”Stundande natten” – Carl-Henning Wijkmark

”Stundande natten” av Carl-Henning Wijkmark är en av de nominerade böckerna, i den skönlitterära klassen, till Augustpriset. Alla verkar dock vara övertygade om att det blir ”Mig äger ingen” av Åsa Linderborg som kommer att vinna ikväll. Själv skulle jag väl gissa på det med, men det finns många värdiga vinnare bland de nominerade. ”Stundande natten” är absolut en av dem.

Det är en lågmäld bok om döden. När inget hopp om förbättring finns och morfinet, eller att fly in i en bok, är det enda som för en stund kan lindra.

Hasse lämnar inga sörjande efter sig, möjligtvis kommer han att kommas ihåg på sin gamla teater för någon av sina roller. Det är lite här som boken riktigt griper tag i mig. Om man inte tror på ett liv efter döden, är ju det enda sättet att leva vidare de kvarvarandes minnen. Att lämna jordelivet utan att någon sörjer ens frånfälle är nog en av mina största rädslor.