Bokhora.se

17/04 2015
11:01

Min lilla dotter som älskar att läsa böcker och bli läst för, har de senaste månaderna haft två stora besattheter: Totte och Emma. ”Emmas dagis” och ”Totte bakar” går varma kvällstid. På biblioteket vill hon alltid låna nytt i de serierna. Samma exemplar som jag själv lånade som liten, de är slitna av många barnhänder de där böckerna.

Ibland märker man att de är gamla, som när Totte badar hos mormor och hon inte har något varmvatten, eller när Emma dammsuger med något som mest liknar ett urtidsdjur, men ofta fungerar de alldeles utmärkt tidlöst även för en nybliven tvååring år 2015.

När jag igår nåddes av nyheten att Gunilla Wolde har gått bort, blev jag mycket ledsen. Hos oss är Gunilla så ovanligt levande. Både via böckerna men också via de Totteklipp som finns på Youtube och som både Ejda och Tage har tittat på med förtjusning.

 

2 kommentarer
17/04 2015
1:56

För några veckor sedan rekommenderade min bloggkollega Jenny boken ”Bright Shiny Morning” av James Frey. Jag har aldrig träffat Jenny, men läst hennes blogg längre än jag känt min man, och jag antar (hoppas) att hon läst min blogg Livet & LA ungefär lika länge. Det finns vissa böcker som man kan rekommendera till vem som helst och så finns det personliga rekommendationer i stil med ”Den här boken tror jag att just du skulle gilla”. Bright Shiny Morning är bra, jag har svårt att tro att folk hatar eller tråkas ut av den, men det kändes ändå som en personlig rekommendation när Jenny tipsade om den.

Historien utspelar sig i Los Angeles och består av flera olika människoöden, som än så länge (alltså ungefär hundra sidor in i boken) utspelar sig parallellt med varandra. Där finns bland annat den slitna, hemlösa mannen i Venice som ser ut att vara närmare åttio när han egentligen bara är trettioåtta, det unga paret från Ohio som inte har något utom kärleken, den världsberömda skådespelaren som lever i ett skenäktenskap och som har sex med unga vackra män och så vidare. Och som sagt utspelar den sig i min hemstad L.A. Jag älskar stadsskildringar som nästan gör staden till en av karaktärerna, ett subjekt i historien.

Redan under de två första sidorna ville jag läsa vidare och nu försöker jag dra ut på läsningen för att inte sluka den på bara två dagar.

Skärmavbild 2015-04-16 kl. 16.50.45

 

1 kommentar
17/04 2015
0:53

Jag har fått en son. Jag sitter mest och observerar hans fjäderlätta små andetag och har inte läst en rad sedan jag läste ut ”Kvinnan på tåget”, någon dag före hans ankomst. Hemma väntar Miranda July (s senaste bok), men känner tyvärr igen mig en hel del i det som Enligt O skriver om här. Kanske kan lite bilderböcker sätta fart på läslusten. Jag läser sådana med stor behållning även utan barn att högläsa för. Tipsa mig gärna om era favoriter! 

  

11 kommentarer
15/04 2015
21:59

I somras bloggade jag flera gånger om Emily Gould och hennes roman ”Friendship”, och jag blev som lite besatt av henne. Nu har hon startat en podd! Lit up. Varje tisdag kommer nytt avsnitt där hon och Angela Ledgerwood pratar om litterära ämnen och diskuterar med en författare. I första avsnittet var det Catherine Lacey, i andra Hanya Yanagihara. Jag har inte läst något av dem, aldrig ens hört talas om Catherine Lacey, men Hanya Yanagiharas bok ”A little life” reservationsköar jag iallafall på. Det här har dock inte hindrat mig från att ändå uppskatta samtalen och hela podden.

Det är en blandning av vanligt personligt som sen kopplas ihop med författarens bok och ämnen. I senaste avsnittet berättade Gould tex kort om en Q&A hon hade med Jennifer Weiner förra veckan, ämne Jonathan Franzen och att bemästra sociala medier. Hur gärna hade man inte velat gå på den? Nu kom en liten rapport i podden som tröst.

Kommentera
15/04 2015
21:33

9789127141353Jag äger den nu! Köpte i eftermiddags, fick plocka den direkt från uppackningsvagnen. (Ingen risk för stormande fotbollslag där alltså. Puh.)

