Två av de bästa böckerna jag läst på länge.

Majas morsas kompis sambo av Katarina Kieri. Noveller om ett gäng gymnasieungdomar och en av deras lärare på Hermelinsskolan i Luleå. (Där gick jag också. Fast skolan heter inte så längre.)
Det är en novellsamling med återkommande karaktärer. Ni vet, huvudperson i en och biperson i en annan och skymtande i en tredje.
Temat är kärlek och mod. Att våga gå utanför sin bild av sig själv, den bilden man tror andra har. Och om vad som händer då, om man törs. Det som man vill? Eller vad som kan hända om man aldrig vågat. Ensamhet, längtan, önskningar. Om kärlek och mod.
Katarina Kieri var redan före den här en av mina största favoriter, både som ungdoms och som vuxenförfattare. Och nu med den här boken… Jag kan inte förklara rättvist hur mycket den känns. Och alla vuxna som tänker ”men jaha, det här är en ungdomsbok bara”, ni går och lånar den på närmsta biblo och gör er själva en stooor tjänst genom att läsa den. Ni kommer att känna igen er. Och få njuta under tiden.

Var är Alaska? / Looking for Alaska av John Green. En bok fylld av ord. På ett mycket bra sätt. Det här skulle jag säga är för ungdomar som tycker om att läsa. (Eller äldre människor, of course!) Det ligger liksom i storyn från början – ung sextonårig kille, Miles, flyttar till fin internatskola, och där ska han plugga hårt, utveckla sig, få nytt liv med vänner och intressen och sammanhang. Ett klassiskt upplägg! Och ett som jag älskar.
Historien fortskrider med excentrisk och spännande rumskompis, halvdöd men kunskaps-sprängfylld gammal lärare, supersnygg och spännande tjej som heter Alaska, och, japp!, ett nytt roligt liv.
En historia som är kapiteluppdelad i ”136 dagar före” – före vad?
Den är dessutom full av nördiga, små lärda detaljer och kuriosa. Det är mycket internatskoleritualer och kultur (så kallad akademisk porr). Det är helt enkelt en miljö som är så fantastisk. Såna som gillar att läsa och som har en faiblesse för skolor – come on in and feel right at home!
Och så har vi det där med 136 dagar före.
För mig är det en perfekt kombination av helt rätt miljö, en spännande historia och verkliga karaktärer.
Jag läser och blir imponerad.

Och med båda – stämpeln ”ungdomsbok” betyder i de här fallen inte så mycket. Läs!

Johanna Lindbäck