”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”

Jag läser ”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” av Liza Marklund och Lotta Snickare, och trots det fåniga omslaget och de putslustiga typsnitssbytena, så tycker jag att boken är mkt bra.

Ack så synd det är, att boken är nödvändig!

Åh så rabiat jag blir när jag läser!

Och att vi alla, även om vi inte vill, mer eller mindre fortsätter i samma banor – kanske inte hela tiden, men hur som helst alltför ofta. Ju längre jag läser, desto mer säker blir jag på att jag vill ge boken till alla nyblivna föräldrar. Till alla småbarnsföräldrar. Till alla föräldrar i alla åldrar. Till alla syskon, till alla vänner; till alla ovänner, kollegor och chefer. Hell, varför inte dela ut den i tunnelbanan en morgon istället för värdelösa gratistidningar?

Ju längre jag läser, desto mer inser jag att bokens format, inkl. det ibland väl pratglada språket, är perfekt. Jag kan tänka mig att även icke-läsare, med ett leende på läpparna, skulle ta itu med ”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”. Det är ju ändå Liza Marklund! (Maken till stilig och framgångsrik kvinna, liksom.)