Bokhora.se

21/01 2017
21:40

Så här års brukar de flesta ha brutit mot sina nyårslöften. Så ock jag. Jag tänkte köpa lite mindre böcker i år och istället bekanta mig ordentligt med mina nya förortsbibblor (där jag bor och där jag jobbar), men ibland är uppenbarligen en ny luckbok till min son så himla luckande! (Och tre serieromaner av Åsa Grennvall…) 

Inte har jag skrivit om eller frågat efter någon bok som klarar Warnquisttestet. Skärpning! Dessutom har jag inte haft läppstift en enda dag och min ambition är att vara helt bekväm med röda läppar till nyårsafton 2017. Dubbel-skärpning! 

Nå. Ann-Sofie föreslog ett bra nyårslöfte: läs EN oläst bok ur bokhyllan. Det är väl klokt och snällt (mot sig självt)? 

På Facebook är jag med i gruppen Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017. Jag har inte läst någon röd barn- och ungdomsbok ännu i år (eller jo, det har jag ju). Jag vill att det ska vara något bra och helst en bilderbok eftersom jag tycker mig ha sett (jag kanske bara har missat?) att få andra i gruppen har valt bilderböcker. Har ni några tips? Och har ni några litterära nyårslöften? Läsa ut ”Iq84″? Nej, det hoppar jag… 

Kommentera
20/01 2017
19:53

Främst av allt är det ju för att det är lite kul på ett flamsigt sätt att lägga ner timmar och åter timmar på en fånig reklamfilm bara för att det råkar vara några böcker i den, men det finns också andra orsaker till varför jag tycker reklam/försäljning + bok är så fascinerande koncept. Tidigare har jag med bloggläsares hjälp grävt i reklamer med böcker t.ex. i inläggen Tomtemor är inte en clean teen-förläggare och Hänga gubbe med en litterär kappahl-hunk i Hamptons.

Häromdagen råkade jag se ännu en reklam med bok i, letade upp den på internet och hittade flera med samma tema. Tyvärr fanns det inte så många mysterier i dessa reklamer men de är bra exempel på hur böcker används. Böcker används lite som läkarrocken används i samma reklamfilmer för att associeras till bra egenskaper: trovärdighet, kunnande, utbildning osv.

Om talespersonen får vi alltså direkt veta: han bär något vi kan associera till läkarrock, han är professor, han har massor av böcker. Från Wikipedia:

Honour by association, eng. ‘heder genom samröre’, genetiskt argumentationsfel som bygger på att man anser att någon sak är positiv eftersom den förespråkas av någon god eller hedervärd person eller grupp, eller kopplas till något annat hedervärt. Närliggande begrepp inom psykologi är haloeffekt.”

pro_0000_Lager 7

Om vi bryter ner reklamen så säger ingen av beståndsdelarna något som talar för att denna arketypiska person faktiskt har någon auktoritet i ämnet. Hans läkarrock skulle lika gärna kunna vara en vit rock ur valfri ica-reklam. Att han är professor säger ingenting om hans kompetens för just detta ämne, vad är han professor i lixom?

pro_0001_Lager 5

Men böckerna då? Books don’t lie är ju sen gammalt. En vit rock och en professorstitel kan ju vem som helst skaffa sig men herregud en så välfylld bokhylla MÅSTE ju ändå bära vittnesbörd om personens lämplighet när det gäller medel mot hårbortfall!!!

Eftersom det enbart går att identifiera två titlar i hyllorna pga det korta skärpedjupet får vi anta att de är representativa för professorns övriga böcker på labbet/mottagningen (skulle det vara filmat hemma hos honom är det ju bara stolligt att han går runt i rocken eller hur så vi får anta att detta är böcker han har på jobbet).

provexin

pro-2

Ena boken är förmodligen en collected complete works of Edgar Allan Poe som det finns mängder av. Den andra är Bret Easton Ellis ”Lunar park”. Dessa är de böcker som är med och skänker den air av utbildning och allmänt kunnande som professorn ska utstråla.

Att veta vilken av alla Poe-berättelser som är en ledtråd i vad som pågår på arbetsplatsen vi får besöka i reklamfilmerna är svårt. Det skulle kunna vara ”The System of Doctor Tarr and Professor Fether” som handlar om hur en person besöker ett mentalsjukhus där de nyligen använt en ny metod för att bota de sjuka. En av de fraser som yttras i berättelsen om denna behandlingsmetods vara eller icke vara är: ”believe nothing you hear, and only one half that you see”.

poebret

När det gäller ”Lunar park” så är det en autofiktiv berättelse. Alltså den handlar om en författare som heter samma som bokens författare och har skrivit samma böcker som honom men det är ändå inte han.

