”Muleum” – Erlend Loe

Äntligen! Jag fick till slut denna bok på norska, till stor glädje! Erlend Loes nya Muleum handlar om 18-åriga Julie som mister sina föräldrar och sin storebror, dvs hela sin familj, när de är på en resa i Afrika. Planet kraschar. Hennes pappa skickar ett sms; ”Vi störtar. Älskar dig. Gör vad du vill. Pappa.” Men vad vill man efter detta? Julie vill ingenting, utom att dö. Det visar sig att det är svårt att lyckas dö för Julie, och boken ”Muleum” är den dagbok hon skriver i dessa strävanden. Hennes far var i och för sig av den åsikten att i den här familjen skrev man inte. Man var inte konstnärlig. Man jobbade hårt och åstadkom meningsfulla saker istället. Som att vara advokat. Kreativa yrken var mest blaj. Men nu är han borta, och Julie bor ensam i deras stora fina hus, där polacken Krysztow håller på att lägga nytt kakel i poolen. För att överleva börjar hon skriva, och planlägga. Eller rätttare sagt, det är ju just överlevandet hon är så less på…

Erlend Loe är alltid Erlend Loe, och hans ton är speciell; komisk och allvarlig och naiv och svart. (Och saklig och typiskt norsk, tycker jag också.) Jag gillar den alltid. Man får skratta och fnissa, och man får samhällskritik och fina funderingar, nästan utan att man märker det. Däremot är hans böcker överlag rätt upp och ner. Doppler = älskar. Fortsättningen Volvo Lastvagnar = orkade inte ens läsa ut. ”Muleum” faller någonstans mittemellan. Jag gillar den massa i början, men sen blir det lite tjatigt när Julie åker runt i världen och uppsöker den ena, helst farliga, platsen efter den andra i sin strävan att skippa överlevandet. (Vid ett tillfälle ligger hon två dygn gömd i ett hönshus utanför Bukarest där fågelinfluensan härjar som värst.) För att göra en pun av det; för långa transportsträckor. Det känns som att det Erlend Loe vill få fram inte räcker till för att fylla hela boken om Julie. Till slut blir det mest att hon reser och reser, och jag tappar mitt engagemang lite, innan den stora finalen nås. En mellanbok för Loe helt enkelt. Den är läsvärd, men det är inte den jag skulle rekommendera om man är ny Loe-läsare. Naiv. Super eller ”Doppler” är mycket bättre då.

Här kan man läsa första kapitlet på norska. I vår kommer boken på svenska och då heter den ”Gör vad du vill”.