”The return of Hjärtans fröjd” – Per Nilsson

Äntligen uppföljare! Drygt ett år efter slutet på Hjärtans fröjd börjar The return of Hjärtans fröjd. Killen i boken är nu sjutton. Han åker fortfarande samma buss som den han träffade Ann-Katrin på, den stora förälskelsen från första boken, men han känner inte alls på samma sätt för henne längre. Det är mer vuxet nu. Han har gått från att vara en naiv, oskyldig, oerfaren pojke till att bli mer av en… ja, kille? Eller bara mindre o-pojkig. Så han tänker tillbaka på Hjärtans fröjd, och känner att han gärna skulle prata med henne, bevisa sin mognad och det de gick igenom och hur han kom ut (= bättre). Det blir svårare än han trott att träffa henne. Hon åker inte buss längre och han får olika besked – hon har flyttat, hon vill inte träffa honom. Det hela verkar mycket konstigt, så han kan inte släppa tanken på henne som han nog kunnat om hon bara hoppat på och satt sig i sätet framför.

Det är coolt att gå tillbaka efter så lång tid och skriva ny bok, och att kunna spinna vidare samt lägga till massa nytt. Det blir ingen upprepning av ettan, utan nu är det nya människor och nytt fokus, men ändå inte. Hmm. Man måste vara ganska återhållsam med detaljerna när man berättar för det är ett stort överraskningsmoment. Per Nilsson återanvänder dessutom ännu en figur, Johan från Anarkai är nu med som klass/bästa kompis. (Sånt blir jag glad av.)

Jag har läst ettan ett par gånger med olika klasser på högstadiet. Dom brukar verkligen gilla den. Den är pirrig, spännande och mycket bra om första förälskelsen. Tvåan känns mer pladdrig i tonen, lite väl pladdrig, och det är en del sidospår som jag tycker fladdrar förbi för fort och outvecklat. Jag kan se behovet av att dom finns där, men jag känner dom inte. Just det brukar Per Nilsson vara så bra på, att få det att kännas. Jag har lite svårt också med att huvudpersonen känns så vuxen med tanke på allt han går igenom. Han är sjutton, men resonerar ofta som en eftertänksam trettioåring. Summan av kardemumman blir att jag läser med nyfikenhet, det är spännande!, men att jag inte får det där totala gillandet som jag fick i första boken.