1/3 in i ”Med livet som insats”

När de tretusen köttbullarna var rullade och friden lägrat sig åter i det norrländska hemmet lade jag mig på bullig röd soffa under filt och smaskade Majakovskij (det är underbart och jag har glömt all min ryska, sorgligt) ända fram till den begynnande terrorn, om vilken Zamjatin 1921 dystert siar:

Jag är rädd för att vi inte kommer att få någon verklig litteratur förrän vi botas från denna nya sorts katolicism, som fruktar varje kätterskt ord lika mycket som den förra. Och om sjukdomen är obotlig är jag rädd för att den ryska litteraturen bara har en framtid: dess förflutna.