En lågmäld liten kärlek

Jag läser snabbt, J ganska långsamt och därför, jag kunde inte vänta tills han läst färdigt i den där boken jag lånade honom häromsistens. Har hoppat otåligt bredvid honom varje kväll när han har plockat fram sin bok (men mysigt också, vi ligger omslingrade och han läser högt för mig korta små stycken som han särskilt gillar, mmm kärlek): Skynda! Skynda! Har jag ropat. I helgen stod jag inte ut längre och passade på att läsa medan han sysslade med annat.

En sådan liten pärla ”Översättarens anmärkningar” är! Erik Andersson har en lågmäld men ändå tydlig humor.  Det är som om han tar alla vedermödor med ett sådant jämnmod. Själv är jag väldigt intensiv och hade förmodligen drämt 350 sidor korrigeringar i skallen på alla granskarna på ett väldigt tidigt stadium.

J har läst Tolkien i Ohlmarks gamla översättning, det har inte jag. Så han har andra referensramar i sin läsning och när Andersson stöter på patrull vid översättningen av ortsnamn och annat, kan han dra igång ett resonemang med mig som jag inte fattar ett dyft av, jag bara nickar och säger mmm I know! Men det gör inget att man inte har läst Tolkienböckerna tycker jag, faktiskt inte. Boken är en sådan raring att jag vet med mig att jag kommer återvända många gånger. Jag blev uppriktigt ledsen när Erik Anderssons översättargärning var slut efter 3 år. Buhu. Och så fascineras man ju av alla ihärdiga små tolkienister därute.

Nu får J avsluta boken i lugn och ro medan jag sysselsätter mig med annat. T ex en rackarns porrbok (jag rodnar! hela tiden!)  som snart kommer dyka upp på en Fräck Fredag nära dig.