Lovebomb: Julia Donaldson

I dag är det en månad kvar till julafton. I tidningarna har jag läst att julklappshetsen börjar idag (trots att det ju är en köpfri dag – smart då att anställda inom Stockholms Stad, åtminstone jag, blir avlönade på måndag och förmodligen är ganska barskrapade idag). Jag tror inte att Julia Donaldson skyltas så vansinnigt i svenska bokhandlar och jag tycker att det är synd. Donaldson har nämligen seglat upp som en barnboksfavorit under hösten och ju mer böcker jag läser av henne, desto mer inser jag hennes genialitet. Förstås, Donaldsons böcker skulle inte vara hälften så bra utan Axel Schefflers bilder eller Lennart Hellsings översättningar av hennes rim, men nu när förutsättningarna ändå finns där, kan jag inget annat än jubla.

Jag har tidigare skrivit om rimböcker där jag tycker att melodin stakar sig, Hellsings översättningar av Donaldson tillåter inga sådana stakningar. Som vårbäckar rinner raderna och högläsning är en fröjd. Jag har använt mig av ”Gruffalon” när jag har läst för elever som har haft lässvårigheter och ”Den magiska penseln” (utan bilder av Scheffler dock!) är en av de mest populära tystläsningsböckerna i vårt klassrumsbibliotek. Nu längtar jag efter att få pröva ”Snigeln och Valen” eller ”Var är mamma?” på min godnattläsnings-testgrupp, för jag är övertygad om att det kommer att bli succé (om inte annat är den vuxnes/högläsarens entusiasm A och O när det kommer till resultatet av högläsning). Under knivhot skulle ni säkert kunna pressa ur mig en Donaldson-bok som ni kan börja med, men på varsin sida om en dataskärm vill jag inte riktigt ge er det. Bege er istället, marsch pannkaka, till närmaste bokhandlare och botanisera bland Donaldson-titlarna och har er handlare mindre än fem: fy skäms på den! Donaldson är en barnboksfavorit som fler borde upptäcka!

Bild från: JuliaDonaldson.co.uk