Långläsning
Men var den inte över 800 sidor lång, ”Albert Speer och sanningen” av Gitta Sereny, som jag bibliotekslånat åt min pappa? Under en släktmiddag – av den typen jag så sällan besöker, eftersom jag flyttat 25 mil från resten av min släkt – under gårdagen, diskuterade vi korta och långa böcker. Kusinen, med förkärlek för tegelstenar, hävdade att få böcker klarar av att utveckla personporträtten på mindre än 300 sidor, kanske har han rätt. Min bestämda åsikt är dock, som bekant, att alla böcker tjänar på att läsas komprimerat, under ett par dagar (jämför med att kolla på en film, tio minuter per dag i en vecka: eh? Nej, jag skulle aldrig utsätta en film för en dylik behandling), inte som morbror som läst i samma deckare under helgerna i sommarstugan, de senaste fem åren. Således gäspar jag mina käkar ur led av alla böcker som är över 400 sidor långa, en begränsning kan hända, å andra sidan har jag upptäckt många korta favoriter.
Har du någon lång (över 700 sidor) eller kort (under 200 sidor) favorit?
Alla
Musashi – 970 sidor samurajäventyr och personutveckling!
http://www.amazon.com/Musashi-Epic-Novel-Samurai-Era/dp/4770019572
Einsteins drömmar – 144 sidor poetiska tidsbetraktelser i kortnovellform av amerikansk fysikprofessor
http://www.amazon.com/Einsteins-Dreams-Alan-Lightman/dp/140007780X/ref=pd_bbs_sr_2/105-9309954-3222845?ie=UTF8&s=books&qid=1193921501&sr=1-2
Jag läser båda tegelstenar och små sparsmakade saker med lika stor behållning, även om det finns få saker som slår känslan av att intensivläsa en riktigt bra låååång roman. Här är några favoriter inom vardera kategorin:
Långa (700 sidor och uppåt):
I Know This Much Is True – Wally Lamb (900 sidor)
It – Stephen King (110 + sidor!)
Blonde – Joyce Carol Oates (någonstans mellan 700 och 800 sidor)
I Am Charlotte Simmons – Tom Wolfe (precis under 700 sidor)
Korta (under 200 sidor eller strax däromkring):
Det mesta av Christine Falkenland, t ex Själens begär och Min skugga
Svart dam – Maria Fagerberg
Eh, ja, det ska givetvis vara 1100 + på It, men det är väl kanske uppenbart…?
David: Åh! Einsteins drömmar är så bra! Jag läste den på gymnasiet och bär den fortfarande med mig.
Måste nog ha med Blonde som en av mina favoriter, tillsammans med Bullocks ”Hitler, en studie i tyranni”.
För övrigt är väl 7-800 sidor lagom för en helgläsning??
Ulf Lundells Friheten, drygt 700 sidor. En ny roman är på gång till min glädje. I forumet På fri fot var det dock någon som hade hört ”det hemska ryktet” att den bara var 400 sidor. (Mig gör det ingenting att Lundell stramar upp sig dock)
Den författare av korta böcker som jag favoriserar är Torgny Lindgren.
Kort: Var det bra så, Lena Andersson. Som en liten juvel.
Tja, Harry Potter and the Order of the Phoenix bredde ju ut sig på 800 sidor i min engelska utgåva. Och visst var den bra, men i ärlighetens namn kunde den ha gjorts bättre om inte Rowling varit Rowling och därmed tillåtits sväva ut i en massa fladder och fluff.
Jag minns att jag ägnade ett sommarlov i gymnasiet (okej, inte hela, men jobbigt lång tid) åt att tugga mig genom Edward Rutherfurds about-900-sidors tegelsten Sarum. Jag släpade runt på den överallt, och omfånget i kobination med bokens tillhörande gröna tygbokmärke fick mamma att kalla den för familjebibeln.
Numera orkar jag inte med de här jätteprojekten, även jag föredrar romaner som har skrivits enligt principen kort och kraftigt. Just därför att man har en chans att komma igenom dem medan man fortfarande är samma människa som när man började läsa…
En kort favorit är tveklöst Charles Dickens ”En spökhistoria vid jul”. Jag tycker han lyckas fixa personporträtten på några rader.
Tolstojs Anna Karenina är ju faktiskt helt fantastisk, och låååång
Kortkort: En bok av Nesser som heter Kära Agnes. En riktig pärla!
“En lämplig ung man” av Vikram Seth är nog den tyngsta tegelsten jag läst, och en stor favorit! Så bra så den lästes maniskt – 1239 (!) bibeltunna sidor tog 22 dagar att läsa, sista natten läste jag till 01,30 för att den inte gick att släppa. Den handlar om kärlek, om Indiens historia, religionsmotsättningar och mycket, mycket mer. Om jag aldrig kommer till Indien så har jag i alla fall upplevt landet – genom boken. jag tycker det är sorgligt när bra böcker är korta – de tar ju slut så fort!
”Shantaram” som är aktuell på svenska nu är ju också mastig! Rekommenderas som julläsning, det är verkligen en historia värd namnet, och en sann sådan.
Kort blir ju noveller då, och det finns det många… för många för att man ska kunna räkna dem. ”Spökiga” som Blåa tigrar av Borges eller Grönt te av Le Fanu. Eller en mycket fin novell som ”Vårsol” av Shi Zhecun.
… eller allt av Ninni Holmqvist.
Aber schlaber, vad många tips jag fick! Tack! Jag lutar väl mer åt kortisarna, men vem vet? Snart är det ju jullov…
Lång: Nej, inte som jag kan komma på, om man inte räknar serier. T.ex. borde Deverry-böckerna av Katharine Kerr tillsammans bli ungefär 4000 sidor, och dem slukade jag en gång i tiden.
Kort: Kerstin Ekman, Hunden. Håkan Lindquist, Om att samla frimärken. Robert Cormier, The Bumblebee Flies Anyway. John Steinbeck, Möss och människor. Och säkert många, många fler.
Håller med om Maria Fagerbergs Svart dam! Har dock blivit litet besviken på hennes senare böcker.