Bokhora möter: Kicki Norman

Vi på Bokhora.se har pratat med Kicki Norman i samband med att hennes nya bok släpps. Kicki svarar långt men roligt på våra nyfikna frågor. Se bara!

Hej Kicki! Du har skrivit en bok som väl faller in i kategorin ”Chick-lit”. Varför just den genren?
Det är min egen favoritlitteratur – jag älskar romantik, glamour, väninneskap, karriärskildringar och lyckliga slut! För övrigt får chick-lit alldeles för lite uppskattning i det här landet. Det är nästan ett skällsord, ett begrepp som till och med vissa författare i genren tar avstånd från. Men jag tycker att vi chick-lit-författare ska göra med ordet ”chick-lit” som gaymännen gjorde med ordet ”bög” – göra det till vårt eget, pimpa upp det och ge det ett nytt värde. ”Chick-lit” låter ju coolt i sig själv! Man associerar till diamantglitter, högklackat, spännande relationsdramer och champagnebubblor. Nessers, Mankells, Guillous och Edwardsons ”gubb-krim” låter däremot tunnhårigt och bukfettigt. Hu!

Vad läser du själv helst? Blir det mycket chick-lit?
När jag har skrivit ”Väninnorna och Kung Carl” har jag inte läst böcker alls för jag har bara fått prestationsångest av det. Har jag läst en dålig bok har jag tänkt ”fyffan, så här dålig kommer min bok också att bli”. Har jag läst en bra bok har jag tänkt ”fyffan, så här bra kommer min bok aldrig att bli”. Så nöjet med läsandet har försvunnit. Men nu när boken är lanserad så kanske jag kan närma mig bokhögen på nattduksbordet igen. Ann Söderlunds ”På spaning med Ann” ligger där, liksom Sisela Lindbloms ”De skamlösa” och Bodil Malmstens ”Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig”. Självklart läser jag också massor av chick-lit eftersom det är roliga och smarta böcker. Det blir mest amerikanskt och brittiskt. Min senaste favorit är Marian Keyes ”Anybody Out There”. Shopaholic-böckerna är fantastiska om man läser dem på engelska och ”Bridget Jones dagbok” är en klassiker! Men det finns bra svensk chick-lit också: Denise Rudbergs ”Väninnan”, Unni Drougges ”Andra sidan Alex”, Mats Strandbergs ”Bekantas bekanta” och Louise Boije af Gennäs ”Ju mer jag ser dig” är jättebra böcker. Läs, läs, läs!

På Bokhora pratar vi också mycket om hur vi läser. Några av oss läser helst i badkaret, andra läser på tunnelbanan medan någon annan inte alls kan annat än sträckläsa. Hur läser du?
Mycket och snabbt! När jag är inne i en bok gör jag vad som helst för att komma till slutet så fort som möjligt. I somras åkte jag till vänner på landet och sa redan innan avresan att ”i helgen kan ni inte prata med mig för jag ska läsa sista Harry Potter-boken”. Sedan blev jag sur när de tyckte att jag åtminstone skulle äta middag med dem. Jag försöker att läsa på engelska så att böckerna ska räcka längre. På en tvåveckors semester behöver jag packa ner närmare 30 böcker om de är på svenska, och den bagageövervikten har jag inte råd med nu när jag är fattig författare, haha! Läser jag istället böckerna på engelska räcker det med drygt en bok om dagen.

Vad läser du för bok just nu?
Jag överväger att läsa min egen. När jag skrev den skrev jag bara för mig själv och glömde då bort att jag faktiskt har namngett en del kändisar och att folk dessutom ska läsa boken. Så nu när jag bjuder in till bokrelease börjar jag plötsligt undra vad jag har skrivit om vilka… Det vore ju jobbigt om jag har skrivit till exempel att Rickard Engfors är en undernärd gammal transa – vilket han i och för sig är – och sedan glömmer bort det och bjuder honom på releaseparty.

Finns det någon bok som har haft särskilt stor betydelse för ditt liv?
James Herriot ”I vår herres hage” och alla Lotta-böcker i B Wahlströms ungdomsserie med de röda ryggarna. Dessa är de böcker som fick mig att börja förstå vad som får mig att skratta. Jag tycker det är viktigt – särskilt som kvinna – att undersöka och utveckla sin humoristiska sida, att våga vara rapp och rolig. Det brukar vara förbehållet män.

Du har även skrivit ”Den ultimata singelhandboken” – har du några bra tips på läsning för någon som är singel eller kanske olyckligt kär?
– Framgångsrika, smarta, snygga, kloka kvinnor kan trots alla sina fantastiska kvaliteter ha otur i relationer ibland. Och då kan man ofta få för sig att det är man själv som har gjort något galet, ”det är något fel på mig”, ”varför faller jag bara för skitstövlar?”, ”jag har kanske för höga krav” och så vidare. Men så är det väldigt sällan. Ofta handlar det om helt andra saker, som att man inte ger sig själv tillräcklig tid att lära känna män, eller att man feltolkar hans signaler eller inte vågar vara tillräckligt tydlig själv. Alla kan bli lyckliga i kärlek om man vågar utmana sina egna gamla mönster! Det är jag själv ett levande bevis på. Jag tycker egentligen att ofrivilliga singlar borde läsa just ”Den ultimata singelhandboken” men då den inte går att få tag på längre, föreslår jag istället ”Kvinnor som älskar för mycket” av Robin Norwood eller ”Manage your mind” av Gillian Butler och Tony Hope. De är inte lika roliga, men lika användbara.