Norrbottensdeckare

På jullov uppe i Luleå läste jag 3 deckare som alla utspelar sig i Norrbotten. De två första var Åsa Larssons Det blod som spillts och Svart stig. Hetsläsning på dom! Jag tycker verkligen hon sopar banan, SÅ bra är det. Varför, jo för att … 1) Det är få som får till så verkliga personer. Tror nästan jag känner den där korta polisen Anna Maria Mella på riktigt nu, hon med sin slöa men snälla make. För att inte tala om Rebecka Martinsson, huvudpersonen. Och Sven-Erik Stålnacke, den andra polisen som saknar sin katt Manne, åh! Men det är inte bara dom utan alla runt omkring, jättbra bipersoner som är mil ifrån att vara enahanda eller likadana eller klyschiga. Man får en klar, precis bild av allihop på bara några få rader. Mycket skickligt!
2) Gillar också hemskt mycket att det känns så norrbottniskt, att platsen är så viktig: Kiruna med omnejd. Snö och skog och fjäll och ensamma stugor ute i ingenting. I love it. Inte bara det fina, pittoreska Norrbotten för amerikanska turister heller, utan det riktiga. Hur samhällena är, och folket, och naturen, allt det där. Sen smyger Stockholm in här och där, och det är inte dåligt skildrat det heller.
3) Bra brott, och bra driv på allt runtomkring. Efter den tredje boken var avslutad så började jag genast längta till 4:an kommer bara för att få se vad som händer nu med Rebecka Martinsson. Kan också säga att jag länge avstod att läsa Det blod som spillts eftersom det var ett kyrkomord, precis som i Solstorm. Jag väntade mig helt enkelt lite Dan Brown-syndrom där. Så fel jag hade. Ingen upprepning mellan ettan och tvåan i serien. Bara läs och njut!! Sveriges deckardrottning, iallafall i min bok.

Den tredje Norrbottensdeckaren heter Mordplats Raitajärvi och är skriven av Majvor Muller. Min pappa önskade sig den i julklapp eftersom den utspelar sig i Överkalix där han kommer från. (Han är inte från Raitajärvi, men en annan liknande by där.) Det är en debut, och nja, jag går inte upp i Åsa Larsson-brygga över den. Det tog för lång tid innan något hände, inte jättebra språk, personerna var inte så vältecknade eller trovärdiga, brottet och upplösningen mja, där blev det för mycket på en gång. Det positiva med den var väl just det att den är på plats i Överkalix. Det fanns tom en eller två repliker på Överkalix-mål i boken. Jag hörde det när jag var liten och hälsade på där uppe. Minns det som ett annat språk; det är liksom inte bara en dialekt utan det är helt andra ord. Och ganska oförståeligt för någon som inte kan det. Min farmor och farfar pratade Överkalix-mål med varandra och ”rikssvenska” med mig. Det är tretton mil mellan Luleå och Överkalix.