Under dagens läsdag passade jag på att diskutera med mina elever om varför man måste kunna läsa. Vi funderade på om det var viktigt att kunna läsa och flera elever svarade bergsäkert att det är väldigt viktigt att kunna läsa. Tänk till exempel om man skulle gå ut på en gata där det kom bilar och man inte kunde läsa skyltarna som varnade för bilarna? Mina elever var uppriktigt bekymrade över detta scenario. Vi konstaterade även att det skulle bli svårt att åka till Kistagallerian om man inte kunde läsa vad som stod på bussarna.
Har ni egentligen funderat på sistone över hur mycket ni läser på en dag? Häromåret deltog jag i ett projekt via Kompetensfonden inom Stockholm Stad. Där funderade vi ganska mycket över uttrycket literacy och över hur mycket vi läste på en dag. Jag är säker på att det finns en hel del som man inte ens reflekterar över att man läser. Bara en sådan sak som baksidetexten på mjölkpaketet, som jag börjar kunna utantill (Majken Olsson – en rasande vacker mjölkflicka), jag kontrollerar hur många minuter det är kvar till min t-bana åker när jag kommer ner till perrongen, jag läser kvällstidningarnas löpsedlar, Metro-rubriker, loggor på mina medresenärers kläder, felmeddelanden på rulltrappan, reklamskyltar här och där, hela tiden peppras jag med skrift, som jag medvetet och omedvetet läser, det är ganska fantastiskt egentligen. Hur mycket läser du?
3 kommentarer
3 kommentarer till Läsning är livsviktigt?
AllaBokpodden!
2007-09-20, 21:15
Jag gör förstås precis likadant, fast jag tror nog att jag oftast läser medvetet.
Yrkesskadad också, så jag gör likadant i tysk- eller engelskspråkiga länder. Alla termer kommer till användning förr eller senare. så man måste ju hålla ögonen öppna! :-)
2007-09-20, 21:47
Jag läser hela tiden, medvetet och omedvetet. Nästan vart man än vänder sig finns det ju text.
2007-09-22, 00:39
Jag tycker attd et är så fascinerande att läsning hör till de där sakerna man lär sig och sedan inte kan bli av med med mindre än en hjärnskada, typ. Jag som dessutom lärde mig läsa ganska friktionsfritt, utan att jag ens kommer ihåg att jag skulle ha ansträngt mig, kan känna att jag bara halkade in i den läsande tillvaron. Det var inget val, det var inget mål, det bara hände – och sedan kan man aldrig bakca bandet. Inte för att jag vill, men om man skulle vilja, liksom. W.J. Ong har för äövrigt skrivit en mycket intressant bok med titeln Muntlig och skriftlig kultur – Teknologiseringen av ordet. Den handlar bland annat om hur en människas sätt att tänka förändras när hon tillägnar sig skriftspråket, och hur även detta är en förändring som aldrig akn göras ogjord.