Mitt (pinsamt!) starka motstånd mot Safran-Foer har nötts ner bit för bit, jag har kommit över jobbiga Allt är upplyst och nu läst Extremt högt och otroligt nära, och jag faller ohämmat in i hyllningskören. Det är ju bara att bocka och buga för den prestationen.
Medan jag läste så tänkte jag på Safran-Foers fru, Nicole Krauss, med lika fina Kärlekens historia. Där är det en flicka, Alma, som tacklar sin pappas död. Och hon bor i New York. Så i fantasin, kan man inte tänka sig att Alma och Oscar från Extremt högt på något sätt hittar varandra? Kan känna en samhörighet, få göra livet något lättare? Eller, för Alma är några år äldre, så kan Oscar kanske träffa Almas speciella lillebror, Pippi, och bli kompis med honom?
Och sen tänker jag på ett annat litteraturpar, Siri Hustvedt och Paul Auster, och hur dom ofta skriver om samma tema, och att det är ju precis samma med Nicole och Jonathan nu, fast dom drar det ännu längre. En synopsis på deras historier blir : Förlora en far, leva genom det på något sätt, detta skildrat ur ett barns perspektiv, och sen en annan historia som vävs in och den handlar om en äldre människa med historia i Europa, andra världskriget, judiskt. Allt med intellektuell, litterär prägel. Check, check, check.
I Kärlekens historia är Leo Gursky, den sk äldre människan, låssmed. Och i Extremt högt hittar Oscar en nyckel och får ge sig på lång jakt efter rätt lås till den. Leo har varit runt i hela New York och öppnat dörrar, Oscar gör en liknande resa.
Okej, just det är väl inte så viktigt, men det är intressant hur Krauss och Safran-Foer skriver samma historia, fast det ju inte blir samma historia.
Satt dom vid varsin dator och skapade och sen insåg dom likheterna, eller kom dom medvetet på ungefär samma ramidé och kände att den var så bra så ingen ville släppa den, dom skrev varsin bok istället? (Bra!)
Man kan ju undra.
14 kommentarer
har också tänkt på samma sak, de båda romanerna känns besläktade på många vis. de är verkligen fantastiska, de bästa jag läst på länge. jag tänker att safran foer och krauss är de nya auster och hustvedt, de bor till och med i samma kvarter i brooklyn!
Det är nog onekligen ganska intressant. Skulle vara lite kul om dom hade bestämt sig för att göra så på förhand. Inte för att jag tror att det är fallet. Kanske man kan forma nån teori om det här, om att människor som vuxit upp i liknande kontexter har stöpt sin fantasi på ett visst sätt, och därmed kommer produkterna av fantasin att påminna om varandra. NÅja. Teorin är ju inte vidare seriös, och dessutom vet jag nog inte mycket om vare sig Safran-Foer eller Krauss.
Ytterligare ett författarpar som skrivit var för sig, men skapat en helhet, är Märta och Henrik Tikkanen.
Den man stöter och blöter sitt skrivande och allt annat som rör livet med är väl oftast sin partner, även om det ser olika ut i olika förhållanden. Inte konstigt om man påverkar varandra då. Historiskt sett har det ju ofta blivit så att den kvinnliga parten fått stå tillbaka när barnen kommit, och mannen har ensam fått ta emot hyllningarna. Särskilt tydligt i fallet Tikkanen.
Ja, visst känns de besläktade. Jag skulle kunna tycka att det var otroligt irriterande och ett tecken på bristande orginalitet bla bla bla (jag kan vara sådär fånig ibland) när de skriver så bra böcker som de båda gör är det bara att kapitulera.
Jag bara MÅSTE läsa ”Extremt…” NU! Typ…
Klart man påverkar och inspirerar varandra när man lever ihop, och att man börjar tänka i liknande banor. Absolut. Jag tyckte bara att det var fascinerande HUR många likheter som fanns i dessa två historier. Kanske har tex någon i deras nära bekantskapskrets dött och efterlämnat familj och barn, och detta har såklart varit oerhört tungt för de överlevande… och det har blivit ett frö till Krauss och S-Fs historier, antingen medvetet eller inte. Temat förlust, litteratur och verkliga världen, är ju något som griper oss alla, precis alla kan relatera till det.
Men som sagt, tur för oss att båda skrev sin bok!
Äsch, nu slant jag på tangeterna. Skulle säga :
temat förlust, i litteratur och verkliga världen…
Åh, Johanna! Jag fick den i dag och planerar plöja Helsingforskryssning, ser så mycket fram emot!!!
Johanna K – Låter så fint att sitta på båt, se på havet, och läsa bra bok!
Jonathan och Nicole är verkligen de nya Paul Auster och Siri Hustvedt: New Yorkers, intellektuella, hypade författare med liknande tematik och ämnen. Jag måste nog säga att jag håller Paul och Siri betydligt högre, dock, och om jag måste välja mellan Jonathan och Nicole väljer jag Nicole. (Be mig inte att välja mellan Paul och Siri, snälla!) Men det är väl egentligen ganska naturligt att man inspireras av varandra och även tar upp liknande teman i sina författarskap när man lever så nära inpå varandra som dessa litterära par gör. Ett fascinerande ämne att skriva om och diskutera kring, i vilket fall som helst.
Stämmer det förresten att Jonathan gjort en Daniel Sjölin och lagt skrivandet på hyllan för att ta hand om nyfödd bebis istället, eller är det något jag drömt? Bara Nicole fortsätter skriva så…
Jag läste i en intervju med JSF att de faktiskt delar militäriskt rättvist på tiden och har hand om barnet i typ rullande tretimmarspass så att båda hinner skriva. I samma intervju (kommer inte ihåg vart jag läste den tyvärr, var ett tag sedan) stod det att de träffades på en blind date, blev blixtkära och gifte sig tämligen omgående. Ingen av dem hade haft ett allvarligt förhållande tidigare. Häftigt par, gillar bådas böcker skarpt! Undrar vad deras barn kommer att bli med en sådan genpool?
För mig är det fruarna som vinner, lätt! Jag VET att Safrans böcker är BRA och absolut Austers också. Men så fort jag påbörjar några av dem blir jag uttråkad. What I loved av Hustvedt gjorde att jag nästan negligerade min syster på vår semesterresa och History of love av Krauss fick mig bli mer peppad på att köpa nya böcker än på länge! Det är väl någonting med ton och smak.
Sedan smittar de säkerligen av sig, pratar om samam saker, ser samma filmer, teveprogra, har samma vänner, klär sig kanske till och med liknande…
[…] av två författare, vid samma tidpunkt. Det här anknyter också till ett ämne som bokhoran Johanna L var inne på häromveckan – samma historia som berättas av två närstående författare. I fallet […]