Min stora kärlek – Sarah Dunn
Urk. Varför? Att vara bokhora och läsa vad som helst är helt enkelt inte nyttigt. Igår efter att jag hade läst Montecore tyckte jag tydligen det var en god idé att läsa ”Min stora kärlek” som medföljde senaste numret av Glamour. Redan där borde jag ha ha tagit mitt förnuft till fånga, men icke. Jag klämde alltså en chick-lit som självklart följde den exakta mallen: tjej runt trettio blir dumpad, har lite sex, får dåliga och goda råd av sina väninnor, får lite karriärproblem och som slutar med att hon hittar kärleken. Det enda positiva var att den endast var 254 sidor lång. Vilket enormt slöseri med översättareresurser att denna givits ut på svenska när så många fantastiska böcker inte fått möjligheten till en svensk publik (läs Elliot Perlmans Seven Types of Ambiguity). Ni som läser mycket chick-lit, finns det någon ny bra? Som inte riktigt följer mallen och som kanske faktiskt säger något om livet som singel?
Alla
Jag lyckades också läsa den… Något av det sämsta jag läst på länge – synd att du inte frågade mig innan du började jag hade definitivt avrått från att ens läsa en sida. Okej att chick-lit kan vara sådär – men den här har ett språk som gör att man blir galen.
Och jag stod i lååång kö på Pressbyrån imorse (Brämhults apelsin-granatäpple: inget vidare,) och funderade allvarligt på att köpa Pamela Anderssonboken. Herregud! Din var iaf gratis…
Vad gäller chiclit-tips tycker jag att Catherine Alliott är rätt bra, t ex Not that kind of girl och A crowded marriage.
Men det allra bästa jag läst på år och dar (inte chiclit då) är i alla fall Time travelers wife av Audrey Niffenegger. Å vad jag avundas alla som har den läsningen framför sig!