”The summer was getting acquainted with the wide array of meds the kids were on (stimulants, mood stabilizers, the antidepressant Lexapro, the Adderall for attention-deficit/hyperactivity disorder and various other anticonvulsants and antipsychotics that had been prescribed).

Väldigt mycket medicin skrivs felaktigt ut av läkare i den boken till folk som är missbrukare. Om jag inte minns fel skrivs det av en veterinär till och med ut någon sorts lugnande medel avsedd för hundar som en människa sedan tar för att lugna nerverna.

Nu är det ju kanske helt enkelt så att professorn har många böcker på arbetsplatsen eftersom han gillar att läsa på lunchen. Eller så är han hemma och gillar att bära vit rock. Inget fel i det. Men lite skoj är det när böcker används i olika säljiga sammanhang eftersom det sällan tänks på titlarna. Det påminner ibland lite om IKEAS inredda rum på varuhusen där det står böcker i bokhyllorna. Först känns det mysigt, ombonat. Sen går en fram och tittar på bokryggarna och ser att det är 25 ex. av samma bok och det är ju inte så lite excentriskt att vilja ha samma bokhylla som ett uppenbart psycho har på sitt rum.

2 kommentarer
15/01 2017
21:03

I det här Skam-inlägget kom två tips om Jon Ewos ”Solen är en fet gud”, så jag lånade den på bibblan. Tyvärr kändes den ganska daterad och för 90-talig, och det på ett dåligt sätt. (Den kom ut på svenska år 2000.) Bland annat används tilltalet bröder och systrar, och det förknippar jag så totalt med ”Vinterviken”. Stämmer, va? Det var länge sen jag läste den verkliga 90-talsklassikern.
Det var dock inte bara det som daterade ”Solen är en fet gud”, utan det var liksom allt? Berättarstilen, huvudpersonen, handlingen, den ofta rätt onaturliga dialogen som tex när huvudpersonens familj sitter och skriker åt varandra på samma sätt varenda frukost, och det ska vara spexigt.
Usch usch usch för spexig dialog.
När jag började läsa kom jag ihåg att jag ju har lånat den en gång förut, men inte heller den gången kom jag särskilt långt. Inte min stil på bok. Och inte alls Skam. Jag får se om det bästa ur säsong 3 istället. Det vill säga, allt. Allt är det bästa i säsong 3.

1 kommentar
14/01 2017
12:48


Här är två omåttligt populära böcker hemma hos oss. 

Kika in i bilar” kombinerar två besattheter hos vårt barn: fordon och luckor. Vi får lära oss hur bilar tillverkas, om racerbilar, hur bilar lagas, hur bilar skrotas och hur bilar såg ut förr i tiden. Det finns massor av luckor att öppna på varje sida och i en del luckor finns fler luckor. Vi läser den hundra gånger om dagen helst (Eller vi öppnar mest luckor). Som nybörjarförälder kan man förstås reagera på det avancerade språket, men det verkar vanligt i den här typen av böcker har jag märkt (Lex Halvan). Obs! Det här är inte Adonis junior. Det här är pure kommersialism. Men språket är okej. Och luckorna är roliga. 

Den andra boken innehåller även den moment som är o-litterära: Knappar med ljud. Detta sattyg i böcker. Batterier tar slut och böcker förblir tysta. Det kan följa tårar på det, men man kan välja själv hur man ska gå vidare. 

Vad jag har förstått finns det fler ”Kika in i”-böcker och fler böcker om Pompe. Vår bok om Pompe heter ”Pompes rockband”. Pompe åker till London och med största fingertoppskänsla raggar han ihop ett band som sedan spelar in en låt tillsammans. På varje sida finns knappar att trycka på. Det kan vara elgitarr, tamburin, munspel eller fnissiga grodor. Helt okej musik tycker indie-morsan. Mitt enda aber är att knapparna är väldigt hårdtryckta. Svårt för små klena barnhänder (som man kan ana på bilden längst upp). Papperet glider och knapparna finns på sista sidan så man måste träffa exakt med ett bestämt pekfingertryck. Jag är ändå nyfiken på fler böcker om Pompe, men det är strängt bokstopp hemma så det får kanske bli nästa år om barnet fortfarande är intresserad. 

Vad är poppis hemma hos er?

