Osexigt i Bon
Läser senaste numret av Bon där de har stor sexspecial, Sigge Eklund pratar snusk med kändisar helt enkelt. Öppenhjärtiga rundabordssamtal om sex. Folk bekänner porrfilmstittande och sexuella fantasier som om det inte finns någon morgondag och först känns det väl lite roligt och lite spännande och lite rougeframkallande, fast sedan blir jag lite kräksfärdig. Framförallt för att en del av de som samtalar blir så skitnödigt intresserade av att framstå som liberala sexlovers, ingenting är heligt och kolla kolla kolla på mej jag är JÄTTEFRIGJORD och kan prata om ALLT som rör sex, jag heter Lasse Lindh och vill så gärna visa att jag inte är rädd för något så därför pratar jag gärna om snygga öststatstjejer som spelar in porrfilm, jag säger gärna att de är så sjukt snygga och såklart har jag legat med MASSOR av groupies, kolla kolla på mej kolla jag är inte rädd för att erkänna sånt!
Kanske är det jag som är skitnödig för att jag inte riktigt kan se det roliga i det men jag tycker inte… nej, jag gillar inte det snacket. Däremot väldigt förtjust i samtalet där bla Quetzala, Marie Plosjö och Karin Ström deltar. Eller så är det för att det också råkar vara det första snacket. 14 sidor senare mår jag nästan illa, får smutsig sexoverdosekänsla. Plötsligt framstår nunnelivet som ett alternativ att seriöst överväga.
Idén är god men det blev för mycket. Jag får lust att skriva brev:
Kära Bon
Jag är en snart 31-årig tjej som visserligen anser mig frigjord och frän men som tycker att Lasse Lindh kunde stannat hemma och att ni tog knäcket några steg för långt. Är jag normal? Jag blir orolig för att jag kanske inte är tillräckligt cool för en tidning som Bon. Hjälp mig!
Som vanligt är det inte tjejen på bloggen som har skrivit brevet.
Alla
Hej kompis,
Du vet man kan alltid bläddra vidare…
Men jag håller med i det avseendet att det
kan vara irriterande att läsa låååånga utdragna saker i detta ämne. Jag brukar kort ordbildsläsa början, mitten och slutet och därefter bestämma om artiklen är värd att läsa.
Kram
Klart man kan det. Sluta läsa. Eller nej, klart jag INTE kan det. Jag är en sådan som läser färdigt allt jag påbörjar, hur dåligt jag än tycker att det är. Slöseri med tid tycker somliga men jag vill inte dissa grejor som jag inte läst färdigt helt o hållet. Böcker kan förändras mitt i och bli helt wonderful och artiklar som är 14 sidor långa kan vara spännande de första sidorna för att lämna taskig eftersmak när man är klar.
Fast annars, när jag väljer böcker gör jag lite som du: kollar omslag, slår upp någonstans mitt i och beslutar sedan om köp :-)
Känner igen mig, det var så lockande men jag la ifrån mig tidningen efter halva läsningen. Överdos helt enkelt. Och någon gång skulle det vara kul att höra någon prata frigjort om att inte vara ”jättefrigjord”, om du fattar vad jag menar. Den ”fria” sexualiteten är rätt enformig.
Precis! Och i det här fallet antar jag att ordern var ”ingenting är heligt” och då slog folk nästan knut på sig i sin iver att vara frigjorda.
Kan man bara inte få vara vanlig och tycka om vaniljsex hemma, med en person som man älskar? Liksom. Var det verkligen ingen av sexsamtalarna i Bon som bara var vanlig och tyckte om vanliga grejor och fantiserade om sex mellan två personer istället för hästar, hundar, lösvaginor och ”öststatstjejer”? Som låg 1.3 ggr i veckan eller vad snittet nu är (3 ggr/månad?) istället för att ÄLSKA SEX OCH DÖ OM JAG INTE FÅR DET VARJE DAG och ha överdoserat porrfilm? Konstigt tycker jag.
Men å andra sidan – 14 sidor vaniljsex är kanske inte heller världens mest roliga läsning. Men kanske mixen? Hardcoreporrarna och mjukisliggarna i en salig blandning hade väl varit att föredra. Eller ett kortare reportage.
Så trött jag blir på uppmaningen att man kan sluta läsa om det inte passar. Dels har man betalat för sin tidning, dels har man sannerligen rätt att bli upprörd över hur det offentliga samtal som förs runt en ser ut.
Jag tycker det verkar vara en otroligt påfrestande artikel.
Framför allt skulle diskussioner bli avsevärt matta om man hade som MO att direkt sluta läsa allt man inte genast faller för!