Mer om ”Vi skulle älska om vi bara kunde”

Vi skulle älska om vi bara kunde är en roman som är lite smått fantastisk i all sin enkelhet. När jag börjar läsningen blir det mycket jämförelser med de båda böcker av Eva Lejonsommar som jag har läst. Inledningsvis påminner boken om Evas författarskap, fast den här växer liksom ut, över det gaytema som jag först tycker binder böckerna samman. Här blir det relationer, Susannes relationer inte bara med flickvänner utan med föräldrar, syskon, pojkvänner och deras relationer till varandra i sin tur, som berättelsen handlar om. Inte som i Lejonsommars böcker där det är gay i fokus. Här är det människor i fokus och det gillar jag.

Susanne är totalt inkompetent tycker Caroline – ja visst är hon? Det är hon men det är förståeligt anser jag. Med så många dominerande personligheter runt om en, och i tillägg så mycket sorg och händelser av sorten som man inte talar om, då tror jag man blir sådan där. Man går runt i sin lilla glasbubbla och tänker sig värdelös. Det måste man väl vara om ens syster inte har velat ha kontakt på 14 år? Om ens pappa har slutat tala, om ens mamma också har slutat tala – fast bara till, hon pratar ju fortfarande över Susannes huvud? Om ens flickvän är av den typen att det är jakten, erövringen, som är det primära. Inte att sedan ens försöka leva happily ever after? Nog blir man handlingsförlamad av mindre.

Jag tyckte om Susannes inkompetenta varelse. Hon tänkte tankar av den sorten som jag också kan hemfalla åt i särskilt tungsinta perioder. Ni vet, lite högtravande sådär. Och så är det mystiskt med Susannes stumma pappa. Jag som gillar att tidigt räkna ut personers relationer till varandra tror ju mig ana hur deras historia ser ut, vad det är som gör att pappan inte pratar och att systern inte vill ha kontakt.

Och den lilla ryssen, en sådan förtjusande märklig person, inte sant? Vad gjorde han där liksom? bygger en webbsida till galleriet och lyckas sälja tavlor till oljeryssar med päls och svarta mercedesar? Vad har de för småpryttlar på galleriet som han säljer där på nätet? Han var ytterst konstig. Det är väl den enda lilla invändning jag har, jag tycker inte han behövdes riktigt. jo, en invändning till har jag allt, eller snarare en åsikt – det här med att folk som går in i nya relationer faktiskt bör släppa den gamla relationen, av hyfs och respekt för den nuvarande partnern. Jag tycker att Ingela är en riktig liten svinpäls och jag hoppas sannerligen att jag aldrig råkar ut för någon som henne. Hon var inte trevlig någonstans. Vänskap är en sak, att som Ingela bete sig taskigt både mot Katarina och Susanne, är en annan.

Fin bok. Jag som ofta hamnar i olika små moods baserat på den bok jag just läst, gillade den känsla som satt kvar i kroppen och huvudet efteråt. Och så upptäckte jag att Hanna Wallsten bloggar!