”Vi måste prata om Kevin” – Lionel Shriver (igen)
7 augusti, 2007
Så var den, slutligen, utläst. Lionel Shrivers Vi måste prata om Kevin (som Johanna Ö skriver om här). Jag förälskade mig på en gång i Shrivers nakna språk, det underfundiga, detaljerna som återkommer och jag häpnar över rättframheten och över den svåra frågan, som Johanna också skriver om; ”Måste man älska sitt barn?”. Jag fängslades av boken och fasade över historien. Den här måste bli min nya stafettbok (ni vet en sådan där: ”Du måste läsa…”), så jag lägger till den bland mina favoriter och sätter mig och väntar tills nästa Shriver-bok blir översatt (jag är latmasken i sammanhanget och läser helst på svenska).



Alla


Åh, visst var den bra! Lovely. Kul när flera av oss blir hooked på samma (det händer ju så sällan).
Jag måste läsa! Kan iaf varmt rekommendera uppföljaren, The Post-Birthday World. Det ska finnas ytterligare en ny Lionel Shriver ute på engelska.
Mig gav den väldigt mycket. mamma-son relationen är ju så bra skildrad. som pappa känner man sig lite bortglömd
Men med tanke på att allt är påhittat så är den ju ändå givande tycker jag