Mamma Walsh

En bra kombination : Mors Dag och nysläppet av alla de tidigare delarna av Marian Keyes om systrarna Walsh i storpocket. Ett passande Mors Dags-tips för mamma Walsh är ju med mer eller mindre i varenda en av böckerna!

Har man följt henne ett tag så vet man en hel del om denna påhittade mamma vid det här laget.
Hon hatar att laga mat och därför har köksskåpen fulla av snacks och godis.
Hon är bra på att både stötta och pusha på sina döttrar när de råkar ut för svårigheter. Inte bara smetigt snäll, utan med lite mer kämparanda.
Hon är rolig och omtyckt av döttrarnas vänner och pojkvänner, om än kanske lite skrämmande för en del i början.
Hon är ständigt redo för nya äventyr och intryck, och gör gärna ganska knäppa saker som att bistå i privatdetektiv-spaning och sånt.
Och, hon ger inte upp. Med tanke på allt hennes döttrar råkat ut för, som hon blivit involverad i och hjälpt dem med så får man säga att hon verkar vara en stark mamma.
Med andra ord, bra och lättsam litteratur för både mödrar och döttrar.

De som man kan välja mellan är :
Vattenmelonen. Mamma Walsh får ”besök” av sin dotter Claire som nyss blivit både dumpad och mamma för första gången. Claire är förtvivlad och flyttar hem.
Det här var den första Marian Keyes jag försökte läsa, och jag gillade den inte. Sen gjorde jag inga försök alls med henne på flera år för jag var övertygad om att hon inte var något för mig. Tänk vad man kan ändra sig. (Men jag gillar fortfarande inte Vattenmelonen.)
En oväntad semester. Mamma Walsh får lägga in sin dotter Rachel på sex veckors avgiftning.
Änglar. Den pålitliga och förnuftiga dottern i familjen, Maggie, får stora stora äktenskapsproblem. Hon misstänker att mannen är otrogen och bestämmer sig för att separera från honom. Hon flyr. Inte hem till mamma Walsh, utan till en kompis i LA. Men mamma Walsh kommer dit och hälsar på, och stöttar lite grann, och hon älskar framförallt semestern i LA!
Den här boken tycker jag om näst mest av alla dessa. Mycket tacksamt att utnyttja den galna LA-miljön. Och när jag hörde Marian Keyes prata om sin mamma och vad irländska mödrar önskar för sina döttrar, så känns det som att Maggies liv pre-separationen är ungefär perfekt. Bra jobb, man som är något chefsaktigt och har en tjänstebil, ett trevligt hus och en fin soffa med matchande gardiner. Den lyckan, den lyckan…
Är det någon där? En till dotter, Anna, kommer hem för att rehabilitera sig både fysiskt och psykiskt på soffan i finrummet. Stort arbete utförs av mamma Walsh för att få Anna på fötter igen. Och under tiden så får mamma Walsh leka lite privatdetektiv.
Min favorit nummer ett av alla. Det låter så platt att bara säga ”så bra” men, det är den. Och man kan som sagt inte avslöja för mycket utan att ruinera läsupplevelsen.