En bok för varje tillfälle

Visste icke vad som är brukligt att skriva på gratulationskort vid dop (egentligen tycker jag nog i hemlighet dop=onödigt) så sittandes på Roslagsbanan ringde jag upp mamma Bokhora varpå hon yttrar följande mening ”låt mig titta efter i min doprimsbok”. Hennes boksamling är betydligt större och varierad än min och så skall det väl vara, med ett sjuttonårigt försprång.

Sedan garvade jag lite åt förslaget ”Nu måste jag börja tro på storken, för ni två har väl knappast orken” men det var ju mer riktat till gratulationer vid själva födseln, snarare än ett dop.

Hursom, så vill jag också att det skall vara för mina eventuella framtida barn: de ska veta att det alltid går att ringa mamma Bokhora så plockar hon fram en bok, hur udda önskemålet än kan vara. Måste bara köpa lite fler böcker först. Många fler böcker.