet är ganska mycket hit och dit när det handlar om relationer tänker jag. Vuxna människor verkar sällan vara så himla rationella i det här med kärlek och åtrå människor emellan. Saker händer.

Medan jag skriver det här så lyssnar jag på ett radioprogram som handlar om hur vi människor söker det gränslösa och nästa kick och att det bara blir mer och mer sådant i och med det digitala när vi får en inblick i andra världar  - så verkar det väldigt mycket vara för personerna i Janouchs böcker slår det mig. De letar efter något, hela tiden. Bättre, nytt, annorlunda. Bort från galonisarna. Själv känner jag mig rätt nöjd med att vara där, med glömda stövlar och dagishämt och eviga frågan om vad man ska äta till middag. Jag hoppas jag kan påminna mig om det ifall längtan bort slår till som för John och Cecilia. Men jag tycker att Katerina Janouch är bra på att fånga den känslan utan att det blir för krystat.

 

Kommentera
30/08 2014
15:14

Höstböckerna har börjat trilla in, och jag tycker det är en väldigt bra bokhöst i år. Håller ni med? Olika genrer och olika favoriter som kommer med nytt. Därför har jag genast och rastlöst börjat läsa i varenda bok jag har fått hem. Håller nu på med kanske 6 stycken samtidigt. Har kommit ungefär 5 sidor i allihop. Skulle vilja ha fler ögon. Och mer tid på dygnet. Och så vidare.
I det läget blev det så himla skönt när jag fick hämta Jennifer Weiners nya ”All fall down” på bibblan. Just för att det är ett bibblolån, och jag har en begränsad tid på mig. Den måste prioriteras. Jag måste hugga tag i den först. Jag behöver alltså inte bestämma själv vilken av de numera 7 böckerna jag ska ta. Tack bibblan!

2 kommentarer
30/08 2014
12:18

Kulturkollos höstenkät som JoÖ gjorde häromdagen.

Min första känsla när jag sonderat höstutgivningen:
Jag är försiktigt skeptisk. Jag tänker ofta att jag borde läsa oläst som jag redan har i mina bokhyllor, men sedan ramlar jag över något som jag känner att jag bara måste kolla upp och det olästa står orört.

Jag längtar särskilt efter:
Alice Munros ”På fri fot”. Men jag kan vänta. Jag tror att jag ska önska mig den i julklapp.

Jag blev förvånad över:
Att mannen som grundade Greyhound Bus var från Sverige.

Jag är nyfiken på:
Nowiolet Bulawayos ”Vi behöver nya namn”, som visade sig vara översatt av min översättarfavorit Niclas Hval.

Som jag har väntat på den här fortsättningen:
Nej, inga fortsättningar. Men ”Allegiant”, som är sista delen i ”Divergent”-trilogin ska jag ju definitivt läsa.

En debutant som låter spännande:
Kristin Lundells ”Busskungen – svensken som grundade Greyhound”.

Detta är ingen debutant men jag blir nyfiken på den här ändå:
Gillian Flynns ”Vassa egg”, som jag inte har kommit mig för att läsa på svenska än trots att den gavs ut på svenska första gången 2006. Dessutom läser jag om en ny bok av Belinda Bauer.

Jag blev själv förvånad men jag blev inte alls sugen på att läsa:
Lena Dunhams ”Not that kind of girl”. Jag har läst en del böcker av unga kvinnor som berättar vad de ”lärt av livet” – till exempel Nina Åkestam och Isabella Löwengrip – och om Dunhams bok är så anekdotisk som den framstår som i beskrivningen, är jag rädd att jag kommer att bli lika besviken på den som jag blev på Mindy Kalings bok.

Jag hänger på locket till brevlådan när denna bok kommer:
Liv Strömquists ”Kunskapens frukt”. 

Jo jag vet att denna bok inte är med i höstutgivningen, men till hösten ska jag banne mig äntligen läsa:
Massor! ”Spår” av Lena Sundström bland annat.

Höstmotto:
Läs!

1 kommentar
29/08 2014
15:59

Kolla vad jag fick i posten idag. Tumblr OCH fanzine, föredömligt! (Men bilden är fel väg, tusan också.)

image

Kommentera
29/08 2014
13:15

Direkt från influensasängen ( är så sjuuk, som en man cold) kommer här en höstenkät från Kulturkollo  – häng på!

Min första känsla när jag sonderat höstutgivningen:
HUUUUR SKAAAA JAG HIIIINNAAAA MEEEEED allt jag vill läsa?

Jag längtar särskilt efter:
Släppet av min egen bok ”Mamma, pappa, pengar” som jag har skrivit tillsammans med Jenny Rosander Ney. 12 september!

Jag blev förvånad över:
Tror inte jag förvånats över något, bara blivit glad. Bra och stark utgivning.

Jag är nyfiken på:
Broilers” av Michaela Möller och Anders Rydell

Som jag har väntat på den här fortsättningen: ”Liv till varje pris” av Kristina Sandberg. Maj! Hur ska det gå för dig?

En debutant som låter spännande: Fanny Härgestam har skrivit ”Det här är vår tid – Fyra kvinnor efter revolten i Tunisien”. Kvinnornas roll i arabvärldens revolter – det är verkligen just spännande. Och om du läser det här i SvD kommer du garanterat också bli nyfiken.

Detta är ingen debutant men jag blir nyfiken på den här ändå: Sara Stridsbergs ”Beckomberga”. Intressant ämne av en av våra absolut bästa och mest spännande svenska författare.

