Bokhora.se

27/01 2015
19:40

Igårkväll började jag på ”Veterinären” av Gertrud Hellbrand, och på sidan 59 tillagas en Fläskfilé Provencal med tomater, vitlök och krutonger som sen gratineras i nio minuter.
Det lät sååå gott, så idag var jag tvungen att också göra en gratinerad fläskfilé. Inte med tomater och krutonger, utan med lök, paprika, färska champinjoner och vitlök. På med ost, in i ugnen drygt 20 min. Ris till, och det är samma som i boken.
Resultat blev lyckat!

Kommentera
26/01 2015
17:20

Ur led är tiden! Men vi kör ändå, en fredagsenkät:

Läser just nu: Ja, det är ju den där sabla ”Love Life”. Men jag planerar att byta till Tove Janssons brev nu ikväll om Gud vill och byxorna håller.

Borde eller skulle vilja läsa just nu: Ja, det var en bra fråga. Har ingenting jag borde läsa, men skulle vilja läsa Rut Hillarps dikter. Såg att Therese Bohman tagit ett återfall med Rut och jag fick suget direkt!

Sugen på att köpa: Ingenting faktiskt. Jag har jättemycket roligt oläst. Fast – lite otippat – skulle vilja komma åt senaste Kepler. Kanske kollar om den finns på bibblan istället.

Bok eller annan kulturupplevelse jag mest ser fram emot i vår: Precis som Helena skulle jag väldigt gärna vilja se ”Flickvännen” bli teater.

Antal biblioteksböcker hemlånade: Just nu faktiskt bara 3-4 stycken och samtliga är barnböcker. Jag har jobbat så mycket så det är pappan som tagit barnen till biblioteket varje vecka senaste månaden.

Om Lena Dunham och Caitlin Moran skulle hamna i en battle skulle — vinna. Motivera! Svårt. Ingendera kvinna bekänner sig till samma sorts feminism som jag. På ett sätt klappar mitt hjärta starkare för Moran pga hennes arbetarklassbakgrund och tänker att hon vinner pga detta (self made, kämpat osv etc), men på ett annat är ändå Lena lite närmare min egen filosofi och jag har nog fler erfarenheter jag delat med henne. Kanske blir det oavgjort så kommer jag in och styr upp båda damerna ehe.

Bonusfråga: När läste du senast en diktsamling? Strax innan jul. Jag läste Pablo Nerudas vackra kärleksdiktssamling ”20 kärleksdikter och en förtvivlad sång”. En jättefin utgåva som jag köpt på antikvariat och som väldigt snabbt skapar den där andäktiga känslan när man bläddrar i den (så liten, så skör!). Det, ihop med de väldigt fina och känslosamma dikterna ger en fin helhetskänsla. Man är väldigt uppfylld efteråt.

5 kommentarer
26/01 2015
10:34

Av olika anledningar (LIVET) har jag faktiskt inte hunnit fram till Rob Lowes bok ”Love Life” som jag bloggade om i april 2014(!) men började nu i helgen.

Hur besviken som helst. Älskade ju hans första, självbiografin. Tyckte rolig och smart och bra upplagd och var väldigt impad av att ingen spökskrivare var inblandad. Denna nya tycker jag är astrist. Har hunnit nästan halvvägs in och varannan sida handlar om method acting och varannan om att hans son ska börja på college och hur det känns för honom. Båda sakerna så HIMLA ointressanta. Eller naje, det där med method acting är lite intressant ändå, mest för att det är kul att höra hur han har tänkt inför sina olika roller och hur han har förberett sig. Kul alltså för att man vet ju resultatet. Hur de här rollkaraktärerna har varit i sina respektive serier (han gör ju mest serier nuförtiden) och så. Kan se på dem med lite nya ögon ändå.

Men juicen! Min knark/kvinnor/dekadensjuice som jag alltid vill åt, annars skulle jag ju ej läsa denna typ av böcker. Den får jag inte. I alla fall inte ännu – det kan ju komma men grejen är den, att jag är tveksam till om jag vill fortsätta läsa. Så illa tycker jag nog ändå att det är. Funderar på att ha den på toan så kan jag kanske läsa lite när jag tar ett bad emellanåt. Eftersom det inte heller finns nån tydlig röd tråd så kan man ju plocka upp den med långa mellanrum.

