Okategoriserade

I walk the line

Såhär var det: Jag lottades som no 4 att få välja bok på bokbytarkvällen häromsistens, jag valde Johnny Cash självbiografi (andra gången jag fick välja blev det Bob Dylans memoirs del 1) och igår började jag läsa. Somnade visserligen rätt fort men inte för att boken var dålig utan för att jag var det. Helgen som skulle blivit en lovely skärgårdstur blir förmodligen en läskoma istället. Jag säger det i min presentation och jag säger det igen: biografier is the shit.

Dela: Facebook  Twitter 
Skrivet av

Johanna Ögren

Jag är född och uppvuxen i Tornedalen men bor i Stockholm sedan många år. Jag älskar biografier, allra mest musikerbiografier, men är inte alls förtjust i skräck. Jag förutom bokhora så driver jag flera stora bloggar och har startat tidningen Gadgette - en tekniktidning för kvinnor.
Twitter: @jossibaloo
Läs alla inlägg av
Johanna Ögren

3 kommentarer till I walk the line

  1. Åh, och båda var mina gamla dubletter!

  2. Det är intressant att jämföra Cash-biografin med Walk the line-filmen tycker jag. Det skiljer sig rätt mycket på sina ställen. Till exempel framställs Johnnys pappa som ganska ond och hård i filmen, medan det inte alls känns så i boken. Där var han hårt arbetande ”provider” som lärde barnen sjunga visor typ. Men attans vad mycket intressantare alla Cashlåtar blir efter att ha fått backstoryn.

  3. Kajen: Verklo! Jag har sett filmen och det blir lite annorlunda när man har den versionen av hans liv med sig in i läsandet. Men intressant är det ändå.

    johanna K: haha! båda var dina alltså. Fint!

Kommentera