”Jag älskade honom” – Anna Gavalda

Igår läste jag så Jag älskade honom. En tunn liten bok (Gavaldas första roman, vän av ordning upprörs självfallet av icke-kronologisk utgivning) som man, som min mor skulle säga, läser på en kafferast. Typiskt Gavaldaspråk: enkelt & rakt på, består till 99% av dialog. Handling: dumpad tvåbarnsmor tillbringar helg på landet med iskall svärfar som visar sig vara inte alls den känslokalla general hon dittills trott sig känna. Han har t o m nerdhumor: ”Mina föräldrar hade egentligen inte råd att bo där, men det var en sådan tjusig adress förstår du. Sextonde arrondisementet! Vi trängdes i en mörk lägenhet där solen aldrig sken in, och mor förbjöd oss att öppna fönstrena för det låg ett bussgarage precis utanför. Hon var rädd att gardinerna… bleve svarta… hoppsan, den här rara bourdeauxen får mig visst att böja verben i imperfekt konjunktiv, det är ju makalöst!” (Vin + grammatik = en bokhoras dröm. Och här tänker jag berätta en egen historia: en julikväll satt jag på fabulös restaurant i Bologna och åt kanin, drack käftsprängande rödvin och pratade om spansk, italiensk och fransk grammatik. Vi kom snabbt överens om att vi antagligen var för dorkiga för att få leva samt att aldrig berätta för våra andra vänner om vår middagskonversation. They just wouldn’t get it.)

Hur som helst. Eftersom jag föredrar språk framför handling men har älskat Gavalda förr just tack vare handling, var det här lite av en besvikelse. Hela situationen kändes mig egal, men pluspoäng: doft av Kina på sjuttiotalet, liksom finåldrat färgskimmer & en exotism jag aldrig skulle uppleva i samband m tankar på 2000-talets Kina. Även viss Parisporr ger små pluspoäng: ”Vi promenerade genom Paris och höll varandra i hand. Från Trocadéro ända fram till Île de la Cité längs med Seine. Det var en fantastisk kväll. Det var varmt ute. Ljuset var dämpat. Solen kunde inte riktigt förmå sig att gå ner. Vi var som två turister, obekymrade, hänförda, med kavajerna över axlarna och fingrarna sammanflätade. [- - - ] Det var underbart och fullständigt förljuget. Allt var falskt. Det där var inte livet. Det där var inte Paris. Det var augusti månad. Jag var ingen turist. Jag var inte ogift.”

Betyg: om du älskar Gavalda, läs Jag älskade honom; har du aldrig förr läst henne, börja med Tillsammans är man mindre ensam.