Bokhora.se

18/10 2007
12:58

Jag tror att jag ansåg mig en smula för gammal för ”Fittstim” när den kom ut, men jag köpte och gav till min fem år yngre syster istället (och tjuvläste då såklart). Nu går den boken inte att få tag i längre, men då släpper Atlas boken ”Könskrig” istället, ett förfinande och utvecklande av den feministkamp som ”Fittstim” startade.

Alla som känner mig vet att det bor en rabiat kvinnosakskämpe inuti. Det är inte alltid synligt utanpå för ibland knyter jag näven i fickan istället, fegt kan tyckas. Men det är svårt! Och ibland är det svårt för att man känner sig så jävla ensam. Därför behövs de här böckerna. Feministkämparna.

Så, i boken ”Könskrig”. 22 skribenter / mediapersonligheter som slåss för rättvisa mellan könen. Rätten till oss själva. Via de mest varierande texter förpackade i en elegant vit bok levereras obehagliga sanningar om skribenterna själva, och om omvärlden. Jag är väldigt förjust i att texterna är producerade med denna självrannsakande vinkel. Att peka på problem och tydliggöra dem, måste man då inte ofta börja med sig själv och sin egen del i detta? Mest imponerad är jag av Eric Roséns bidrag till boken. Läs läs för guds skull!

Det jag däremot INTE gillar, är greppet att inte namnge skribenterna i inledningen av varje text. Jag förstår utmärkt väl syftet med att inte göra det. Men det funkar inte på mig. Jag är alldeles för nyfiken och istället för att läsa texten i lugn och ro, skruvar jag så mycket på mig och låter tankarna fara iväg så mycket om VEM av skribenterna som kan ha gjort det här? att jag inte kan fokusera på det viktiga budskapet. Efter en liten stund börjar jag kika på innehållsförteckningen längst bak i boken och då känns det lite lugnare. Visst kan man tycka att jag borde kunna klara av att läsa utan att ha en bild av personen som skrivit inne i huvudet. Men det går inte. Jag behöver veta om det är en person vars åsikter jag vanligtvis respekterar eller inte (alla 22 skribenter kan man liksom inte älska villkorslöst), till och med när jag läser en sådan här viktig bok som handlar just om att vi ska kunna bortse från normer, fokusera på människorna istället för kön – eller kanske enskilda individer? Jag är helt enkelt inte mogen för det stora steget ännu. Men jag jobbar på det! Och jag försökte. Nästa gång hoppas jag att jag når hela vägen fram.

I alla fall, texterna är skrivna med glöd och krigslusta. En vilja att förändra. Och egentligen räcker nästan bara den entusiasmen som lyser igenom ur texterna för att jag återigen ska få kraft att dra upp min knutna näve ur fickan och börja höja den på lite mer offentliga platser.

Jag hoppas att många många köper den här boken. Jag fick flera tankeställare. Av oväntade och synnerligen intressanta slag. Inte bara om min roll som kvinna, utan om att faktiskt vara människa. Och inte så förtvivlat cementerad i de samhälleliga reglerna och normerna. Det är ett gott betyg.

Här skriver en av redaktörerna Elin Alvemark om boken på sin blogg.

Också Eric Rosén har berört boken på välskrivna bloggen Det Ljuva Livet

Och självklart finns det en Könskrigsblogg.

3 kommentarer

3 kommentarer till Könskriget – är du med?

  1. Jag tycker greppet att inte namnge skribenterna är grymt smart, inte minst för att det understryker hela poängen med boken: genus spelar ingen roll, kön spelar ingen roll. Kanske ännu smartare är bandet runt boken som är rosa eller blått och under det finns den helvita boken. En slags symbolisk bild av att kön är något som omvärlden trär på, men också något som måste plockas av.

  2. Anna: jag håller med dig litegrann (dock har jag inte ens läst boken,) men tänker samtidigt att: esom majoriteten av oss knappast är genusdekonstruerade, och eftersom samhället & alltså även våra erfarenheter knappast är könsneutrala, så skulle nog även jag vilja veta vem som skrivit vad innan jag läser det. Om inte annat för att bättre kunna förstå skeenden och tolka agerande. Kanske inte fullständigt namn men iaf skribentens kön o ålder. För jag lovar att det spelar ingen roll hur medveten man är, ens seende och upplevelser färgas alltid av (bl.a.) ens kön – hur gärna man än skulle önska motsatsen kan tex en stark man aldrig förstå den rädsla en kvinna kan känna en mörk kväll på främmande plats. Och det tog väldigt länge innan jag förstod att de där männen som utförde samma jobb som jag men tjänade mkt mer? De besatt inte alls ngra hemliga kunskaper, enkom ett annat könsorgan. Det färgar, kön spelar ibland största rollen.

  3. caro & Anna: exakt! jag ville inte att det skulle vara så men det var så. Jag behöver en identifiering, kanske i synnerhet för att jag tillhör en minioritetsgrupp (kvinna) men också för att jag efter att ikväll har blivit påhoppad i samband med att jag försvarar språkutvecklingen; ”du säger sådär bara för att du är från Finland” (vilket då alltså inte är fallet, jag tror man kan spåra min släkts närvaro i Sverige ända till 1600-talet om inte ännu längre) jag inser att guud ja, det här är saker som är intressanta, relevanta och i allra högsta grad beroende av skribenten. För att det är så komplexa frågor. Kan jag känna samma sak för en text skriven av en man som handlar just om en mörk kväll i en park och den RÄDSLAN som följer, jämfört med en kvinnas text? Jag tror inte. Precis som diskussionen jag deltog i idag. Åsikten var att jag propagerade för invandrarfrågor eftersom jag inte själv var svensk gjorde mig väldigt upprörd och jag tror att åsikterna, eller snarare avsikterna, hos skribenterna var precis desamma som mina. Dvs det spelar ingen roll vem du är och var du kommer ifrån för att du ska ha rätt att tycka. Men du kan inte komma ifrån att dina åsikter är färgade av ditt ursprung. I andras ögon. Ah, I dunno det går inte fram vad jag menar. Jag gör ett nytt försök imorgon.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida