Att läsa till musik
Funderade lite grand på cd-skivan som följer med Emilio Ingrossos La Famiglia. Den innehåller ett spår som Ingrosso tycker att man ska lyssna på alltemedan man läser det han har att säga. Det är ett pianostycke (jag kommer litegrand att tänka på stycket som Richard Gere spelar i Pretty Woman, men det är mycket mer stillsamt, som vårregn) och jag är inte överraskad att det låter som det låter. Däremot funderade jag på om jag själv skulle skriva en bok och vilken musik jag skulle skicka med på en cd-skiva. Förmodligen skulle jag välja något av Marvin Gaye. Ponera att jag verkligen skrev en bok med en medföljande skiva med just Gaye – jag tror att ni kan tänka er hur briljant en bok med musik av Marvin Gaye skulle bli. Åh, han är så mycket mer än ”Sexual Healing”. Synd att böcker varken innehåller för- eller eftertexter. Man kan ju inte styra läsare för mycket (när du läser kapitel 1, vill jag att du sitter vid ditt köksbord med en marmeladsmörgås framför dig, samtidigt som du lyssnar på Marvin Gaye’s ”Let’s get it on”).
Tyvärr är han redan paxad. Jag vet dock inte att om ni tänker på samma sak som jag, för en bok med soundtrack av Marvin Gaye finns ju nämligen redan. Jag vill minnas att passningarna till honom är ganska tydliga i Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam (det var inte ”Sexual Healing” där heller).
Hursomhelst är jag i en period då jag helst läser utan musik i lurar. Skrikiga familjevagnar: fine! – trallig pop däremot: jag kan inte koncentrera mig. Det har inte på långa vägar gått så långt som att jag måste ha hörselkåpor på mig när jag läser, men det självklara i att trycka på play-knappen i samband med läsning, har liksom försvunnit. Frågan är bara om jag kommer att växa ifrån det här eller om det, i själva verket, är så att jag har vuxit mig tillräckligt gammal för att bara vilja göra en sak i taget?
Alla
Till Jeff Noons roman Needle in the groove finns det ett soundtrack. Synd bara att det är hans sämsta roman.
Jag har också noterat att jag får allt svårre att läsa till musik. Över huvud taget tycker jag att det är svårt att göra saker som kräver stor koncentration samtidigt som jag lyssnar på musik. Att prata med folk och lyssna på musik funkar inget vidare, antingen börjar jag lyssna för mycket på musiken, eller också blir jag alldeles trött i huvudet av ansträngningen att hålla musiken på avstånd. Det kan ligga något i det du skriver om att det kan vara en ålders- och växa-grej, för jag minns att jag mycket ofta kombinerade musik och bokläsning som barn och i tidiga tonåren, till pappas stora förvåning.
Jag har växlat lite över tiden. Ibland koncenterar jag mig bättre med musik, ibland sämre. När jag är van vid att kunna få tystnad blir jag irriterad på musik medan när det alltid är ljud kring med (småbarnsförälder) behöver jag lite ljud för att få en bättre upplevelse.
Jag brukar lyssna på Sigur Rós när jag läser. Deras isländska (eller vonlenska) förstår man ju inte så mycket av ändå. :)