Har också börjat läsa, givetvis, men jag vill ta den i sakta mak för att spara på härligheten så länge som möjligt. För härlig är den! Skulle vilja citera varenda sida. Den är som en lång version av podden. Och precis som att jag sitter och nickar och ja!-ar när jag lyssnar på den, så gör jag samma nu när jag läser boken.
GUD så bra de är.

1 kommentar
15/04 2015
12:28

Bland det bästa jag vet är att sitta på restaurang Noodle House i Stockholm, äta en ensam och tidig middag och läsa. Det är nästan tomt i restaurangen, har man inget jobb att göra på kvällen går det att unna sig ett glas vin och det känns bara så aaah. Jag gör det nästan alltid någon av kvällarna när jag är i Stockholm (om jag har rest ensam förstås, annars blir det ju crazy bananas familjemiddagar) och det är sådan himla njutning så det liknar inget! Plus att de har världens godaste friterade vårrullar.

Nåväl. Jag gjorde det igår, precis innan det var dags att åka till flyget. Tyvärr var Pocketshop på Götgatan stängt och jag hade ingen bok med mig, men det blev två nyinköpa tidningar: Books & Dreams och Ordfront Magasin.

Ordfront hade så bra läs om Ungern! Är intresserad av nationalismens framfart i öst, för jag tror det kommer påverka oss ofantligt i framtiden. Nu en riktigt bra essä av György Péteri om Ungerns väg mot tolitär demokrati. Fick sug att prenumerera på Ordfront igen, jag har gjort det för många år sedan och den, liksom Arena, är svårhittad på de nordliga breddgrader där jag numera vistas så mycket. Konstigt kan jag tycka eftersom de båda har en socialistisk inriktning och Norrbotten är ju känt för sin röda livsåskådning. Meen, det handlar ju inte om snöskotrar eller fiske, så…

Hursom, Ordfront har mycket som är läsvärt i varje nummer oavsett om man är benägen att hålla med dem rent åsiktsmässigt eller ej. Läste en recension av Ramqvists nya, som gjorde mig supersugen på att läsa både den och ”Flickvännen” om igen. Faktum är att jag vände hemåt för att plocka på mig just ”Flickvännen” efter middagen. Lite stressigt men lätt värt, flygturen hem har väl aldrig känts så kort.

Efter Ungernessän kändes det ganska skönt att låta hjärnan fara omkring lite med Books & Dreams. Jag har ju plockat upp den tidningen emellanåt eftersom jag är nyfiken på utvecklingen. Tycker Carina Nunstedt är en bra skribent och driven när det handlar om tidning så jag VILL att den ska bli bättre och bättre. De tidigare nummer jag läst har varit sådär.

Och bättre blir den! Nu var det bra vjuv med Megan Abbott som lyckades med konststycket att få mig att bli sugen på att läsa henne, något jag varit komplett ointresserad av tidigare. Men hon berättade så livfullt om sina böcker och sin skrivprocess att jag kände att jag helt enkelt måste. Mycket annat också, både notiser och längre saker som fångade mitt intresse. Den har blivit lite mer boknördig helt enkelt!

Bra utveckling.  Och bra läs. Och bra middag. Perfekt avslut på Stockholm för denna gång. Jag önskar att det fanns ett ställe i Vittangi där man kunde sitta med bok och vin, men det gör det tyvärr inte. Å andra sidan blir konceptet ”Bok & Vin” så himla mycket mysigare när man inte har möjlighet att göra det så ofta.

2 kommentarer
14/04 2015
19:39

Anledningar till att jag förmodligen aldrig skulle ha upptäckt och läst ”Isidor och Paula” på egen hand:

1) Ola Hansson Nilsson är inte alls på min författarradar. Jag har hört hans namn, men… nej, inget mer än det, end of story.
2) Omslaget är så anonymt. Det skulle definitivt inte ha blivit ett spontanshoppande eller lånande.
3) Ifall jag läste bokinfo så hade jag fått veta att det är en (modern) omdiktning av myten om Orfeus och Eurydike, och där hade Ola Nilsson tappat mig för evigt. ‘Baserad på en myt’ är inte en trigger likt beach house eller universitet. (Att jag med mycket stor förtjusning läste ”Salome” av Mara Lee bortser jag gärna och glatt ifrån. I just don’t do myter. Inte heller romaner som baserar sig på verkliga historiska personer som levde för 100+ år sen. Snark och snark. Tror jag, tills jag motbevisas.)

