Måndagsmöte: Katarina Kieri

Katarina Kieri är en författare med flera böcker bakom sig. Det har blivit poesi, ungdomsböcker och vuxenböcker. 2004 fick hon August-pris för Dansar Elias? Nej! Hennes senaste heter Majas morsas kompis sambo, en novellsamling för unga vuxa.

Vilken genre läser du helst?

Ofta känns det rätt slumpartat vad jag läser. Jag får tips av vänner, råkar få syn på någon recension som griper tag, får egna infall och inte alltför sällan får jag en bok i handen av en kollega eller förlagsmänniska eller så. Men mest tycks jag dras till realistiska romaner. Ja, det blir det nog mest av allt. I perioder poesi. Och numera gärna också dramatik.

Vad läser du just nu?

Precis just nu ligger två påbörjade böcker på hyllan vid sängen. ”Sommaren före mörkret” av Doris Lessing och Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson. Där ligger också Torsten Ekbloms ”Bildstorm”. För att jag tycker att jag borde lära mig lite mer om modernismen, men det verkar aldrig bli av att öppna boken.

Tycker du att ditt läsande har förändrats mycket under åren? Läser du mer / mindre nu än för 10-15 år sedan? Är det andra typer av böcker eller texter?

Jo, det har nog förändrats. Men hur? Hmm. Mindre poesi nuförtiden, den saken är klar. Och det är lite sorgligt. Söker nog mer medvetet efter böcker som jag BEHÖVER läsa, alltså på det rent mänskliga planet. Av det skälet blir det övervägande kvinnliga författare. Romaner av kvinnliga författare. Identifikation skulle kunna vara ett nyckelord. Men inte bara. Absolut inte bara.

Vi brukar fråga författare om deras läsning är annorlunda under en skrivarperiod – hur är det för dig?

Eftersom det verkar som om jag skriver hela tiden, är det svårt att svara på frågan. Men skrivandet ser förstås olika ut i olika stadier. Just nu, till exempel, håller jag flera skrivbollar i luften samtidigt, och ett par saker är på sluttampen, så då blir det mindre skönlitterär läsning. De där böckerna som jag nämnde – Lessing och Winterson – har jag hållit på med bra länge båda två. Överhuvudtaget tycker jag att jag inte orkar ta in lika mycket som tidigare. Det kanske är åldern.

Har du nån bok som du vill tipsa om därför att den betytt mycket för dig, och i så fall varför?

Blir alltid nervös när någon frågar vilken som är min favoritbok (jag är ofta ute i skolor och möter klasser, får frågan väldigt ofta). Det känns som att jag borde ha ett självklart svar. Alla andra författare verkar ha det. Men jag har inget. Jag kan i alla fall nämna ett par böcker som jag läst under det senaste året som jag tyckt väldigt mycket om: Margareta Strömstedts Natten innan de hängde Ruth Ellis och Sara Stridsbergs Drömfakulteten. Det är böcker som båda har gripit mig. De är väldigt olika sinsemellan. Men en av kvaliteterna de har gemensamt, är att berättelse och stil sammanfaller i en lycklig kombination.

Hur är en bra bok; är fint språk viktigast, eller spännande handling, eller…?

Språket är viktigt. Absolut. Men jag måste också känna en hög angelägenhetsgrad från författarens sida. Och den känslan är förstås oerhört subjektiv.

Vilken bok önskar du dig i julklapp i år?

Har länge tänkt att jag vill läsa något av Hertha Müller. Men vem ska köpa den? Jag får tipsa mina döttrar om den här intervjun.

Vilken skulle du vilja ge bort?

Med tanke på att jag ska tipsa mina döttrar om den här intervjun, så faller delar av svaret bort. Men till mamma skulle jag vilja ge just ”Natten innan de hängde Ruth Ellis”. Måste kolla först bara om hon redan har läst den.