”Djävulsryttaren” – Victoria Holt
När jag var liten gjorde jag nästan alltid samma saker som min storasyster gjorde, det vill säga jag lyssnade på samma musik, läste samma böcker, tyckte samma killar var snyggast på skolan och sånt där. Min storasyster läste böcker av Victoria Holt, så då gjorde naturligtvis jag det också. Om man söker i bibiotekskatalogerna efter Victoria Holt får man följande sökord: England, 1600-tal, kärlek, och det är intressant att tre ord så exakt kan beskriva en författare. Dessutom läser jag att Victoria Holt är pseudonym för Eleanor Burford Hibbert och att Hibbert skrev under flera andra pseudonym än Holt.
Vår (min och min storasysters) bästa bok med Victoria Holt var Djävulsryttaren, och inför vårt tema 80-talet, läste jag såklart om den. Intrigen är enkel: stiff skollärarinna attraheras av greve med diskuterbart rykte och, icke att förglömma, med en helt annan samhällsstatus än lärarinnan. Boken utspelas under 1700-talet. Efter sin moders död följer skollärarinnan Minella med sin gravida elev, dottern till greven, från sitt hem i England till en liten by i Frankrike. Där ska eleven föda sitt utomäktenskapliga barn i tysthet och Minella ska sedan bli elevens sällskapsdam. Greven är uppenbart intresserad och förälskad i Minella, men Minella försöker hålla honom ifrån sig, för hon är så klok och eftertänksam och vet att det inte vore någon bra idé att falla för greven. Naturligtvis är det här ett av de drag som fick greven att falla för Minella från första stund, han är inte van med damer som har skinn på näsan. Vid sidan av den pyrande åtrån mellan greven och Minella pyr det även på andra håll, bönderna är på väg att göra uppror mot adeln och franska revolutionen är i antågande. Minella inser att det bästa för henne själv vore att lämna Frankrike för tryggheten i England, men hon klarar inte av att lämna greven.
En historisk roman, där hjältarnas peruker beskrivs som någonting ganska så attraktivt? Jag kan egentligen inte tänka mig något värre. Och dessa snusförnuftiga hjältinnor som drivs av plikt snarare än känsla? Bah! Ändå är det ingen plåga att läsa Djävulsryttaren, det går som en dans, en tågresa och sedan är den klar, ett tidsfördriv så gott som något, även om jag inte direkt skyltar med mitt val av bok under resan. Om man jämför med mina älsklingar, böcker som jag rabblat upp som favoriter under åren, har Djävulsryttaren stått sig mycket bättre, den är varken fantastisk eller fruktansvärd, däremot förutsägbar, men kanske en välkomnad vän när läströttheten är som svårast.
Alla
För mig var Victoria Holts böcker en språngbräda från barn- och ungdomslitteraturen till vuxenlitteratur. Jag minns att min mamma rekommenderade just Holt, och jag slukade en hel bunt.
Det vete rackarn om de skulle funka som språngbräda idag. Då tror jag nog mer på t.ex. Sagan om Isfolket… *funderar*
Åh, Victoria Holt. Jag kommer ihåg mitt rum hemma, där jag satt i min gråa läs-stol, lyssnade på senaste Mr Music och slukade Holt-böckerna. Vissa låtar förknippar jag helt enkelt med Holt. Hm…man kanske skulle ta och läsa om några av dom böckerna, bara för härlighetens skull, eller för minnenas.
Victoria Holts böcker var min stora tröst under min ensamma och olyckliga ungdomstid. Frågan är om jag skulle ha överlevt utan dem. Varje gång man läste dem, så invaggades man liksom i tron att man skulle få uppleva något sådant själv, som hjältinnan i boken. Jag uppsökte till och med några platser i England, Cornwall och Tyskland där mina favoritromaner utspelades! På något sätt så TRODDE jag faktiskt då att jag skulle möta någon som bokens hjälte där… Men det hände förstås inte!
När jag så småningom faktiskt träffade en man på riktigt – min man – så kunde jag inte låta bli att jämföra honom med lorderna, grevarna och prinsarna i Victoria Holts romaner – och han blev en dag väldigt arg och slet ut alla Holt-romaner ur bokhyllan och bar ner dom i källaren. Han har också sagt att vår dotter helt enkelt inte kommer att få läsa dom, för han vill inte att hon ska få ”lika konstiga idéer” som jag. Nå, det ska vi bli två om..! :)
Jag blir riktigt glad när jag ser att ni har tagit upp denna legendariska ”från flicka till tonåring”-författare här. Jag damsög det lokala biblioteket på hennes böcker en sommar i slutet av åttiotalet. De byggde alla på samma (för ung och romantiksökande nästan tonåring) oslagbara tema: ung, delvis föräldralös och mindre bemedlad (dock kultiverad) kvinna, gärna guvernant el dyl, möter under bokens gång två män, den ena verkar elak men är snäll medan den andra verkar snäll men är i själva verket en riktig giftorm med mord i sinnet. Kvinnan faller initialt för giftormen och när hon inser hans sanna natur har hon redan lockats in i en dödsfälla. Men SOM TUR VAR kommer den manliga snälla hjälten och räddar henne och sen lever de lyckliga och rika och av varandra attraherade i alla sina dagar. Trots att temat blir lite utslitet efter den femte boken så är det väldigt svårt att motstå när man är tolv år?
Jag är faktiskt döpt efter Victoria Holt. Min mamma hade en bok av henne i bokhyllan och så fick jag heta Victoria i andra namn. Har också läst en massa böcker av henne, men mest för att jag är döpt efter henne :)
Läser fortfarande Victoria Holt trots avancerad ålder. Underbar verklighetsflykt. Läste faktiskt just Djävulsryttaren igår. Den är kanske inte min favorit, men det är så behagligt att tillbringa lite tid i hennes värld där allt alltid slutar på bästa sätt.