2 kommentarer
12/01 2017
19:48

Jag har gjort det två gånger och i år ska jag göra det igen: läsa alla nominerade i Borås Tidnings debutantpris och gå på prisutdelningen. Varje år har det varit minst ett par böcker som jag verkligen älskat och är därför superpepp på att få ta mig ur min lässvacka med start imorgon när vi får veta vilka de nominerade är.

Här är mina gissningar:

”Tripprapporter” av Tone Schunnesson

”För vad sorg och smärta” av Thom Lundberg

”Dagar utan ljus, nätter utan mörker” av David Norlin

”Jag vet allt det här” – Annika Paldanius

”Vattnet drar” – Madeleine Bäck

Edit 13/1: Här är de som blev nominerade på riktigt:

bt-deb

”Tripprapporter” av Tone Schunnesson

”För vad sorg och smärta” av Thom Lundberg

”Skuggan” av Marit Furn

”Och vi fortsatte att göra någonting rörande” av Elis Burrau

”Storm i den pelare som bär” av Andreas Lundberg

 

4 kommentarer
12/01 2017
16:52

Hallå! Veckans avsnitt av läspodden Mellan raderna med Jihde och Öhman ligger ute igen. Den här gången pratar vi om underskattade pensionärsintressen, Ferrante (igen), Therese Bohmans ”Aftonland” där inget händer, eller gör det? Historiepodden, Merete Mazzarellas ”Om livets mening” och meningen med döden, dialekter och att leva i en kultur som talar och skriver på ett annat språk än ens modersmål. Och mycket mer såklart! I samarbete med Schildts och Söderströms förlag.

Kommentera
08/01 2017
16:51

Det finns vissa saker jag önskar det kom upp rödmarkerat på när man skriver, ungefär som autocorrect. Speciellt om den ”man” som skriver är en amerikansk ungdomsförfattare för det är i såna böcker jag oftast läser dessa återkommande, störiga grejer.
Till exempel:

1) Huvudpersonen har träffat en person och blivit kär, men det fattar hen inte. Hen tror det är på grund av den indiska maten som magen känns så bubblig.
Den indiska maten?!
Seriöst. Det tänkte ingen någonsin, eftersom det är skittöntigt och en helt knäpp fysisk beskrivning och/eller förklaring av hur det känns att vara kär.

2) Hen som är kär börjar ensam, eller i samtal med sin crush, tänka på Schrödingers katt. Kanske som en metafor för deras förhållande. Kanske bara för att verka skitsmart och djup. Men vet ni vad? Denna katt är så gjooooord, och den är gjord av självaste John Green. Alla ungdomar som läser har redan läst alla hans böcker, så alla författare som därefter kopierar Schrödingers katt-greppet kommer bara att kännas billiga och lata. Därför, inga mer katter. Aldrig någonsin.

Mer allmänna störiga saker som är svåra att dra med konkreta exempel:
3) Alla 17-åringar formulerar sig som 32-åringar. (Se tex punkt 2, Schrödingers katt.)
4) Och de är så käcka och snabba och vitsiga. Hela. Tiden. Jag älskar snärt i dialogen, men det finns en gräns. Den gränsen är varenda gång en karaktär öppnar käften. Ingen är snabb dygnet runt, dag ut och dag in. Förlåt, men det är verkligheten.
5) Deras föräldrar är också käcka, snabba och vitsiga OCH dessutom påfrestande präktiga. Gud vad less jag är på alla dessa präktiga amerikanska YA-föräldrar. Tagga ner. Det kan förresten vara ett gott råd till alla karaktärer.
6) Manic pixie dream girls. Förklaring överflödig.
7) Venn-diagram. Om det saknas katter, så nog tusan kommer det istället ett Venn-diagram.

Nu har jag läst ”Our chemical hearts” av Krystal Sutherland.
Den har inget med den här listan att göra.
Skoja, det har den visst. Den har allt med listan att göra, förutom punkt 7. Det saknas här.

Om ”Our chemical hearts” tror jag att många kommer tycka den är superfantastisk och romantisk och stark och fin. Dessa många kommer vara människor i alla åldrar, tonåringar som vuxna. Jag är däremot inte en av dem. På grund av all of the above. Och för att jag tycker historien är alldeles för överdriven, men jag ska ej spoila så jag säger inget om hur. (Den kommer ut på svenska snart, heter då ”Våra kemiska hjärtan”.)

3 kommentarer
08/01 2017
12:47

Jösses så fort dagarna går nu! Jag har en carpe diem-utmaning i år som inte har någonting med böcker att göra, men som går ut på att jag ska sammanfatta varje vecka för att i december i år kunna konstatera att året inte var så tokigt ändå. Obs! Inte här alltså. Anledningen till att jag skriver om den där utmaningen är att jag fick tänka länge för att komma fram till om årets första vecka är till ända och ja, man får väl säga att årets första hela vecka slutar idag. Hur har det gått med läsningen?

