Juli Zeh ”Leklust”
Leklust – veckans läsning. Och vilken läsning!
Jag måste på en gång säga att man kan läsa den här på olika sätt. Man kan grotta in sig helt på de filosofiska, politiska och historiska resonemangen som förs i den. Det hela utspelar sig i Bonn, Tyskland år 2004 när terrordåden i Madrid äger rum och Irak-kriget börjar. Global terrorism, rätt och fel, är en ständigt pågående och debatterad bakgrund i boken.
De två huvudpersonerna, Ada och Alev, kallar sig nihilisternas barnbarn. (Nihilister? Eeeh… Här kommer liten snabbkurs från wikipedia :
”Nihilism är en filosofisk inriktning som anser att världen – och speciellt mänsklig existens – saknar mening och värde. Nihilister anser att det inte finns någon objektiv grundval för kunskap och moral. Man resonerar som följande: Det finns ingen gud, traditionell moral är falsk och etik kan inte definieras eftersom den är olik beroende på var i världen man befinner sig. Därför har livet ingen mening och inget handlande är att föredra framför annat.”)
Vilka är Ada och Alev? Båda är gymnasister. Hon är superintelligent, snabbtänkt och extremt nollställd och apatisk. Läser och springer, det är allt hon bryr sig om och gör. Alev, en kosmopolit som nu landat på samma skola som Ada. Han är halvegyptier, några år äldre, precis lika knivskarp. Dessutom attraktiv och manipulativ som få. Hon dras till honom som av en magnetisk kraft redan första gången hon ser honom.
Vad gör de tillsammans? Jo, väljer på Alevs initiativ ut en lärare på sin gymnasieskola, helt slumpmässigt, och startar en utpressningslek med honom. Känslokallt och omoraliskt och fullkomligt explosivt. Ett svar, en reaktion på världen omkring dem? Absolut.
Den stackars läraren är Smutek, en invandrad polack som startat ett nytt liv i Tyskland tillsammans med sin älskade fru. Allt han vill är att göra en bra profilkurs i tyska (hans första egna profilkurs! åh den lyckan!) samt få igång ett duktigt friidrottslag på skolan. Han är mycket ambitiös. Ada råkar vara hans bästa löpare, och han blir på en gång fascinerad och imponerad av henne. Stackars Smutek.
Så alltså, man kan om man orkar, lägga in högre växeln och verkligen ta in alla politiska, historiska och filosofiska resonemang som förs mellan dessa tre personer och även en annan lärare i historia som spelar en stor rolll. Juli Zehs roman beskrivs på flera håll som ambitiös och det kan jag verkligen hålla med om. Det här är en 500 sidor gedigen, ambitiös roman. Den är full av innehåll.
Det gör också att man kan, som jag, gå in halvt om halvt för det filo-hist-poli (och outa sig själv som lat i samma veva!), och desto mer för själva historien. Ada är huvudpersonen och hon är riktigt fascinerande att följa. Tänk Mersault i Främlingen ungefär. Sån är Ada. (Och bara femton år! Och så översmart! Vilken skräck!) Samspelet mellan henne och Alev, och henne och Smutek. Bara det faktum att det tar 100 sidor innan alla huvudpersoner ens dykt upp, men att man ändå inte saknat ett dugg av spänning och intresse i denna ”inledning”.
Det tog ett bra tag att läsa den, men det var värt det. Zeh skriver lätt, trots sitt fullmatade innehåll, och det är roliga formuleringar och nya, fräna bilder. Modernt! Ändå så är det här ju som en mycket omodern roman. Det beror väl iofs på vad man läser i vanliga fall, och jag kanske har råkat hamna i fluffet, men det känns som att det inte skrivs såna här böcker så ofta längre? Romaner som vill något mer än att berätta om sträckan från A till B. Här är det tusen och en vindlingar på den vägen. Det är verkligen inte trist eller dåligt på något sätt, det känns bara märkligt med en roman som inte öppnar med konflikten och sen fixar lösningen snabbast möjligast som så många andra böcker som kommer idag. Det här är lite mer som på 1800-talet kanske? (Missförstå mig rätt nu.) Ordrikt och innehållsrikt. Juli Zeh vill mycket med sin bok. Och hon lyckas ju.
Det helt otroliga är att hon är 32 och att det bara är den andra boken hon skriver. Get out! Känns som att hon borde vara 68 och det här var hennes 15:e.
Alla som känner för något att bita i, prova Leklust.



Alla


Johanna,
jag borde väl inte yttra mig mig – men jag blir bara väldigft glad över att denna roman, som jag gav ut på Norstedts 2006 med minimalt eko (1 recension i hela Sverige) nu återupptäcks, och läses precis som jag läste den. Man kan, precis som du säger välja bok i boken.
Nu är jag nöjd och glad och tycker att det är meningsfullt att ge ut tyska böcker igen.
Varma,
Svante W
Jag fattar inte varför jag väntat så länge med Juli Zeh. Leklust var sommarens stora läsning! Så brutalt fullmatad men inte en enda utsliten metfor. En roman som tar livet och litteraturen på allvar och med ett bildspråk som överraskar på var sida. Håller helt med dig JoL, jag är också brutalt impad av Zeh.
Och du har ju en till godbit i form av ”Fritt fall” kvar att njuta, för det är precis det man gör med den också. Inte lika mycket filosofi, men samma fina känsla.
Jag vet! Ska spara den till särskilt tillfälle. Jag grämer mig lite över att jag inte lyssnade på henne på bokmässan för ett par år sedan. Fick inte hon PO Enquist-priset?