Vinka till publiken
Det finns ett grepp jag är väldigt förtjust i – det är när en författare skriver in en karaktär från en tidigare bok i sin nya (och jag menar inte i en serie nu). Alltså, en huvudperson som är med i Bok 1, och som man tycker supermycket om. Efter ett år eller så kommer en ny bok av författaren som handlar om helt andra karaktärer med en helt annan historia. Men, ett fint men!, i något avsnitt av Bok 2 så skymtar huvudpersonen från Bok 1 förbi. Bara lite grann. Så att man liksom får säga hej och bli glad och tacksam över att få träffa den favoriten igen, se om allt är okej. (Låter det här helt psyko? Jag lovar att jag har vänner irl också.) Älskar det. (Det är väl inte mitt fel heller att en del författare skriver så bra karaktärer att man omöjligt kan släppa dom efter 300 sidor? Nej!)
Har hittills ett mycket bra exempel på detta, en judisk-kanadensisk författare som heter Edeet Ravel. Hon skriver böcker som utspelar sig i Jerusalem. Det är contemporary Jerusalem, vanliga människor, med konflikten i bakgrunden fast inte som huvudpoäng utan mer hur den påverkar ett vardagsliv. Iallafall, böckerna är jättebra och karaktärerna satte sig direkt hos mig. Jag gillade dom. Hade först bara en bok av henne, ett slumpköp, men efter jag läst den köpte jag snabbt de övriga två som ingick i denna trilogi. Och gissa hur glad jag blev när just detta fenomen inträffade. Personer från 1:an finns i 2:an, och sen en till koppling i 3:an. Gillade dom ännu mer pga detta.
Hennes böcker finns på engelska och heter Ten thousand lovers, Look for me och A wall of light. Rekommenderar dom varmt, speciellt de två första.
Jodi Picoult är en annan författare som gjort så här och låtit en av sina top shot-advokater, Jordan McAfee, figurera i ett par böcker. Denna advokat är dock bara en sjundedel så omtyckt som Edeet Ravels personer, men han duger väl i brist på…
Denise Rudberg är en annan, i mer eller mindre grad i sina böcker.
Vet ni någon fler återkommande karaktär i bra böcker?
Alla
paul auster brukar kasta in samma karaktärer i olika böcker, fast lite klurigt.
Ah, hur kunde jag glömma honom? Han är ju en favorit. Kan iofs bero på att jag inte läst ”Resor i skriptoriet” än, för där gör han det väl i synnerhet?
åh, det vet jag inte, för den har jag fortfarande att se fram emot! men i book of illusions gör han det, om jag minns rätt. jag är så himla lite för deckare och davincikoder som ska vrida och nysta, men auster gör det så skickligt och snyggt.
Grattis till topp-placeringen på Jonas Thentes lista i DN!
Ah, lite darfor gillar jag ju Marian Keyes ocksa, med Walshsystrarna. Att det handlar om en syrra i taget men samtidigt sa finns de andra dar lite i bakgrunden och helt plotsligt ser man dem ocksa med andra ogon darfor att de nu beskrivs ur de andra systrarnas synvinkel. Sarskilt tydligt tankte jag pa det nar jag laste den boken som handlar om hon den trakiga syrran som skiljer sig och drar till LA – hon ar ju inte alls sa trakig som bade Claire och Rachel fick henne till (jag minns inte namnet pa den syrran just nu dock) utan ganska vanlig och lite smarolig.
Nu ska jag blogga om just Jodi P f o.
Jag gillar också när det där händer… Förresten heter den systern som drar till LA Margaret :)
Tack för en massa bra boktips! Edeet Ravel ska jag kolla upp…
//Agnes
Även jag tycker att det är hur trevligt som helst med karaktärer som tittar in i varandras böcker, så att säga. kommer inte på rak arm på fler exempel just nu, men jag vet att de finns. En ytterst speciell form av intertextualitet… Fast sen finns det ju böcker där karaktärer från en annan författares böcker dyker upp i handlingen.
Ika : Tex Gregorius eller För Lydia, eller vilka tänkte du på? Det där är som att säga A utan att säga B, serru…
Agnes : Ja, upptäck Edeet Ravel genast! Hon är en fin blandning av kärlek och drama och lite politik, mkt bra!
I Sverige finns Ninni Holmqvist, som i sin roman ”Enhet” återanvänder åtminstone en färgstark figur från kortromanen ”Något av bestående karaktär”. Den senare bör således läsas först. (Den är för övrigt bättre, i mitt tycke.)
Jag gillar också fenomenet skarpt! I Marian Keyes böcker är det ju inte bara Walsh-familjen som hälsar på i varandras böcker, utan även åtminstone en i Last chance saloon/sushi for beginners; ”Vikingkillen” som jag har glömt namnet på.
Idag sträckläste jag Unni Lindells Nattsystern och såg till min förtjusning Hanne och Billy T från Holsts böcker smyga förbi.