Bokhora.se

27/03 2015
17:03

Och på en minut fylldes mitt twitter-flöde med fina Tranströmer-citat.
Vilken dikt eller rad kommer du ihåg från honom?

3 kommentarer
27/03 2015
10:11

Ja, hej och hå, verkligen, för ”Svarthuset” var då inte en bok man (jag) kunde spara på. Läste allt jag kunde igår för att så snabbt som möjligt nå den spännande upplösningen. Stor förtjusning!
Det är ”Lewismannen” som är del 2, eller hur? Vi kommer mycket snart att stifta bekantskap, denne Lewisman och jag.

Kommentera
26/03 2015
14:13

Men HEJ OCH HÅ vad jag gillar den här handlingen: en person återvänder till sin hemstad för första gången på lång tid. Flera år. Det är något jobbigt som ligger bakom uppehållet. Väl på plats träffar hen lite kompisar från förr och det dyker helst upp en gammal kärlek också. Kanske personens livs kärlek?
Jag bara: jaaa, ge mig mer, ge mig mer!

Exakt det här mönstret följer ”Svarthuset” av Peter May. Det är en deckare, så det är ett brott som får huvudpersonen Fin McLeod -lämpligt nog polis – att återvända till sin lilla pytteö, Isle of Lewis, i Yttre Hebriderna efter arton år.
Jag kom 150 sidor igår så nu har han precis träffat den där gamla kärleken (det här står i baksidestexten så alla var förberedda på det). Detta bådar mycket gott!

2 kommentarer
26/03 2015
10:05

Från Enligt O, via Helena.

Vid sängen: Där ligger just nu ”Allegiant”, som jag ju läste ut häromdagen.

Vid soffan: ”Att föda utan rädsla”, som ni tipsade om här.

På jobbet: Vi lyssnar på ”James och Jättepersikan” som Johan Ulveson läser.

Utmaningsbok: Cartarescus ”Travesti” som är oläst i min Bluefire reader.

Bokcirkelsbok: Jag har paus i mina bokcirklar eftersom jag hade så svårt att motivera mig att läsa mina bokcirkelböcker. Den senaste boken vi läste var ”Katitzi”.

På läsplattan: Yvonne Hirdmans ”Medan jag var ung”.

Borde börja med: Alla olästa böcker i bokhyllan.

Längtar efter att få läsa: Högt för mitt barn.

Senast köpta bok: ”Viktiga kartböcker för äventyrare och dagdrömmare” (i present!).

Skulle vilja köpa: ”Korpringarna – Odinsbarn” – eller åtminstone låna på bibblan.

Kommentera
25/03 2015
17:01

När Helena af Sandeberg går runt i Ellos reklamfilm får jag som tittare uppgifter om vad hennes skor, kaffebryggare, kuddfodral, klocka etc. kostar. Men det jag undrar är ju såklart vad som finns i alla bokhyllor! Eftersom Ellos inte säljer några böcker (okej, de säljer cirka 5 böcker som handlar om typ detox, träning och Disneyfilmen Frost) så har jag fått nysta lite i detta själv.

Alla bilder går att förstora så att ni också kan vara med och identifiera böcker. Jag har tyvärr inte lyckats med alla. Än.

Divanen

Det börjar med att af Sandeberg ligger på sin divan och läser något som på layouten liknar ett manus. Hon låtsasröker (kanske är det så att hon förbereder ett inhopp i Mad Men?) och snart kommer kameran zooma in på skorna och berätta hur mycket de kostar. Det alla undrar är ju vad det är för böcker i traven bredvid den förmodade manushögen. Den översta lyckas jag inte identifiera, men på de två andra går det att läsa titlarna.

Populärvetenskaplig revy 1911-191x Det rör sig alltså inte om manuset till en gammal Povel Ramel-revy fylld av av Illustrerad vetenskap-trivia levererad i nödrim utan om en vetenskaplig tidskrift som (gissar jag) bundits till en bok på privat initiativ. Revy betyder även översikt enligt SAOL och det är alltså detta ord som åsyftas när livet passerar revy  i den klassiska återgivningen av en nära döden-upplevelse. (THE HORROR om det varit Henrik Dorsin som framförde ens liv i kuplett, sån dubbel bestraffning att det finns ju inte ens!)

Röster i radio-TV var en veckotidning som gavs ut av Radiotjänst och senare Sveriges Radio för att senare slås ihop med ”Hänt i veckan” och då bli tidningen ”Se och hör”. Den hette från 1930 ”Röster i radio” men fick 1957 det något märkliga namnet ”Röster i radio-TV”. (Ej att förväxla med Per Hagmans novell ”Röster i radio och TV” från 2005 som gavs ut i antologin ”Färdlektyr”.)

