Strindberg och Snabba Cash
Tung, tung var väskan jag släpade in till incheckning Kiruna flygplats, in i taxi, uppför trapporna till en efterlängtad vacker man och sedermera tömde på den vackre mannens hallgolv. Tung, tung var väskan och det berodde på inte mindre än 8 Strindbergtitlar. Längtar efter att få sortera in vackra röda ryggar i mina nya bokhyllor. Trots den unisona suck av lättnad familjen Ögren drog när SVT-produktionen var slut så drabbades jag ändå hårt av läslust och nu tror jag väl jag har runt 15 av Strindbergs verk hemma. Skall det bli en Augustvår?
(Bokhora Bekänner: Jag läste ”Snabba Cash” på planet hem till Stockholm, har ni hört på maken? Jag har ju bara läst den sisådär 4 gånger i sträck när jag var i Vietnam i våras… Men vi lämnade den på ett hotell i Hoi An tror jag det var, och jag vill äga såklart, mamma hade två, den hamnade i handväskan and the rest is history.)
Alla
Jag läste ut Snabba Cash för en vecka sedan efter att ha kämpat med den i flera veckor, inte för att den var svår, utan för att jag orkar bara med så mycket dumhet åt gången. Hela boken är skriven med en påklistrad attityd som jag finner mycket tråkig och falsk. Språket är om möjligt ännu tråkigare, han har inte fått till en enda intressant mening, att bara rada upp lyxmärken i en halv sida gör ingenting för mig. Sedan att prata om den ”psykologisering” som han försökt göra på karaktärerna, det är direkt skrattretande, liksom please, vem köper det och även om nån gör det så är karaktärerna så jävla tråkiga och totalt utan djup. Man får ju aldrig någon djupare förklaring till varför de handlar som de gör. I någon mening ifrågasätter de det liv de lever men det känns krystat och bara att författaren kände att det måste inflikas någonstans i boken.
Ska kanske tilläggas att jag inte hade några förväntningar på den, jag läste den enbart för att se om den var så dålig som jag misstänkte att den skulle vara, och se där, jag hade rätt.
Men åh att du plågade dig igenom! Jag förvånas ständigt över att man inte slutar läsa om man lider så fruktansvärt av en bok som du verkar ha gjort av Snabba Cash. Mår jag så dåligt, då slutar jag faktiskt.
Nu råkar ju jag gilla Snabba Cash så för mig var det inte så plågsamt, inte heller denna femte gång. Fast jag skulle nog inte läst den igen om det inte var den enda bok jag hade i handväskan, glömde Sigrid & Isaac i väskan som checkades in.
Att jag läste igenom berodde på att jag, min pojkvän och mina kursare (littvetare, snobbar javisst) har haft ett stående skämt om den och jag ville verkligen läsa den för att se om jag hade haft rätt eller om jag har misstagit mig helt.