 

1 kommentar
25/01 2015
19:44

Jag tycker att det är så himla spännande  med alla sätt som finns att uppleva en bok; läs den, hör den, se den, spela den, lyssna på den i en låt, gör en tavla, ett lajv eller skriv en fortsättning eller en egen version. Oftast läser jag böcker eller ser historierna omvandlade till film. Att se hur andra har tolkat samma historia kan vara otroligt irriterande (som när man sett sin favoritbok filmatiserats och undrar vad tusan som hände), men mest av allt tycker jag att det är spännande.

Idag såg jag Jonas Bruns ”Skuggland” som en monolog på Dramaten. Christoffer Svensson spelade rollen som Erik. Nu är Erik vuxen, men när Erik var barn försvann hans bästa kompis, och Erik har aldrig fått veta vad som hände med sin älskade vän. Jag har inte läst Jonas Bruns ”Skuggland”. Mitt första möte med historien var detta och nu är jag hemskt nyfiken på boken (nå, egentligen var mitt första möte med historien Åsas måndagsmöte  med Jonas Brun och hennes text om boken, men det gör inte min nyfikenhet mindre). Som tur är finns boken att låna på min bibbla. 2015 blir förhoppningsvis mitt stora biblioteksår.

Se för all del ”Skuggland”. Den spelas till och med 19 mars.

Skuggland_960x0

Den jättefina illustrationen har Simon Strålenhag gjort. Hans ”Ur Varselklotet” är jag om möjligt ännu mer nyfiken på, men den finns nästan inte på något bibliotek alls än. Damn you, nyårslöfte!

Kommentera
24/01 2015
13:46

Jag var lite raljant igår och jag fortsätter på den linjen idag. Känsliga läsare är varnade.
Det trillar in länkar till baksidestextinlägget för att det pågår en bokbloggsjerka om hur såna ska vara. Jag har läst en del svar och de är av typen ”baksidestexter ska ha lagom mycket information så man blir sugen på att läsa hela boken, men de får absolut inte avslöja för mycket”. Ahaaaa.
Hur tycker ni att bra sommarväder är? Kan det möjligen vara så att ni gillar ”varmt och skönt”?
(Där kom raljansen, sorry.)

Jag läser en massa baksidestexter, för jag gör alltid det när jag blir nyfiken på en ny bok, och skriver såna själv till mina egna böcker.
Upplägget till mina egna är att välja ett intresseväckande och representativ kort utdrag ur boken. Under det en kortkort sammanfattning, men det är det ju inte riktigt heller, utan kanske mer en sammanfattning av starten. På det här sättet ser man tonen och stilen i utdraget, mycket viktigt!, och sen får man en aningen större bild av handlingsbeskrivningen.
Gillar samma upplägg när jag läser andras böcker. Tonen är jätteviktig. Jag bryr mig tusen gånger mer om den än om eventuella blurbar.

Det finns vissa ord som är triggers vid bokköp och till de negativa hör: familjesaga, familjehemlighet, skröna, mustig, härlig, rolig, dråplig, insiktsfull.
Dråplig är nog det värsta. Skulle aldrig köpa en bok som lyfts fram som dråplig.
Baksidestexter som är för långa och täta och ser ut som en boksida är också hemska. Såna orkar jag aldrig läsa, då blir det inget köp. Historiska romaner råkar ofta ut för det här. Det känns som att läsningen av de baksidorna är en prestation, och det är inget bra. Prestationen ska börja först när jag börjar på själva boken. Fram tills dess är allting lätt och lockande.

Jag har såklart positiva triggers också och de är specifika miljöer, och allt som andas aka-porr. Då blir jag alltid intresserad!
Min beslutsprocess med helt okända böcker är 1) framsidan, 2) baksidan, och 3) första sidan i boken. Sen är det beslutsdags.

1 kommentar
23/01 2015
12:51

Först läste jag ”Nätternas gräs” av Patrick Modiano, och sen var jag tvungen att läsa något bra så det blev ett par barnböcker.

MEN FLÄMT.
Skrev jag just det där?

Det stämmer delvis iallafall, men jag tror jag valde fel bok av Modiano. Jag har hört / sett flera som har läst ”Dora Bruder” och blivit fast direkt i den, verkligen gillat, fått mersmak. Det hände inte när jag läste ”Nätternas gräs”.

