Nu gillar jag också Murakami!

Så läser jag äntligen Murakamis ”Kafka på stranden”. Litegrand som att spara det gottaste på tallriken, för jag tänker aldrig att jag var dum som inte tog mig igenom tjockisen tidigare (dryga 500 sidor, nästan 250 för många för mig). Jag tänker snarare att jag var smart som höll på en sådan liten goding.

Och jag gillar att bli överraskad, jag gillar att jag inte kan gissa mig till hur historien ska sluta, jag gillar beskrivningarna av när Kafka äter, jag gillar flöjter av katters själar, jag gillar barn som plötsligt svimmar. Det jag gillar mest är nog att jag har tre böcker kvar att läsa när jag är klar med den här.