Slutrapport: ”Ladies” – Mara Lee
Så, i går kväll, klämde jag äntligen sista kapitlen av ”Ladies” . Mitt slutbetyg lyder som följer:
Hmjauu! Att läsa ”Ladies” är ungefär som att slå in ett IKEA-glas i omslagspapper från Svenskt Tenn: tjusigt förpackat, men tunt innehåll. Jag fick noll sympatier för Lea, Mia, Siri och Laura (gräsliga eller skumma människor, de där), det är synd, för vem ska man heja på då? Jag blev nyfiken på Jean och besviken på slutet. Ibland när jag var liten avslutade jag mina sagor med ”sen kom en bomb och så dog alla”. Fröken var sällan nöjd med det. Och faktum är att tempot är så oändligt långsamt i ”Ladies” att slutet gott kunde ha varit lite mer långdraget. Jag vet inte alls hur Lee tänkte när hon skrev ”Ladies”, men det finns en poäng i epilogen som jag hade önskat kommit fram mer. Således: hmjauu – jag hade verkligen förväntat mig mer!
(Här skriver Jessica, Johanna Ö, Johanna L och Caroline om ”Ladies” – den är välnämnd på Bokhora)
Alla
Men måste du känna sympati för en huvudperson för att en bok ska vara bra? Känner du sympati för låt oss säga Lol V STein, greve Vronskij, Stor-Klas eller Raskolnikov? Försöker inte Mara Lee säga något intressant om vår tids kyliga narcissism och utseendefixering ?
Nej, jag måste inte känna sympati för en huvudperson i en bra bok, men tycker riktigt illa om huvudpersonerna gör jag sällan i en bok som jag gillar. Varken Lea eller Siri tyckte jag särskilt mycket om. Ibland när jag inte tycker om huvudpersonerna känns det dessutom som om det kvittar hur det går, vem som ”vinner”, jag läser bara vidare för att jag ogärna avslutar en bok med mindre än hälften av sidorna kvar. Och, just Mara Lees förmodade poäng med boken hade gärna fått utvecklats i epilogen. Hon hade gärna fått skriva mig på näsan där!
Jag hakade också upp mig på det där ganska länge. Men jag antar att det, som Eva skriver, är en del av poängen; att distansen, ytan, kylan, likgiltigheten man känner som läser bidrar till bokens (förmodade) budskap. Sedan har jag fortfarande lite kejsarens nya kläder-feeling: boken är uppenbart skriven av någon som kan hantera språk, för fram en inte obefogad samtidskritik, å andra sidan, är det verkligen fullt SÅ bra och nyskapande? Har inte bestämt mig än.
”som läsare” skulle det förstås stå.
[...] Bokhora mener Caroline at Ladies fikk gode kritikker kun utfra forfatterens tidligere meritter, Johanna K sammenlikner boka med å pakke inn IKEA-glass i svinedyrt gavepapir, mens Jessica kaller den [...]
Jag läste den under min personliga chick-lit-vecka tillsammans med ”P.S. Jag älskar dig” och ”Små citroner gula”. ”Ladies var klart bäst: http://andten327.blogspot.com/2007/12/ladies.html