Det är en flanörroman i ordets rätta bemärkelse. Berättaren rör sig i Paris-kvarter från förr och minns händelser och människor för 20 år sen. Människor med hemligheter som aldrig riktigt avslöjades, en tjej han var förälskad i som gick under flera olika identiteter och alltid var väldigt fåordig, och så vidare. Allt är väldigt långsamt och händelselöst, och nog för att jag brukar gilla händelselöst men här blir det för repetitivt. Och ganska tråkigt. Jag fattar inte vad berättaren Jean faller för hos tjejen? Det enda man får se är hur hon aldrig avslutar meningar för att det kommer att avslöja för mycket.
Tråkigt, alltså.
Japp. Det där skrev jag just. Och snart ska jag berätta vilka härliga barnböcker jag läste efter ”Nätternas gräs”. Börjar på Astrid och slutar på Lindgren.
NEJ, JAG SKOJAR BARA.
Unleash the fury?

3 kommentarer
22/01 2015
8:23

WesAnderson_CaseSpotUV_5_24.indd

Då och då händer det att min musikspelare slumpar fram Michael Boltons ”How can we be lovers” när jag sitter på tunnelbanan på väg till jobbet. Det är alltid en tia av tio. Dagen kan inte börja bättre. Det skulle aldrig falla mig in att skämmas över min kärlek till Michael Bolton. Men när det kommer till Wes Anderson är jag plötsligt inte lika självsäker. Jag tycker väldigt mycket om Wes Andersons filmer. Och det är kanske lika provocerande som att säga att jag gillar marängsviss, men jag mumlar hellre om min kärlek till Wes än till Michael.

Vi ska inte gå in närmare på det här, här.

I julas fick jag se den här Wes Anderson-boken i min Instagramfeed. Jag drabbades av akut nyfikenhet och habegär och beställde boken så att den skulle finnas hemma när jag återvände till civilisationen. Sedan kopplade vi ner oss från alla sociala nätverk och satte alla apparater på ljudlöst, medan vi bläddrade i ”The Wes Anderson Collection”.

Boken går igenom Wes Andersons alla filmer, från och med ”Bottle Rocket” till ”Moonrise kingdom” (boken är från 2013, så Oscarnominerade ”The Grand Budapest Hotel” är inte med i den här boken, men i februari släpps ”The Wes Anderson Collection: The Grand Budapest Hotel” för riktiga hardcore fans). Det är mängder av bilder på Wes Anderson och bröderna Wilson, på övriga skådespelare (det är en majoritet av skådespelarE i Wes Andersons filmer), Wes inspirationsmaterial, illustrationer och samtal mellan filmkritikern  Matt Zoller Seitz och Wes Anderson. Det här samtalet har jag inte närmat mig ännu. Jag har mest studerat alla bilder och läst ett par bildtexter. Boken är inte ens 350 sidor lång, men väger drygt 2 kilo. Det är ingen bok som jag med behag läser i badkaret eller på rygg i sängen och det är så jag oftast läser (om jag inte läser i kollektivtrafiken, men glöm att jag släpar på den här boken där).

Om man uppskattar Wes Andersons filmer lika mycket som jag gör, uppskattar man säkert den här boken. Boken kostar omkring tre hundralappar, men du kan bläddra i den på sex bibliotek .

Bilder härifrån.

 

 

 

Kommentera
21/01 2015
11:35

Ikväll har ett program om svenska deckarförfattare premiär på SVT. ”Deckarna” heter det.

Jag såg första avsnittet igår och jag kan verkligen rekommendera att ni tittar! Välgjort och spännande.

deckarna-1280-jpg

I ”Deckarna” deltar Denise Rudberg, Katarina Wennstam, Anna Jansson, Christoffer Carlsson och Roslund och & Hellström. Det är också de sistnämnda som är i fokus i det här första programmet. Upplägget är nämligen sådant att man närstuderar en författare varje vecka. Tyvärr lite töntigt upplagt, det börjar med ett lik och sen ska det upprättas någon sorts form av ”förundersökning”. Helt onödiga inslag för programmet och känns faktiskt bara malplacerat. Åtminstone i det här första programmet där innehållet i övrigt var så himla starkt. Samma gäller programledaren Krister Henriksson vars enda funktion verkar vara att smyga omkring i femsekundersspottar iförd nån himla blottarrock och spionera på författarna i skydd av mörkret. Jag fattar ärligt talat inte alls vad han gör där. Bort med honom!