Jag blev själv förvånad men jag blev inte alls sugen på att läsa: ja alltså, JAG är ju inte så förvånad, men det är väl kanske generellt förvånande att det finns en svensk bokbloggare som är helt ointresserad av Ajvidens nya.

Jag hänger på locket till brevlådan när denna bok kommer: Lena Dunhams bok - så nyfiken på vad hon ska hitta på!

Jo jag vet att denna bok inte är med i höstutgivningen, men till hösten ska jag banne mig äntligen läsa: Linda Skugges ”40. Constant Reader”. Inte hann jag med den i sommar som jag tänkt.

Höstmotto: Läs för i helvete, kvinna. Du vet ju att du mår så bra av det.

3 kommentarer
28/08 2014
9:10

En av mina favoritbloggare de senaste åren har varit Nina Åkestams. Nina Åkestam har bland annat arbetat med reklam men nu är hon doktorand. Hon ligger bakom flera väldigt välskrivna inlägg som har förklarat och problematiserat frågor som är viktiga för mig. Nu ska Nina sluta blogga. Det är synd.

I våras utkom Nina Åkestam med en bok som heter ”Meningen med hela skiten” . Den innehåller inte samma slags texter som bloggen, utan kategoriseras i nätbokhandlarna bland annat som KarriärplaneringJag visste inte ens att det fanns en sådan kategori och det visste kanske inte du heller. Grejen är att jag inte är säker på om Nina Åkestam är helt nöjd med den kategoriseringen. Hennes bok handlar inte så mycket om att göra karriär nämligen, som att må bra. Och kanske är det verkligen så att du mår väldigt bra av att göra karriär och vara framgångsrik inom ditt yrke, men Nina Åkestam tycker att du ska konsultera din inre 85-åring emellanåt och fundera på varför du egentligen håller på med det du håller på med. Vad kommer du önska att du gjorde mer eller mindre av när du är 85 år? Jag tror att min inre 85-åring skulle tycka att det vore vettigare att jag läste fler böcker än kollade mobiltelefonfodral på Etsy. Karriärmässigt kanske jag borde läsa lite fler böcker i Karriärplanerings-kategorin för att bli helt nöjd.

Nina Åkestam berättar om sina erfarenheter av att bränna ut sig, att flytta till ett annat land och om att göra saker fastän man egentligen inte vågar. Det kan låta superintressant eller lite banalt. Jag ska erkänna att jag tyckte att det lät lite banalt, men saken är den att jag behöver påminnas om och om igen om vad som är viktigt i mitt liv och vad jag mår bra av. Med största sannolikhet hade jag inte läst ”Meningen med hela skiten” om det inte var Nina Åkestam som hade skrivit den och naturligtvis kan jag inte svara på vad meningen med hela skiten är, men om du har en modig arbetsplats tycker jag att du ska kolla in bokcirkelunderlaget till boken och föreslå för dina arbetskamrater att ni ska cirkla boken. Jag tror att det skulle kunna vara superintressant och jag skulle hemskt gärna göra det på min arbetsplats (men det är ju alltid någon ny reform som ska implementeras i skolans värld).

 

Cover_485.5x212_Meningen-med-hela-skiten6

 

 

Kommentera
27/08 2014
19:10

Jag tror inte att jag läste ut Gayle Formans ”Om jag stannar”, när den kom för kanske fem år sedan, men Johanna Lindbäck har läst flera av Formans böcker och skriver om dem här. Nästa vecka kommer filmatiseringen av ”Om jag stannar” (men filmen heter ”If I stay” även i Sverige – jag förstår inte varför titeln inte översätts). Efter gråtfesten ”Förr eller senare exploderar jag” kanske det kan vara läge med ett nytt näsdukspartaj. Vad tror ni?

Här är trailern:

 

 

Chloë Grace Moretz, som spelar Mia, syns även i den amerikanska filmatiseringen av ”Låt den rätte komma in”, ”Let me in”. ”Let me in” finns på Netflix, så det kan vara läge att kolla in den i helgen.

Kommentera
27/08 2014
13:10

Jag skrev det här för ett tag sen att amerikanska ungdomsförfattare som nämner andra författares böcker har en faiblesse för att alltid gå på ett fåtal säkra kort. Nämligen klassiker. ”How to kill a mockingbird”, ”Räddaren i nöden”, möjligen Shakespeare eller kanske ”The scarlet letter”. I ”We were liars” var det tex Shakespeare. Moderna titlar göre sig icke besvär.
Svenska ungdomsförfattare däremot, så föredömliga och så moderna!
I våras läste jag ”Svensk synd” av Martin Jern och där var det en lång diskussion om ”Divergent” av Veronica Roth. I veckan har jag läst Mårten Melins ”Lite mer än en kram” och där handlar det om böcker av Kerstin Lundberg-Hahn och den spännande ”Världens viktigaste bok” om kroppen.
Jag tycker det är så kul att läsa sånt här, och hajar verkligen till när det är nya titlar eftersom jag alltid förväntar mig den ständiga ”How to kill a mockingbird” en gång till. Härligt när det inte blir så!

I vuxenböcker tycker jag det är rätt sällan folk läser något? Eller har jag bara alldeles för selektivt minne?

16 kommentarer
26/08 2014
8:00

atn1024_vimasteslutases_3DFrån och med idag ska DN-prenumeranter kunna ladda ner min och Lisa Bjärbos ”Vi måste sluta ses på det här sättet” som gratis e-bok. Erbjudandet gäller fram till 8 sep.
(Fråga mig inte hur bara, jag hänvisar allt tekniskt till dem.)

Kommentera