Håkan Nesser for påskekrim!

Om ni letar bra påskekrim, satsa på Håkan Nessers Barbarotti-serie. Del ett, Människa utan hund, har just kommit i pocket. Del två, En helt annan historia, nyss i inbundet. Och bra är de!
I en jämförelse mellan de två så tycker jag ettan kändes snäppet bättre på det sättet att det verkade vara så roligt för författaren att få skapa en ny figur, ett nytt samhälle, en ny miljö efter alla år med Maardam och surgubben van Veeteren. Kymlinge (nya samhället), Barbarotti (nya polisen) och alla personer i Människa utan hund tog verkligen fram det bästa ur Håkan Nesser. Det är en väldigt, väldigt bra bok för alla som gillar deckare + massa annat på sidan om. Här var det förstklassigt massa annat.
Den nya, En helt annan historia, är också mycket bra, men jag är aningen lite svalare. Det betyder i och för sig nästan ingenting för det är fortfarande en väldigt bra deckare att sjunka in i. (Kanske beror det bara på att det inte finns någon lika klockren person som Karl-Erik Hermansson med här.) Spännande med klurig och annorlunda brottsintrig, mycket välutvecklade poliser med Barbarotti själv och hans kollega Eva Backman i första ledet. (Asunander med löständerna är kvar i sin extrema fåordighet, och vi får även möta lite minnesvärt inhyrt folk från andra polisdistrikt.) Det massa annat här handlar till stor del om Barbarottis privatliv och hur han ska kunna ordna till det bra för sig själv. Inte helt lätt.
Mycket torra formuleringar, inte så där baktungt som det kan bli ibland för Nesser (inte lika mycket ”det var som det var” alltså), och här och där glimrar det till ordentligt. Speciellt vad gäller kvinnor och deras intuition kontra män och deras. Nesser är helt för kvinnorna.
Jag tar ett citat som handlar om något helt annat :

”Efter samtalet med Astor Nilsson ställde sig Gunnar Barbarotti och såg ut genom fönstret. Det brukade alltid de smarta snutarna i böckerna göra. Blicka ut mellan persiennribborna mot ett regngrått Paris eller en cinnoberpatinerad himmel i Göteborg. Låta det yttre rummet (staden, brottets spelplats) korrespondera mot det inre (snutens hjärna) på något sublimt litterärt vis. Barbarottis problem var att fyra femtedelar av hans utsikt upptogs av långsidan på Lundholm & söners nedlagda skofabrik.”

Läsa mer?