(Fram med tassarna, alla intressekatter!)

Jag började året ganska bra genom att ficklampsläsa två noveller ur John Ajvide Lindqvist ”Våran hud vårat blod våra ben”. Sedan började vi på säsong 2 av ”The affair” och den är ju i ärlighetens namn mycket bättre än ettan, så det konkurrerade en del med min tid. Dock: plus för bookish säsong. Jag älskar serier/filmer om författare, när de har uppläsningar i bokhandlar och jag försöker fundera på om jag skulle gilla boken de skrivit eller inte. Om jag tror att jag skulle gilla Noah Solloways ”Descent”? ALDRIG! Är författare i film någonsin sympatiska?

Ägnade sedermera en helkväll (bokstavligen) att färgsortera alla böcker. Här är större delen av böckerna:

unnamed

Det är så himla skönt för min själ att äntligen få någon slags ordning i bokhyllan, så ni anar inte. I år ska jag försöka beta av en massa oläst däri.

Ska försöka.

Kanske en.

5 kommentarer
08/01 2017
9:16

I fredags gick ett sånt speciellt K Special om Marie-Louise Ekman och hennes målande efter hon lämnade chefsjobbet på Dramaten.
Jag blir alltid lycklig när det är K Special om kvinnliga konstnärer, och när den kvinnliga konstnären är MLE? Jöss! Det var jackpott.

Föredrar man skrift framför rörlig bild, läs biografin ”Marie-Louise Ekmans två liv” som hon skrev tillsammans med Klas Gustafson. (Hur kan det bara vara en enda kommentar på den posten? Och att den är dessutom skriven av mig själv. Gillar ni inte MLE? What’s wrong with you, people?!)

Kommentera
07/01 2017
21:09

img_1061

Det är så klyschigt livskrisigt just nu att jag börjar terapisortera a la Rob i Nick Hornbys ”High fidelity”. Fast mina böcker istället för skivor. Jag hoppas ni har överseende med att jag verkligen nu gått in i min djupaste lässvacka någonsin och ägnar ett inlägg åt foton på min bokhylla. Jag har blivit uppsagd från bokhandeln där jag jobbar, funderar på att flytta och jobbar samtidigt hemskt mycket med bland annat PR för böcker, sätter inlagor till böcker och klipper ljudbok.

Kort och gott: det är mycket nu. Och det drabbar min läsning. När jag suttit och klippt ljudbok eller jobbat intensivt med att göra snygga avstavningar i indesign timme ut och timme in så är det svårt att bli sugen på att konsumera ännu mer text. Jag är vimmelkantig i huvudet av text och vill snarare göra motsatsen. Så jag har tänkt, som en ju osökt gör, på att det är ju ett ultimat tillfälle att tag i att katalogisera hela bokhyllan och lägga in den i goodreads-appen så jag har koll på vad jag läst och inte läst i min hylla samt ha en översikt.

Att vara låtsasbibliotekarie i sitt eget hem är ett hårt jobb men det måste göras. Så den fritid jag har kommer jag framöver ägna åt detta projekt och tänkte att om ni inte tycker det är alltför tråkigt så kan jag ju hålla er uppdaterade genom att fota av några av godbitarna och lägga upp här.

Jag börjar med Twin Peaks-hyllan där min katt sitter i bilden högst upp. Kronjuvelen i min TP-samling är ”Laura Palmers dagbok” som Mats Strandberg och Helena Dahlgren signerat efter att vi spelat in en podd om den. Idag är jag och Helena ett par men det var vi inte då och jag var starstruck av de båda skräckförfattarna och ville ha ett minne av inspelningen. Jag bytte till mig dagboken när jag bodde i Kalix och gick gymnasiet så det kändes fint att få den signerad av två nyfunna Twin Peaks-vänner. Den samlade damm på antikvariatet i Kalix och han som ägde stället bytte mer än gärna bort den mot ett praktverk som hette typ ”Den riktiga Jesus”. Ganska bra byte.

I övrigt talar samlingen för sig själv och är rätt så basic men betyder mycket för mig. Blev bara 2 st böcker inlagda nu ikväll i goodreadsappen men lovar att vara mer bokstavstrogen och avverka enbart böcker i nästa inlägg.

img_1067

img_1069

img_1051

img_1050

img_1052

img_1054

img_1049

img_1066

img_1033

8 kommentarer