Blondeskrattet

Det är lätt att identifiera att det är den svenska pocketutgåvan av romanen ”Blonde” av Joyce Carol Oates som tas ut ur hyllan i samband med att af Sandeberg pratar om ”gamla Hollywood” och Marilyn Monroe. Lite svårare är det att lista ut vad det är hon skrattar åt. Eftersom klippet är av för dålig kvalitet så går det inte att läsa sig till vilken sida hon bläddrat fram till. Men efter att ha jämfört indragen och radbrytningarna som går att se i texten (jag har förstärkt dem i bilden med svarta fält) går det att se att sidan hon läser måste vara sid 209.

Humor är ju en smaksak men nog är det väl lite svårt att se vad som är det roliga på den sidan. Det skulle väl möjligtvis vara meningen ”Till toaletten?” då?


 

 

Bokhyllorna

Först tyckte jag att det var ett lite töntigt grepp att låtsas som att det var hemma hos af Sandeberg som detta spelats in. Några random skinnband har lagts fram ungefär som de gör på ikea för att det ska finnas en personlig touch, gud vad billigt tänkte jag. Förmodligen är det själlösa nya coffee table-böcker som spritts ut för syns skull.

Men efter att ha närstuderat bokryggarna så känns det som att det faktiskt är en riktig boksmak som ligger bakom hyllorna!

Har jag missat någon bok som ni hittar får ni gärna skriva i kommentarsfältet så kompletterar jag!

”Amberville” – Tim Davys (2007)
”Svinalängorna” – Susanna Alakoski (2007)
”Katarina av Medici : en biografi” – Leonie Frieda (2005)
”Silent boy” - Andrew Taylor (2014)
”The Amazing Adventures of Kavalier and Clay” - Michael Chabon (2000)
”The No. 1 Ladies’ Detective Agency” - Alexander McCall Smith (1998)
”Campervan Crazy: Travels with My Bus: A Tribute to the VW Camper and the People Who Drive Them” – Day Eccles (2006)
”08 för 0-8 år : guide till de största äventyren för de minsta stockholmarna” - Sara Hjelmstedt (2007)
”Kärlekens tao” - Jolan Chang (1977)
”This Time Is Different” - Carmen M. Reinhart, Kenneth S. Rogoff (2009)
”One Fish Two Fish Red Fish Blue Fish” - Dr. Seuss (1960)


”Samma hav” – Amos Oz (1999)
”Istanbul” (alternativt ”Snö”) – Orhan Pamuk (2003)
”Nästa som rör mig” - Bodil Malmsten (1996)
”Fredmans Epistlar ”- C.M Bellman (förmodligen utgåvan från 1995)
”Images et traditions juives” - Gérard Silvain (1984)
”Judisk matlagning” - Elisabeth Wolf Cohen (1998)
”Judisk historia 2 – från renässansen till 2000-talet/De svenska judarnas historia” - Sol Scharfstein & Ingrid Lomfors (2002)
Astrid Lindgrens samlingsbibliotek
”Off the road” – Felix Oppenheim & Felix St.Clair-Renard (2002)
”Dokument Stockholm : staden i tusen bilder” – Jeppe Wikström (2008)

 

 

 

18 kommentarer
24/03 2015
17:31

I kommentarerna till det här inlägget är det fritt fram att spoila loss om böckerna i Divergent-trilogin. Läs kommentarerna på egen risk!

5 kommentarer
24/03 2015
17:27

roth_allegiant_omslag_inb_0

När jag läste ut ”Allegiant” funderade jag en hel del på hur Veronica Roth styrde upp sin historia under själva skrivprocessen. Och för all del: Suzanne Collins, författaren till Hungerspelen-böckerna. Båda dessa trilogier börjar nämligen med ett känt faktum: ett problem som huvudpersonen ställs inför. Ett val som ska avgöra hur och med vem du ska leva resten av ditt liv eller deltagandet i en direktsänd tävling där du vinner eller dör. Ett problem som hundratals andra i samma ålder som huvudpersonen ställts inför innan huvudpersonen, men den här gången är det annorlunda. Inte enbart för att läsaren blir ett jag med huvudpersonen, utan också för att någonting särskilt, något ovanligt, händer.

I del två av båda trilogierna fördjupas det ovanliga som händer i del ett och i del tre lanseras en helt ny dimension av problemet. Så är mönstret i Divergent-serien och så är mönstret i Hungerspelen.

