And I don’t want to live this life
1983 kom Deborah Spungen ut med sin bok om sin dotter Nancy. Inte som andra döttrar är en av de böcker jag läst ofta ofta genom åren och kanske är det också här grunden lades till min faiblesse för biografier som utspelas i musikvärlden? För även om Nancy Spungens musikkarriär mest sträckte sig till att vaga planer om att spela ståbas i ett tjejband, så är hon starkt förknippad med 70-talets punkvåg via sin pojkvän Sid Vicious, medlem av the Sex Pistols. Nancy skulle bara ha varit 49 år om hon hade levt idag, faktum är att hon faktiskt är äldre än min mamma! Men istället hittades Nancy död på hotell Chelsea i NY, mördad av sin förvirrade och starkt drogpåverkade pojkvän. I boken lanserar Debbie en teori om att Nancy i högsta grad var delaktig i mordet på sig själv. Nancy var psykiskt sjuk ända sedan tidig barndom och hade alltid haft en stark dödslängtan som hon tidvis dövade med droger. Hur det gick till när Nancy dog fick vi hursomhelst aldrig veta, för Sid dog kort efter av en överdos då han firade sin villkorliga frigivning. Men om Nancys liv får vi via boken veta ganska mycket, för mamma Debbie var Nancys förtrogna och den enda familjemedlem som Nancy egentligen tydde sig till.
Det började med barndomens raseriattacker, via ungdomsvårdsanstalter och skolor, försök att leva ett normalt liv på college i Colorado (Nancy var mycket intelligent och älskade att läsa), drogmissbruk och prostitution i New York fram till att Nancy flyttade till London och där träffade Sid. De hade ett kärleksfullt men också våldsamt förhållande, båda oförmögna till att vistas i den verkliga världen.
Deborah skriver mycket sakligt om sin dotter och hur det var att vara mor till den ena halvan av dåtidens mest uppmärksammade duo. Jag förstår inte hur hon orkade! Hur de orkade, och egentligen gjorde de ju inte det heller. När Nancy var i tidiga tonåren skickade de henne till ett behandlingshem eftersom Nancy höll på att splittra hela familjen med sitt beteende och hade hon fått stanna där (delstaten bestämde sig plötsligt för att inte vara med och finansiera Nancys mycket kostsamma behandling) så kanske inte Nancy hade hittats i spetsunderkläder med en jaktkniv i magen, liggandes under ett tvättställ på ett loppigt hotell i New York 1978, endast 20 år gammal.
Några år efter att boken kom ut gjordes en filmatisering där Gary Oldman (långt innan Harry Potter-eran) spelade Sid och Chloe Webb gestaltade Nancy. Filmen såg jag också, men den grep aldrig tag i mig på samma sätt som boken gjorde och fortfarande gör, jag läser gärna om den ibland.
Och Chelsea Hotel är f ö fortfarande ett av världens mer kända hotell, i över tvåhundra år har det varit ett tillhåll för konstnärer, bohemer och författare. Leonard Cohen har skrivit sånger om hotellet, många kända litterära verk är skrivna här och vår svenske Mats Olsson är en av dem som alltid bor på Chelsea Hotel när han är i NY. Liksom en av mina idoler Janis Joplin gärna gjorde när hon besökte stan. Gamle Ramonesräven Dee Dee Ramone har faktiskt skrivit en novell om hotellet: Chelsea Horror Hotel.
Alla
Ääälskade ”Inte som andra döttrar”! Såg den där filmen med Gary Oldman men blev inte heller så förtjust. Ska man se en film om Sex Pistols är ”The filth and the fury” helt klart att föredra.
Jag läste den som tonåring och sedan plockade jag upp den i en bokhandel för några år sedan. Jag läste om den och den var fortfarande lika bra!
Läste den på gymnasiet, och utan att någonsin haft koll på punkvärlden.
Jag tyckte ärligt talat mest att föräldrarna var väldigt släpphänta, samtidigt som de ”myndighetspersoner” som ju faktiskt visste vad det var för fel på Nancy svek både henne och familjen fullständigt. Grrr.
Ja, myndighetspersonerna blir man ju arg på, men släpphänta tyckte jag inte att föräldrarna var. Det är nog svårt att föreställa sig hur det är att ha ett sådant destruktivt barn, de hade ju dessutom två till som led fruktansvärt av Nancys framfart. Hur mycket klarar man av som förälder innan man tvingas ge upp? Och vilka strider väljer man?
En av de få böcker jag faktiskt läst flera ggr. Ääälskade den!
Kan bara instämma i lovsången – den står fortfarande i min bokhylla :) Någon litet sjukt i mig gillar att läsa om elände och misär… Hela punkvågen i USA verkar för övrigt varit helt galen – har läst boken Uncensored history of oral punk som jag varmt rekommenderar till alla som har intresse av musikstilen och hur folk levde. Kan säga att efter att ha läst den tycker jag att det är ett stort mirkel att Iggy Pop överhuvudtaget kan gå stå och tala fortfarande.
Visst var de släpphänta! Nancy styrde ju hela tillvaron och gjorde precis som hon ville redan innan de andra var födda.
undrar hur många ggr jag läste ‘inte som andra döttrar’ som tonåring?
starkaste gråtminnet är sids brev: det ”eponyma” and I don’t want to live this life…
Jag minns att jag låg och läste den på en hotellsäng i London på sportlovet 1990 och grät och grät. Det var då jag gick som allra längst in i böckerna jag läste och det var också då jag läste allt jag kom över i blandgenren Olyckliga Flickor. Senare köpte jag ett exemplar av samma utgåva på antikvariat och läste om den. Och naturligtvis står den kvar i bokhyllan.
