Måndagsmöte: Frode Grytten

Måndagsmötet den här veckan blir en utmaning; det är på norska. Jag upptäckte Frode Grytten tidigare i höst med Sommaren är inte att lita på, så himla bra bok. Här i Sverige är bara två av hans böcker utgivna och översatta, men i Norge finns det betydligt fler. Han debuterade 1983 och har sen dess gett ut flera dikt och novellsamlingar, och romaner. Han har dessutom vunnit flera norska litteraturpriser, och blivit nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris för Bikupesång. En författare som är väl värd att upptäcka för oss! Han är till råga på allt ett stort Murakami-fan. Om ni inte orkar läsa hela intervjun på norska, läs iallafall det fina svaret på frågan om varför Murakami är så bra längre ner i intervjun. (Jag har dessutom flikat in några svenska översättningar här och där på eget bevåg för att göra det lättare.)

Vilken genre läser du helst?

Skjønnlitteratur, eigentlig alt av skjønnlitteratur: romanar, noveller, dikt, skodespel. Eg har eit langvarig kjærleiksforhold til novellesjangeren, har alltid likt noveller og forsøker å følge med på gamle og nye novelleskrivarar, både i Norge og utanfor.

Vad läser du just nu?

Eg leser Miranda Julys debutbok, No One Belongs Here More Than You, ei flott novellesamling. Ho er eit uvanlig talent som også er kjent som filmskapar. Og så har eg nettopp lese En helt vanlig dag på jobben av Håvard Mælnes, ein tidligare journalist i det norske sladrebladet Se og Hør. Det er ei driten verd, og ingen må gjøre ein slik jobb! Slutt å kjøpe dei bladene! (Drit = skit.)

Har ditt läsande förändrats mycket de senaste 10-15 åren? Läser du mer/mindre? Andra typer av böcker?

Eg vaks opp på Odda offentlige bibliotek, krimavdelinga. Eg las alt, først krimromanar, så romanar, så dikt og noveller, skodespel, essay, alt, absolutt alt. No leser eg kanskje litt mindre, litt meir medvite, litt meir ut frå at eg sjølv også skriv. Eg elskar framleis skjønnlitteraturen, bare littegrann, bare littegrann mindre enn før.

”Sommaren är inte att lita på” innehåller flera fina Murakami-referenser. Varför är Murakami så bra?

Du veit, å opne ei Murakami-bok er som å setje seg inn i ein Toyota, det verkar som ein litt sedat og trygg bil, du trur det skal bli ein kjedelig (tråkig) tur, men så tar han til å kjøre, og ved første lyskryss aner du ikkje lenger kvar du skal, og så tar han deg til stader der du aldri har vore før. Eg liker korleis han heile vegen tar utgangspunkt i det ordinære og så sprenger seg inn i noko anna. Denne blandinga av det vanlige og det bisarre, det gjenkjennelige og det totalt hjernesprengande.

Har du nån bok som du vill tipsa om därför att den betytt mycket för dig, och i så fall varför?

Eg trur eg må seie Frank O’Hara sine dikt. Dei trefte meg med slik kraft då eg sjølv tok til å skrive. Den norske poeten Jan Erik Vold, som no bur i Stockholm, gjendikta O’Hara til norsk, med tittelen ”Solen ute på Fire Island & andre dikt”. Det er ei bok eg aldri blir ferdig med, eg kan opne opp boka og stikke ned handa, få opp gull på alle sider.

Vad önskar du dig i julklapp?

Eg ønsker meg ei fotobok, The Smiths: The Early Years av Paul Slattery, med bilde av Morrissey og The Smiths frå 84-85. Eg forsøker heile tida å riste av meg Morrissey, men det går visst ikkje. Han er for god og betyr for mykje. Eg var i Manchester i oktober, og då kom desse gamle Smiths-songane krypande inn i meg nok ein gong. Eg blir aldri kvitt dei, dei har blitt til ein del av kroppen min.

Vilken bok vill du ge bort?

Til mi kjære vil eg gi Sport and a Pastime av James Salter, ein roman som er både trist og sensuell, veldig sexy, eigentlig, Salter skriv om sex på ein veldig ordentlig måte som er vanskelig å få til. Til far min vil eg gi ”Family Business” av Mitch Epstein, ei fantastisk fotobok om faren som var møbelhandlar, også min far var møbelhandlar. Og så har eg lyst til å gi The Day-to-Day Life of Albert Hastings til alle i heile verda. Det er ei nydelig fotobok av Kaylynn Deveney, som har fulgt ein heilt vanlig, heilt uvanlig mann, Albert Hastings, dei siste åra i livet hans. Ein hjartevarmande klassikar.