Mitt åttiotal i böcker

Varje gång jag tänker på mitt eget åttiotal i relation till läsning, tänker jag på Kerouac vs. Sidney Sheldon trots att det egentligen är ytterst missvisande: tänker dem antagligen just för att det är två extremiteter och mötas de aldrig åter.

Mitt läsåttiotal hade egentligen inte så mycket att göra med skönlitteraturen som gavs ut just på åttiotalet, förutom lagom skräckslagen och framtidspirrande läsning av Carina Rydbergs Kallare än Kargil och Månader utan R. Istället var åttiotalet mina svartklädda (some things never change,) tonår då jag var en missförstådd prettofrankofil som snabbt avancerade från Sagan till Sartre (självklart i original,) för att senare förflytta mig via Italien (Petrarca och Moravia) till USA (Little Women) fvb rakt in i nittiotalet.

Men det är en helt annan historia.