Men nu råkar jag vara med i en bokcirkel och en annan deltagare valde ”Isidor och Paula”. Det blev inget mindre än en oväntad succé.

Först gick vi alla igång som tusan på inledningskapitlet som heter Spår och som följer Isidor i hans vardag som tunnelbaneförare.
Ni som likt mig älskar yrkesbeskrivningar, läs! Och ni som likt mig gillar Stockholm, speciellt dess södra förorter, läs! Och ni som olikt mig gillar tåg och tunnelbanor, läs!
Helt fascinerande att få veta förar- och arbetsrutiner, maktbalansen på Gullmars mellan olika yrkesgrupper, internkommunikationen med trafikledningen, alla begrepp som put (person under tåg) och sovande (kan vara antingen en på riktigt sovande människa eller en vaken som behöver avlägsnas med väktarhjälp). Jag kommer aldrig mer att åka tunnelbana på samma sätt. Och det finaste, när Isidors tåg i den tidiga sommarmorgonen rullar ut från Högdalsdepån in mot Gullmars och hur Stockholm öppnar sig. Just en sån sak som jag älskar med den här stan. Ljuset, vattnet och den yrvakna stillheten. Jag har bott här sen 1999 och jag kan fortfarande inte åka över Skanstullsbron utan att titta upp.

För det andra postade bokväljaren ett foto på Paulas källarlucka som finns i verkligheten! St Paulsgatan mellan Timmermansgatan och Torkel Knutssonsgatan. Där bor hon.
Kom berättelsen först och luckan sen, eller har Ola Nilsson länge vetat om den där luckan, kanske själv bott där eller sett andra som gjort det? Ooooh.
Jag har inte hunnit gå förbi där än, men jag ska.

Och för det tredje, det är en väldigt stark och bra roman. Mycket att diskutera om Sverige och Stockholm då och nu som är jätteintressant. Då betyder typ 90-talet.
Och så finns det en familjeskildring och en familjehemlighet som är hemsk, men som skildras otroligt bra. Och Isidors och Paulas klaustrofobiska förhållande, inte minst.
Allt det här på nätta 151 sidor. En perfekt bokcirkelsbok! Tunn men med ett innehåll som går att haka i från massa olika vinklar.
Vi gick alla från träffen med en vilja att läsa fler Ola Nilsson. Nu väldigt mycket PÅ författarradarn.

7 kommentarer
14/04 2015
13:29

I morse vaknade jag och tänkte på Nils Ferlin. Det är inte så himla ofta som det händer, men just idag gjorde jag det.

Dagen är släckt,
mörkret har väckt
stjärnor och kattor och slinkor;
fyllda av skarn,
slödder och flarn
sova polishus och finkor



Jag vet inte varför riktigt, men det är liksom något med de svenska diktarna från Nils tid. Jag tycker om dem, om det de skriver. Tiden de levde i.   Flanörer, estradörer, bohemer. Så tänker jag på dem.

Det är något med mig nu, alla tider vill jag leva i, utom min egen.

2 kommentarer
14/04 2015
9:12

Idag kan ni som vill få höra mig hosta mig igenom ett föredrag kring mina föräldraböcker – tillsammans med min författarkollega Jenny Rosander Ney förstås! Tyvärr är både far och dotter i min familj sjuka, så honom missar ni.

kl 11 i Akademibokhandeln Skrapan:

Tisdagen 14 april kl. 11.00besöker författarna Johanna Ögren, Daniel Åberg och Jenny Rosander Ney Akademibokhandeln Skrapan/Espresso House. De berättar om de båda böckerna När två blev tre. Förstagångsföräldrars funderingar, farhågor och fantasier samt Mamma, pappa, pengar. En ekonomihandbok för föräldrar. Ta en kaffe och lyssna på författarna medan din lilla medföljare sover gott i vagnen. Tid finns för egna frågor. Välkomna!

 

Kommentera
13/04 2015
6:11

Vad är det för likheter mellan Sherlock Holmes och Gregory House?

