Min bokkollo-bok blev Anna D’Arc av Mårten Sandén. Den handlar om Oskar, tjock och supermobbad, som går i nian och lägger upp sin dag efter att försöka slippa träffa sina plågoandar, och efter att verkligen försöka träffa på Anna Kovacs så mycket som möjligt. Anna Kovacs är en tjej som dansar, hoppar, springer, skuttar, hela tiden. Det är någon bokstavskombination, ”välj den som är mest inne just nu” som en lärare i boken uttrycker sig. Anna har definitivt den. Hon har också ögon som brinner, och Oskar har varit hemligt förälskad i henne länge, länge. Han är övertygad om att han är helt osynlig för henne, och dessutom är hans tilltalsnamn på skolan det orättvisa bögen. No hope där alltså, tänker han.

Mitt i terminen kommer en ny kille till klassen, Fredrik. Han har bott så länge i USA att han inte fattar de svenska koderna. Han fattar inte att han inte ska umgås med Oscar tex, att det kommer att slå tillbaka på honom själv och göra honom utstött. Hips vips har Oscar fått en kompis, och denna kompis bjuder hem honom och vill hitta på grejer efter skolan. Precis som vilken vanlig kompis som helst. Helt otroligt? Och en dag när Oscar sitter i bibblan kommer Anna farande och vill hitta info om Jeanne D’Arc. Det finns ingen annan där som kan hjälpa henne, utom Oscar.

En viktig ingrediens i boken är kontrasten mellan rika och fattiga. Oscars pappa är arbetslös, bitter och går på söka jobb-kurs. Det är han inte ensam om. De bor i en liten ort, ett brukssamhälle, som är på väg att bli mer och mer ett före detta brukssamhälle. Det finns en rik familj på orten, Rosencrantz-Askers, som äger bruket och styr mycket i samhället. Boken utspelar sig i nutid, men jag tycker att det nästan blir en sagokänsla, eller åtminstone femtiotal, men den här Rika Familjen med Makt och Inflytande. En av tjejerna på Oscars skola, en Asker, är den mest populära på skolan. Av någon anledning har hon dessutom ärvt det stora familjegodset som nu står tomt och väntar på att hon ska flytta in. Jag fattar inte riktigt hur det här hänger ihop? (Hon går alltså också i nian, och hennes föräldrar lever, varför fick hon godset?) Det här temat med fattiga och rika fanns i En plats de kallar Lyckan också, men där tycker jag att det funkade mycket bättre. Det är jättebra dialoger och känsla mellan huvudpersonerna i Anna D’Arc, men fonden, miljön, vissa av de viktiga pusselbitarna blir alldeles för oförklarade. Det är minst två spår för mycket, och en del av dem blir bortslösade och hade kunnat utnyttjas mycket mer. Speciellt i slutet, som jag inte ska avsluta, sitter jag och tänker ”men varför?!” flera gånger. Samspelet mellan Oscar och Anna, superduper och känns så fint och så mycket, resten = njaaa. Jag blir mer förvirrad än förtjust över det.

Passande för högstadiet.

(Helena sa att hon hört Twin Peaks-vibbar om den här boken, men jag kände inte så många såna mer än att det är ett brukssamhälle styrt av en familj. Det finns en direkt referens också. När en tjej i boken beställer taxi efter en för blöt kväll, gör hon det i namnet Ronette Pulaski. Senare samma natt kommer en tjej gående längs vägen, alldeles borta och zombieartad efter ett övergrepp…. Oh. Men tyvärr ingen aget Cooper på plats.)

Johanna Lindbäck