Jag undrar om det var i den änden som Roth började när hon tänkte på sin historia, eller om hon funderade mer på falangerna och på huvudpersonen Tris och hur hon skulle känna när hon valde en annan falang än sin familj. Jag kan inte låta bli att tro att det sistnämnda var Roths ursprungsidé och att händelseförloppet i bok två och tre kom till när den första boken var färdigskriven eller åtminstone påbörjad. Jag tror att det var så med Collins Hungerspelen-trilogi också. Inte började hon väl i revolution och inbördeskrig och nystade sig inåt till den idé som är Hungerspelen? Det spelar egentligen ingen roll, men det gör mig nyfiken.

Som vanligt vet ni nog mer än mig. Rätta mig gärna!

”Allegiant” är varken bättre eller sämre än de två tidigare böckerna i trilogin. Den har färre transportsträckor än mellanboken ”Insurgent” och Tris växer medan Four blir rätt… tråkig. Det kanske har att göra med att han är jag-personen i flera kapitel. Han är helt enkelt inte lika spännande när han inte står i Tris strålkastarljus.

Som helhet är ändå trilogin starkare än varje enskild bok. Jag rekommenderar sträckläsning under påskhelgen om du inte är så sugen på påskekrim.

Jag skapar ett spoilerinlägg för hela trilogin om någon vill diskutera ostört (jag vill!).

 

 

Kommentera
23/03 2015
17:26

Första gången jag ver hemma hos min nuvarande man tänkte jag: ”Jag skulle aldrig kunna vara ihop med en person som har så här många dvd-filmer och så här få böcker i sin bokhylla” Eftersom jag tydligen inte kan lita ens på mig själv var vi gifta ett drygt år senare. Sex år har susat förbi och vi är ännu lyckliga. Magnus har till och med läst böcker, inte flera hundra om året, men de jag och hans kompisar skrivit, plus några till. Det jag funderat på, i lätt anknytning till det här inlägget, är att vår femåriga son nästan aldrig ser oss läsa böcker. Alltså fysiska böcker, jag läser på min dator och min telefon, men för det otränade ögat stirrar jag bara på en skärm.

Det är mycket möjligt att min oro är helt obefogad och att det för Vidars generation kommer att vara en självklarhet att mamma läser roman när man inte sett hennes finger scrolla på länge, men tänk om det inte är så? Borde jag, av god förebild-skäl, läsa böcker i pappersformat?

mag

15 kommentarer
22/03 2015
21:30

Jag blev här och där-förtjust i ”Livets outgrundliga mysterier” av Benjamin Alire Sáenz. Ville bli hela tiden-förtjust, men det är för många partier där jag tycker det skorrar – för högtidligt, för naivt, för pompöst, för orealistiskt – och så kommer det då och då partier där allt är rätt. Små pärlor.
Men en svår blandning.

Jag tycker så mycket om ämnet om Ari som är femton, ensam och utan kompisar sen alltid, och hur han går till poolen för att lära sig simma en dag på sommarlovet och träffar Dante, också femton. Två ganska speciella killar som klickar direkt med varandra, och börjar umgås hela tiden.
I pressreleasen säger författaren att han ville skriva en bok om en kille som inte vet att han är gay.
Ett annat viktigt tema är att skildra mexikanare i USA som något annat än en fattig grupp som jobbar med att typ klippa gräsmattor. Både Aris och Dantes föräldrar är välutbildade och lyckad medelklass.
Ett tredje tema är familjehemligheter och att förstå varandra.
På papperet flera saker jag gillar, och jag gillar ju ”LOM”, det gör jag, fast inte lika mycket och inte lika helhjärtat som jag hoppats. En men-bok som i ‘jo, den är bra, men’.
Har någon läst?

2 kommentarer
22/03 2015
13:44

1. Jag läste hos TV-dags att A&E vunnit tv-rättigheterna till ”Låt den rätte komma in”. Jag är alltid pepp på filmatiseringar! Särskilt av bra böcker eller böcker med spännande handlingar. Att jag inte har tittat på den amerikanska ”Let me in” än är mycket märkligt.

2. Från ”Plenty” lagade jag svartpeppartofun (här finns receptet). Jag blev inte lika överförtjust som många andra som har twittrat eller instragrammat eller bloggat att de testat receptet (för mycket mörk soja-smak), men så tillagade vi bara en tredjedel av receptet eftersom vi bara var två som skulle äta det och vi tyckte att originalreceptet var lite väl tilltaget för fyra personer. Kanske gick något fel i matematiken.

IMG_1601

 

Kommentera