  • De är båda fascinerade av gåtor
  • Båda är missbrukare
  • Bådas efternamn börjar på H
  • Bådas bästisar har efternamn som börjar på W
  • Båda kan spela ett instrument
  • Båda bor på samma adress

Nej, jag är inte en ”riktig” läkare, men jag är hypokondriker och jag har sett alla avsnitt av House M.D. vilket ju ändå får anses vara likvärdig en läkarexamen. Eftersom jag också gillar gåtor och ofta hänger på hemsidor med symtombeskrivningar och information om olika läkemedels biverkningar så är jag från och med nu litteraturvärldens egen husläkare. Holmes och House personifierad. Här är mina första patienter:

Borreliarebus

rankin

Patient Ian Rankin
Fotograf Ian Rankin
Aktuell med ”Helgon eller syndare”
Diagnostisk hypotes 
lymfocytom (borrelia) (ICD-10: L98.8C)

Ser det här ut som en man som är bästis med JK Rowling och till dags dato har sålt över 20 millar böcker, eller ser det ut som en mycket sjuk man som trots sin sjukdom är en jävel på att ta ett-rop-på-hjälp-selfies?.

Ledtråd 1: han själv anges vara fotograf till pressbilden. Hypotesen är att han håller kameran med sin högra hand och ställer sig i skugga så att den högra örsnibben ska döljas, den vänstra örsnibben döljer han med fingret på ett så avslappnat sätt att Steve Jobs försök att dölja gropen i haken framstår som amatörmässigt.

Lymfocytom är en form av lokaliserad hudborrelios kring lymfkörtlarna vid örsnibben som uppstår 7-90 dagar efter ett fästingbett. Förutom ”en värmeökad, rodnad och svullen förändring lokaliserad till örsnibb” så är ett av symtomen ”beteendeförändringar”.

Ledtråd 2: I slutet av 2014, efter att Forum förlag gett ut 14 av hans böcker, byter Rankin förlag till Modernista. Vilken titel han väljer att ge ut på det nya förlaget? ”Knutar och kors”. ”Lymfknuta” är det mer medicinska namnet på lymfkörteln som transporterar lymfan och är det system som vid ett fästingbett sväller upp för att bekämpa infektion. Coincidence? You decide!

* * *

My neck, my back

Patient Magdalena Swärd
Diagnostisk hypotes nackmyalgi (ICD-10: M54.2)

Riskfaktorer: kvinnligt kön, inaktivitet och depression.

Bokens baksida förtäljer följande: ”Fröken Magdalena Swärd är den eviga ungmön. Bildad men utblottad. Bedragen, skandaliserad och på ruinens brant tvingas hon att acceptera en anställning som sällskapsdam åt en ung friherrinna som planerar att snärja greven.”

I boken går det att hitta tecken på såväl dålig arbetsmiljö:

”‘Känslor leder bara till olycka’, förklarade Marie.”

”Hon stod alldeles stilla med den ständigt sylvasst raka ryggen i givakt, men han såg hur hon stelnade till ytterligare allteftersom hans blick vandrade över henne”

Som symtom: ”hon blev stående och stirrade på änglar och moln och allegorier i guld och rosa och blått tills nacken värkte.” Att vara utbildad men tvingas vara sällskapsdam på en arbetsplats där en som arbetstagare blir objektifierad och får sina känslor förminskade är helt klart en riskfaktor i kombinationen med korsetten och de höga taken. Det märks med andra ord att detta är en historisk roman som utspelar sig före friskvårdsreformen 2004.

* * *

Fånge i hörselgången

haag

Patient Martina Haag
Aktuell med Senaste boken ”Heja, Heja!”
Fotograf Anna-Lena Ahlström
Diagnostisk hypotes sekretorisk otit (ICD-10: H65)

Eftersom Piratförlaget tvingar sina författare att jobba i kassan i sin bokmässanmonter år efter år jobbade jag först utifrån hypotesen att Haag drabbats av tinnitus pga den höga ljudnivån de utsätts för mer än andra författare. Jag släppte dock snabbt den teorin eftersom då samtliga besökare borde lida av åkomman.

Istället tittar jag på patientens sjukdomshistorik. 2007 skriver hon i Mama:

”Mitt öra värker, jag har tusen graders feber och huvudet dunkar.”

”På natten har jag så ont i örat att jag inte kan lägga ner huvudet på kudden [...]”

”Hacka en lök, ånga den kort i mikron, slå in det varma lökhacket i ett litet tyg och lägg mot örat.”

I boken ”Heja, Heja!” skriver hon: ”En mulen torsdagseftermiddag när jag stretar på med min Brommarunda och jag som vanligt svänger in på skogsslingan är det som om det landar en stor tung svart kondor på mina axlar. Du kan gå lite du, du kan sluta springa nu, väser kondoren i mitt öra.”

