Marjane Satrapis Broderier

”Vad ska vi göra? Ska vi se en film?”, torsdagskväll i förortsland och vi ligger utsträckta och funderar på aktivitet. Han somnar på min mage, när jag plockar fram Marjane Satrapis Broderier, som jag sträckläser ut på ledigt mindre än en timme. Boken är tecknad, varenda sida är enkelt, men målande, illustrerad, och samtidigt fullproppad med ledtrådar för mig, en stillasittande (som motsats till resande) västerlänning, om hur det kan vara för en kvinna att leva i Iran. Satrapis berättarstil lärde jag känna redan i Persepolis, serien på fyra böcker, där författaren skildrar sin barndom, ungdomstid och på en och samma gång en snabb överblick över Irans historia. Satrapi är en favorit och, även om jag gillade Persepolis 1 och 2, bättre än hennes övriga böcker (seriealbum?), längtar jag redan till nästa bok jag typ kan lägga vantarna på.