Testar något nytt, nu när alla sommarprat jag var nyfiken på, är lyssnade på (det har blivit en del: favoriten Jessika Gedin, god tvåa Mark Levengood, orkar man inte läsa Magdalena Graafs ”Det ska bli ett sant nöje att döda dig” kan man, med fördel, lyssna på henne i fyrtiofem minuter). Nämligen ljudböcker. Jag har aldrig lyssnat på ljudböcker för vuxna, däremot har jag hört lite allt möjligt för barn: ”Loranga, Masarin och Dartanjang”, ”Folk och rövare i Kamomillastad” och någon bok om Morfar Prosten. Jag har upptäckt att jag har svårt att lyssna på en läsare, som jag inte kan se, men jag tror att det kan bli annorlunda om jag promenerar och kan lägga allt fokus på att flytta benen framåt och att lyssna. Det är nämligen på promenaderna hem från jobbet som jag tänkte testa hur ljudböcker funkar för mig. Och jag vill gärna tro att jag har valt en bra nybörjarbok: Kajsa Ingemarssons ”Lyckans hjul”. Märk väl här att jag inte är något fan av Ingemarssons böcker, jag skumläste mig igenom ”Små citroner gula”, men intrigen i den här låter ju ljuvlig: Miriam, Nina och Ellinor – tre kvinnor i olika åldrar och skeden i livet – bor i ett lugnt villaområde. Men så flyttar en mystisk kvinna in, och villaidyllen rubbas. Vi får se om jag tar mig igenom alla tio cd-skivor eller om jag återgår till soul och girl groups efter ett par stycken. Fortsättning följer!
Johanna L har också lyssnat på ljudbok (blev det fler?).
7 kommentarer7 kommentarer till Ljudbok, min nya melodi?
Senaste kommentarer
- Laddar...





Alla
2007-09-12, 09:32
Jag lyssnar mycket på ljudböcker (i min pyttelilla iPod) när jag går ut med hunden, städar, diskar, lagar mat, sorterar tvätt eller när som helst när jag inte behöver ha full koncentration eller vara social. För att inte tala om när man är på gymmet, väntar på bussen eller sitter i kön på apoteket. Jag tycker det är suveränt eftersom jag hinner med fler böcker, dessutom tillför ofta uppläsaren en extra dimension – igår lyssnade jag på Fredrik Lindström ”Jag är en sån som bara vill ligga med dig” – perfekt fram och tillbaka till Stockholm. Och t.ex. Johan Rabaeus är en suverän uppläsare av andras texter osv. osv. – min melodi är det defintivt!
2007-09-12, 11:25
Jag lyssnar numer alltid på böcker när jag cyklar till och från jobbet. Ibland även när jag joggar eller gör tråkiga rutinsaker hemma som att diska eller sortera tvätt. Jag tycker att det fungerar utmärkt och gillar att det ger mig en massa extra lästid istället för något nödvändigt men trist.
2007-09-12, 12:04
Finns det någon särskild ljudbok som ni rekommenderar då? Jag tänker så här att det kanske inte alltid är samma sak att lyssna som att läsa. Någon särskild Johan Rabaeus-favorit kanske?
2007-09-12, 12:56
Jag har gillat Jonas Gardell (En komikers uppväxt och Ett UFO gör entre) och Magdalena Graafs Det ska bli ett sant nöje att döda dig.
2007-09-12, 13:19
Jag rekommenderar ju att lyssna Liza istället för att läsa !
2007-09-12, 21:33
Det är intressant det här med ljudböcker. Min fru har ganska grov dyslexi och har så gott som alltid hatat böcker och läsning. Nu har hon börjat lyssna på ljudböcker och blivit till den grad inspirerad och ögonöppnad att hon är en av bloggarna på vår kollektiva litteraturblogg. Så kan det gå.
Dessutom finns det i hela köret med ljudböcker en intressant tanke om en återgång till muntligt berättande. Själv kommer jag antligen inte att börja lyssna till bäcker innan jag har råd att köpa en ny iPod efter att min förra dog.
2007-09-12, 21:40
Hallå Mathias! Det är ju klart att läsningen i sig inte ska ligga i vägen för litteraturen! För barn öppnar nya vägar till böckerna upp sig för varje år. Med Daisy-spelare kan man dessutom bläddra mellan sidorna (http://www.tpb.se/verksamhet/talbocker/lasa_daisy/). Men hur är det egentligen med utbudet på smalare litteratur som ljudböcker?
Jag tyckte, efter första lyssningen, att det svåraste med att lyssna på böcker var att koppla bort all övrig stimuli. Det gick bättre, desto längre in jag kom i boken.