Att det är sekretorisk otit även känd som ”öronkatarr” (en form av öroninflammation) i folkmun, förklarar varför Haag måste täppa för hörselgången och varför hon har så hög feber som 1000 grader. Ett undertryck i hörselgången gör att att en vätska bildas som enligt vårdguiden ”helt eller delvis fyller mellanörat”. Jag ordinerar antibiotika och att patienten ska undvika öronkontakt med stora fåglar under några veckor.

* * *

Ice, ice Patrick

Patient Patrick Modiano
Aktuell med ”Horisonten”
Fotograf Nicolas Hidiroglou
Diagnostisk hypotes 
hypotermi (ICD-10: T68.9)

I det här fallet är det viktigt att påpeka att färgen indikerar problemområde och inte värme. Patienten Modiano är allt annat än varm.

Först trodde jag att polon enbart var ett fashion statement gone terribly wrong. Men sen började jag fundera över den kraftiga skuggan i porträttet. Antingen är han fotograferad i starkt solljus eller i en studio med kraftig ljussättning. Alla som varit nära en studiolampa vet att såna blir otroligt varma och hörsägen säger att även solen bär denna egenskap. TROTS denna värme bär Modiano en polotröja utan att bli minsta varm.

Hans t-zon (panna, näsa, haka) är inte ett dugg blank. Det här är en man som uppenbarligen inte vet vad det innebär att perspirera. Senaste gången den där pannan såg en svettdroppe var när Charles de Gaulle fortfarande var president.

Vårdguiden skriver: ”Symtom på hypotermi inträffar redan vid 35-36 grader.  Först märks hunger, illamående, tystnad, trötthet, dåligt humör, försämrad koordinationsförmåga och förvirring.” Detta får mig att tänka på presskonferensen i samband med tilldelandet av noblepriset som kunde haft listan på symtom som bildtext.

Patrick_Modiano_6_dec_2014_-_17 

Foto: Frankie Fouganthin (CC BY-SA 4.0)

* * *

Hips don’t lie

p-o

Patient P-O Enquist
Aktuell med ”Liknelseboken” som kommit som pocket
Fotograf Ulla Montan
Diagnostisk hypotes 
artros i höftledsen (ICD-10: M16.1)

Jag drar mig lite för att diagnostisera P-O. SPOILER ALERT på ”Livläkarens besök”: Livläkarens liv går inte att rädda efter att han fått lite hybris och blivit envåldshärskare.

Dödsorsak: halshuggning.
Life lesson: ställ aldrig diagnos på högt uppburna män. Så med risk för mitt eget liv googlar jag fram symtomen på långt gången höftledsartros:

  • ont i höften när man står eller går
  • stelare i höften
  • kortvarig smärta när man börjar gå efter att ha suttit eller legat stilla, så kallad igångsättningssmärta
  • ont när man sitter eller ligger och benet är i vila, det brukar komma först när artrosen är långt gången

Jag säger inte att P-O definitivt har något att diagnostisera men för att dra en liknelse: i ett annat liv hade hans hypotetiska diagnos kunnat vara namnet på en av Alexandre Dumas musketörer. Typ.

* * *

Aspbergers matkasse

13056463_O_5

Patient Jane Doe
Diagnostisk hypotes Aspbergers syndrom (ICD-10: F84.5)/depression (ICD-10: F41.1)

Är hon inte lite väl glad i sin matkasse?

Det här är kanske det mest svårdiagnosticerade och mest känsliga. När det kommer till vår anonyma omslagskvinna så är det viktigt att påpeka att det hon uppvisar på bilden INTE är en sjukdom.

Däremot kan det vara så att det hon uppvisar kan hjälpa oss att upptäcka att hon är del av en grupp som är överrepresenterande när det gäller ett tillstånd som behöver behandlas.

Objectùm-sexualitet innebär en sexuell läggning som innebär att en kan förälska sig i objekt. På Objectùm-Sexuality Internationale står det: ”As we grow as a community, we have internally discovered a growing percentage of OS people are diagnosed with Asperger’s syndrome, a spectrum of autism.”

Hos människor med Aspberger är depression vanligt. Enligt doktoranden Tove Lugnegård på Sahlgrenska akademien har så många som 70% av unga vuxna med Aspberger haft depressioner. Detta behöver såklart inte ha någon biologisk koppling till Aspbergers utan kan bero på det utanförskap en känner. Men oavsett vilket bör depressioner alltid behandlas och förebyggas.

9 kommentarer