Programmet är nämligen superintressant när författarna får diskutera skrivande, vad som driver dem, berätta om sitt liv, om vad som lett fram till att de blivit författare. Ställa frågor till varandra. Som en terapisession kollegor emellan liksom. Jag älskar det! Helt härligt. Och vi får veta massor. Jag gillar verkligen att lyssna på andras skrivprocesser, tycker spännande och intressant, alltid.

”Deckarna” har beskrivits som någon slags ”Stjärnorna på slottet” fast för författare och det är väl därför de tramsar omkring med det här deckarinslaget och att de ska äta middag ihop och springa runt och göra aktiviteter på sina respektive dagar.

Roslund & Hellström tog med gänget ut på skjutbanan och det tyckte jag iofs var roligt, för det är ju något som är nära alla författarna i och med att de skriver om död, om mord och det påfallande ofta finns med skjutvapen. Ändå verkade alla vara tämligen obekanta med skjutvapen, vilket förvånade mig lite. Men å andra sidan älskar ju jag att skjuta, så om jag varit deckarförfattare skulle jag väl springa på skytteträning hela tiden och skylla på nån researchfas jag är i?

Och Roslund & Hellström då? Jag förstår varför SVT börjar med dem, för de är verkligen intressanta personer och det är starkt och dramatiskt när de båda berättar om sina liv och varför de skriver. Man får klump i halsen och vill veta mer och ja… det berör. Jag hoppas bara att resten av gänget kan leva upp till premiäravsnittet nu, det oroar mig en smula. Tror inte vi får lika stark teve framöver, men att det kommer vara bra ändå, det är jag övertygad om.

(sedan fnissar jag ganska mycket åt att de är inkvarterade på nåt halvsjaskigt pang mitt ute i ingenstans, med arbetsförmedlingsmöbler och sovplats i stugannex (Roslund plockar med egen madrass, hehe). Det är inte direkt några slott det rör sig om)

Kolla ikväll! Klockan 21 på ettan, eller på SVT Play finns det säkert.

4 kommentarer
21/01 2015
10:47

I måndags gästade jag, Lotta Olsson från DN och Magnus Utvik från SVT radioprogrammet Lundströms bokradio för att berätta hur mycket vi läste under 2014. Jag avslöjar inte siffror eller vinnare nu, det får man höra på lördag morgon kl 08.05 när det är säsongspremiär. (Vi kan diskutera det mer sen också.)

Förutom att bara rada upp en siffra blev det även samtal om hur, när och varför vi läser så himla mycket.
Jag växlar mellan att tycka att det är skitbra att plöja så många böcker, till att tycka att jag borde lägga mer tid på andra saker. Men det brukar jag inte tycka när jag råkar läsa fantastiska böcker, då är det värt allt. Och när jag i perioder läser lite pga stress och arbete, då mår jag inget bra. Jag är nog helt enkelt en storläsare for life nu.

(Kuriosa: i en läsundersökning i Norge som jag rapporterat om innan får folk som läser minst 10 böcker / år etiketten ”storläsare”. 10 böcker! Inte ens en i månaden ju.)

Här kommer den givna frågan: hur många böcker läste ni 2014?
Vi kan också diskutera vad de ens säger. Jobbar man med böcker, har man pendlingstid med möjlighet till läsning, är man sjukskriven, arbetslös eller pensionär, osv osv. Det finns ju hundra orsaker till att man hinner läsa si eller så mycket.

16 kommentarer
21/01 2015
8:45

Nina_Hemmingsson_spel_memory11. Jag är väldigt nyfiken på det här memoryspelet med bilder av Nina Hemmingsson.

2. Susan Hills ”Kvinnan i svart”, som jag skrev om i förra veckan, har filmatiserats minst en gång (?). Om mindre än en månad kommer ”The Woman in black 2″ på svensk bio. Susan Hill verkar ha ett finger med i den filmen också. I filmen kommer några barn till Eel Marsh House för att fly undan andra världskrigets bombningar i London.

3. Jag antar att ingen i målgruppen har missat att Liv Strömquists ”Liv Strömquist tänker på dig” visades på SVT i helgen och finns att titta på, på SVT Play i ett par veckor till.

Kommentera