”Mig äger ingen” – Åsa Linderborg

Min mamma fick Åsa Linderborgs bok i julklapp.

Vad tycker du om ”Mig äger ingen”?
Åh, den var så bra, från första stunden! Bara tanken att skriva om sin pappa. Man tror att det ska vara en dålig bild, men det var lovord och en fantastisk utveckling (fast det blev sämre och sämre i verkligheten). Pappan var så unik, han var ett original. Tex, han hade så många förutfattade meningar som inte alls stämde, men han ändrade sig inte. Och så hade han ju väldigt dåligt självförtroende som aldrig någonsin blev bättre. Inte ens att han var så duktig på jobbet kunde ändra på det.
Han hade en bild utåt, och det var noga med att han skulle verka vara på ett visst sätt, som inte stämde med hur han var egentligen. Som med hennes lekkamrater. Han var alltid snäll och vänlig mot dem, och sen när de kom hem sa han att alla var plojty plojty, bakom. Dottern höjde han till skyarna däremot, hela tiden. Ingen var så bra som hon.
Och formatet är så fint på den, och omslaget! Man riktigt ser att dom tyckte om varandra!

Kände du igen dig i något?
Jag är ju nästan i den åldern, men det var som ljusår från mig. Det enda var väl ”Årets Ehrenmark”. Jag kände inte igen mig i arbetarklassen heller, att dom skulle ha så dåligt självförtroende. Det ser jag inte som en naturlig sak. Jag har inte känt så.

Vad tyckte du om språket?
Den var väldigt bra skriven. Man fick en bild först att det var en komedi, en kul grej om en pappa och hans flicka, men det förstod man snabbt att det inte var. 
Det var bra språk, jag hakade inte upp mig på något – som jag brukar göra. Inga defekter, och inga tolv sidor nonsens som kunde ha tagits bort. Den här ville man läsa i ett svep. Det är så man ska läsa den.

Skulle du rekommendera den?
Absolut, absolut! Så fort jag träffar någon ska jag göra det!

Om du jämför med ”Svinalängorna” som du också gillar. Hur var den här?
”Svinalängorna” är också fantastiskt bra. Det är ju samma syfte i böckerna, tycker jag. En familj med alkoholproblem, samma tid, men det här handlade framförallt om pappan och hur han var. Jag gillar båda väldigt mycket. Jag kommer nog snart att läsa om ”Mig äger ingen”, ifall jag missat någon mening.

Mer om ”Mig äger ingen”.