Drömfakultet på avvägar

En solig söndag i Madesimo ligger jag i solstol med stora vita solglasögon på, bredvid mig ett glas med glühwein och jag kan inte tänka mig något bättre sätt att spendera en halvlullig söndag på. (inte bara ett glas av varma vinet m a o) Höjt framför ansiktet, som extra skydd mot varma solen, har jag Sara Stridsbergs Drömfakulteten.

Och oh! det är härlig läsning, det är Valerie Solanas och det är galenskap eller bara genialitet jag vet inte, det är i alla fall fantastiskt och jag njuter njuter ända tills taxin kommer och ska ta oss till flygplatsen (som skulle varit Bergamo men som 4 timmar senare blev Brescia och jag är generad tvingas läsa böcker jag aldrig själv skulle valt p g a förseningen). Då hoppar jag upp och stressar runt som en liten toka och glömmer boken därute på terassen, halvfärdig, oavslutad och jag som inte ens kan lämna färdiglästa böcker bakom mig, herre herre herre. Jag sörjer och jag undrar vem som kommer att ta sig an min lilla bok nu? Hur kommer det att gå för detta alldeles nya exemplar? Det enda positiva med böcker som har flera ägare är att de skaffar sig en historia, jag tröstar mig med det, orkar inte tänka mörka tankar om att italienska personalen kanske kastar i soporna, oh nej, du förtjänar ett bättre öde än så Valerie.