Marianne: Du är väl medveten om att Nancy faktiskt fick diagnosen schizofren? Det handlade nog mycket lite om släpphänthet när man har att göra med en svårt psykiskt sjuk person. De andra barnen blev ju alldeles fina och normala så det kan ju inte ha varit föräldrarnas uppfostran som var orsaken till Nancys beteende.
Jag tror att hennes föräldrar var precis som vilka andra ”normala” föräldrar som helst, varken sämre eller bättre. Misstag gör alla föräldrar, i synnerhet när det handlar om första barnet.
Jag tycker helt enkelt att det är orättvist att prata om att de var släpphänta när de som unga förstagångsföräldrar fick ett barn som faktiskt led av schizofreni.
Ja, det vet jag. Jag har läst boken.
Faktum kvarstår, ungen styrde tillvaron. Föräldrarna lät henne göra exakt vad hon ville även innan de var medvetna om att det var något fel på henne.
Det fanns inte spår av försök till uppfostran eller konsekventa regler.
Notera att jag inte hävdar att föräldrarna orsakade hennes beteende, var får du det ifrån?
Ja, självklart styrde Nancy tillvaron. Inte bara för föräldrarna utan för hela familjen. Eftersom hon var sjuk. Nu var Nancy psykiskt sjuk men även i familjer där ett barn lider av någon annan sorts sjukdom så blir det ofta så att det barnets behov styr mycket av familjen i övrigt. Jag tyckte det var mycket skrämmande att läsa om Nancy som liten eftersom hon var så obehaglig och hade ett beteende som var ljusår ifrån friska småbarns beteende. Som t ex att ta en sax och vilja döda andra familjemedlemmar.
Jag säger inte att du har sagt det, vad jag menade med min kommentar var att de andra två barnen verkade klara av och förstå de regler som familjen satte upp – och Debbie pratar ju också om det här med att de andra två hade svårt att förstå varför det var vissa regler som gällde för dem och helt andra för Nancy. I de perioder som Nancy vistades hemifrån fungerade familjen normalt, med lagar och regler och tonårsuppror som i vilken annan familj som helst. Men när hon var där dominerade hon tillvaron totalt. Inte alls konstigt i mina ögon iaf.
Men bara att konstatera: Du tycker föräldrarna var för släpphänta medan jag tycker att de gjorde vad vilka andra föräldrar som helst hade mäktat med att klara av ifråga om att försöka hantera en svårt sjuk människa.
Vi uppfattar deras beteende annorlunda och egentligen vet ju ingen av oss något om hur det faktiskt var att leva i familjen så det är kanske inte rätt att sitta och spekulera på kammaren egentligen.
De hade ju från början inte klart för sig att hon var sjuk! Lik förbannat var det hon som dominerade totalt.
Menar du att föräldrarna på något slags undermedvetet sätt tog hänsyn till en diagnos som hon inte hade fått?
Jag utgår från en enda grundprincip: Det egna ansvaret.
Vi kan nog inte jämka ihop oss i denna fråga, så jag avslutar diskussionen här.
Nej de hade ju inte fått en diagnos på henne som barn (det fick de ju inte förrän efter hon var död) – även om framförallt mamman tidigt förstod (redan i spädbarnsstadiet) att saker inte stod rätt till och kämpade mot läkarna som sa att det inte var fel på babyn.
Så ja, jag tror att de tog en annan sorts hänsyn till Nancy baserat på dotterns beteende. Undermedvetet eller helt medvetet men skillnad var det ju. Och det är väl det jag inte tycker är särskilt konstigt eller släpphänt med tanke på just hennes beteende som faktiskt var en sjuk människas agerande även om ingen diagnos var fastställd i de tidiga åren.
Men du har nog rätt – vi tycker alldeles för olika i frågan så kanske bäst vi dödar disk :-).
Och dessutom har jag inte barn själv så jag har väldigt svårt att till fullo förstå hela situationen, det är ju en annan viktig aspekt att ta med.
Detta är antagligen helt fel ställe att fråga på, men när inte ens Google hjälper en att hitta vad man vill ha, ja då får man vända sig dit man kan! Kan ju slinka in frågan i mina övriga åsikter.
Ganska precis läst ut Inte som andra döttrar, hade nog inte läst den alls om jag inte snubblat över den när jag var på jakt i min storasysters bokhylla efter ‘Alltid den där anette’ (som ni för övrigt inte verkar ha någon recension om – jag blir lite besviken!), men jag har länge vetat om större delen av Sid & Nancy’s liv eftersom jag är ett Sex Pistols fan.
Var intressant att se historien från mammans perspektiv dock och få veta hur Nancy var som barn, och Sid’s brev kring slutet fick en ju till tårar.
- Hursomhelst så är jag en sådan person som har en sån fruktansvärt störande vana att jag översätter svenska böcker till engelska i huvudet, så även om jag köpt en bok på svenska så läser jag fortfarande orden på engelska i huvudet. Det blir hemskt jobbigt när jag har svårt att översätta en del ord, som ni säkert kan förstå. Hemskt jobbigt i övrigt med faktiskt. SÅ jag tänkte köpa den på engelska till min egen bokhylla, men ärligt talat hittar jag den ingenstans – ens på svenska! Någon internet-shop måste ju fortfarande sälja den tycker man!
Så har ni någon aning om var jag kan hitta den, snälla hör av er! Gäller även ‘A midsummer nights dream’ med Shakespeare, att det ska vara så satans svårt att hitta böcker nu för tiden.