Slutrecension: Alicia Erian

Läste färdigt igår – blev ganska sent eftersom jag började läsa runt 23:30-tiden – och jag är ännu mer kär nu. Innan jag skulle somna låg jag och skrev noveller i mitt huvud, det är ju den ultimata formen för mig egentligen, för otålig för att skriva långa romaner.

Men ooh, jag tycker så mycket om! Jag ska börja om ikväll tror jag, om jag inte kommer hem alltför sent. Fast novellformen är också negativ på ett sätt, det finns ju noveller man skulle vilja utvecklades till en hel bok, det känner jag inför flera av Alicias noveller. Man vill veta mer.

Tänkte direkt på böcker där huvudpersonerna liknar tjejerna i Alicias noveller och kom fram till följande: Ruby i I museets dolda vrår av Kate Atkinson, Harriet i Donna Tartts Den lille vännen (fast där kanske mer humor, men likgiltigheten är ju där) och faktiskt även Lisa för själen av Sissela Lindblom, den utkom 1995 och verkar väl lättast att få tag i på biblo (isbn: 91-1-952242-8). Lisa för själen är en av mina favvosar, varje gång jag läser den vill jag skriva något liknande, eller åtminstone BLI sådär likgiltig och narcissistisk, men jag är alldeles för mycket carebear för att klara av att tänka mest på mig själv i längden.

Det är ytterligare en bok som jag direkt fick associationer till, men dumma mig skrev inte ner titlarna igår när jag tänkte på dem och nu har en bok flytt. Någon annan som kommer tänka på romaner där huvudpersonerna uppvisar den här likgiltigheten?