Stig Larsson – Nyår
Män som diskar bort brunsås som har bränt fast i en kastrull, jag gillar inte ofta sådan litteratur. Män som bara dräller omkring, dricker sprit med vänner, träffar älskarinnor och röker en del. Vad är dealen? Efter vad jag har förstått ser många Stig Larsson som ett geni, och kom igen, erkänn nu, hur många trodde att Stig och Stieg var samma människa när Män som hatar kvinnor kom ut första gången? Det jag vet om Stig är att han har uttryckt sig okonventionellt om unga kvinnor, samt att han skriver bra när han har rökt. När jag satt och gjorde bokbeställning häromsistens, stod min kille bakom ryggen och bad att jag skulle lägga till Stig Larsson, som han var nyfiken på. Vi hittade bara Nyår i pocket, fin nyutgiven Bonniers klassiker-pocket dessutom, så det fick bli den. När båtluffslitteraturen var utläst bad jag att få låna Nyår. Den handlar om en man, som efter en skidolycka, drar ifrån sin fru och barn och ströjobbar i Stockholm. Jag är inte imponerad av historien eller språket, men visst blev jag förvånad över en del passager i handlingen och visst var det provocerande det som Kennet i boken ville göra med sin dotters stjärt, fast mest av allt är jag bara lättad över att den var så lättläst. Jag har fått för mig att Stig Larsson är en sådan där måste-författare som man bör ha läst. Vad tycker ni?
Jag undrar dessutom om det är någon slags faderlig fantasi att sticka ifrån fru och barn och finna sig själv? Jag vill gärna att ni ska dränka mig med litterära män och kvinnor som överger sin familj för något annat, kanske bättre. För min egen del kommer jag bara att tänka på Barbara Havers granne i Elizabeth Georges deckarserier, som först lämnade sin pakistanska familj för en engelsk kvinna, för att sedan bli lämnad med dottern av sin nya fru. Fler?
Alla
Jag tänkte direkt på den bästa av två världar som handlar om en engelsk kille som har fru och kids på ena sidan London men som under förevändningen att han gör musik och måste ha en studio, också hyr ett rum tillsammans med ett gäng unga killar och då låtsas att han är värsta glada unkarlskillen. Typisk lad-lit om man så vill. John O´Farrell har skrivit o den finns självklart i min bokhylla (varför det nu skulle vara självklart, gud vad korkat att skriva så haha!).
Hehe, det här börjar ju bli galet, men det är fjärde gången på kort tid som jag läst/läser/precis ska börja läsa en bok för att sedan upptäcka att någon av er precis skrivit om boken i fråga (Extremt högt och otroligt nära, Den som vässar vargars tänder, Odjuret och nu Nyår). Börjar ju undra varför – det är ju inte som att det är pinfärska ”måste läsa nu-böcer” typ Stieg Larsson eller Harry Potter… Oh well, tyder väl på synnerligen god smak dårå ;-). Håller just nu på med Do androids dream of electric sheep/Blade runner, men Nyår lades ner i väskan om jag skulle läsa ut den förra. Ett finfint paket med Bonniers klassiker till bra pris kan för övrigt beställas på AdLibris, en hel del otippade klassiker som kanske inte alla har, så mkt bra.
Åh, jag har ju kirrat såväl Nyår som Lolita, så jag vet inte vad jag ska göra med de två dubbelexemplaren, men jag är sugen på klassikerpaketet!
Jag vet, jag hade Lolita och Alberteböckerna sedan tidigare, men tänkte: det är snart jul, och alla blir väl glada av bokpaket? Dessutom var tygkassen som man får som bonus riktigt härligt boknördig med alla författarnamnen tryckt på. Bara en sån sak :-)
Jag kommer att tänka på Erlend Loes Doppler-böcker, ”Notes On A Scandal” (Zoë Heller), ”The Amazing Adventures of Kavalier and Clay” (Michael Chabon), den där Cynthia Voigt-boken som går som sommarlovsteater nu och Veronica Maggio-låten ”Havanna Mamma”.