Bösekopf

Jag blir ett riktigt Bösekopf när jag får den sista leveransen EBFA, den sista eftersom det statliga stödet till En bok för alla alltså kommer att försvinna inom tre veckor. Jag tycker att det finns en hel del poänger med EBFA, trots att jag inte direkt gjorde vågen när jag fick det sista bokpaketet, som inte innehöll någon typisk Johanna K’sk litteratur (se själva: ”Emily” av L.M. Montgomery, ”Den yttersta fienden” av Richard Hillary, ”Flykten till Sverige” av Harald Skjønsberg, ”Tio syskon i en ömtålig berättelse” av Kerstin Strandberg, ”Kvinnor på ett tåg” av Anita Nair och ”Nobeller – noveller av Nobelpristagare” (ja, kanske den isf)) och trots att jag fått så vansinnigt mycket pocketböcker sedan jag blev prenumerant (förkastligt, enligt Seneca i Alberto Manguels ”Nattens Bibliotek”, man ska inte ha ”oändliga bokhyllor som de okunniga pryder sina matsalar med”- men jag gillar dubbla rader och att lägga pussel av mina böcker i bokhyllorna). Man kan fortsätta prenumerera på bokpaket med bilderböcker för små barn, men det vetitusan om jag har någon lust med. Min bästa EBFA-utgivning är ”Petter och hans fyra getter”, om Trollet Ludenben som måste lära sig att ett nej är ett nej, men för övrigt gillar jag nog att få bestämma själv vilka böcker jag ska fylla de sista tomrummen i bokhyllan med. Manguel, min litteräre ciceron, skriver att det inte är någon idé att lämna tomma hel- eller halvhyllor till ”framtida inköp”, man fyller ju dem så snabbt igen och varje bibliotek är egentligen dubbelt så stort, för för varje bok man ställer i sin hylla avstår man minst en annan. Jag borde, med andra ord, sluta låta någon annan (EBFA) göra urvalet åt mig. Men för den sakens skull hade ju EBFA inte behövt lägga ner!

P.S. Hundramiljarders kilo beröm till EBFA för att deras hemsida är så enkel att hitta på. Man söker på boktitlar och får upp listor med relevansen angedd i procent. Så enkla brukar inte titlar vara att hitta hos andra förlag (, avslutade hon diplomatiskt…).