Recension: De dansande flickorna i Lahore

Tidigare idag läste jag ut De dansande flickorna i Lahore, en helt OK bok i sin genre (undersökande journo/forskare lever tillsammans med sina intervjuobjekt). Fascinerande att läsa om den muslimska världens prostituerade, det är ganska stora skillnader kan jag tänka, mot vår västvärld. Louise Brown som har skrivit boken ger en kall och nykter bild av samhället och sina Nachne Walli, det är endast en gång i hela boken som känslor av upprördhet skymtar fram. Balansgången är nog svår, att endast observera människor och inte gripa in för att hjälpa dem i utsatta situationer. Fan vet om jag hade klarat det.

Tycker att det är en läsvärd bok. Louise blandar in urdu och panjabi här och var i texten (som jag gör med Nachne Walli ovan), ett trivsamt grepp från hennes sida som faktiskt gör mycket för berättelsen. Funderar ibland på om hon förskönar vissa delar, det är rätt lite faktiskt könsumgänge med männen i boken, men kanske blev det för svårt att skriva om?

Andra böcker i samma stuk: OK, Amen av Nina Solomon (gillar), Respekt av Carmilla Floyd (gillar), Bokhandlaren i Kabul av Åsne Seierstad (sådär va) samt Huliganer av Bill Buford (gillar). Två av böckerna från alltid lika trivsamt uppkäftiga Pocky förlag.