”4 x prosa” – Christine Falkenland
Jag känner att jag varit på tok för kritisk och distanserad i min läsning på sistone. Det blir väl oundvikligen så när man läser böcker i recensionssyfte snarare än för sin egen njutnings skull. Visserligen har jag läst massor av bra recböcker, men ändå, den där ohejdbara, fnitterlyckliga läsglädjen, jag har saknat den. Hög tid för en liten kärleksbomb, följaktligen. Vilken tur, då, att min absoluta favoritförfattare i kategorin svenskt och samtida, Christine Falkenland, släpper sina fyra första romaner i en pocketantologi idag! Jag kan inte tänka mig en bättre ingång i Falkenlands mörka, karga, suggestiva landskap än att läsa ”Släggan och städet”, ”Skärvor från en sönderslagen spegel”, ”Min skugga” och ”Själens begär” direkt efter varandra, kanske rentav under en ljuvligt febril läshelg?
Tidigare var jag lite restriktiv med vilka jag introducerade till Falkenlands författarskap. Min stjärnögda fangirlighet till trots inser jag att hennes nattsvarta djupdykningar i det mänskliga psyket inte faller alla i smaken. Jag har – jag erkänner det – varit rädd för att folk ska tro att jag är lika trasig, dyster och perverterad som hennes karaktärer. Numera känner jag bara att jag vill ge Christine Falkenland i present till så många som möjligt. Alla fyra berättelser som ryms i ”4 x prosa” – som, vilket Falkenland själv noterar i efterordet, innehåller mycket S; ett slags ordsligt och tematiskt systerskap – är blytunga, förtätade kammarspel om sexuell ångest, ensamhet, makt, hat, kärlek och mor/dotter-problematik. Blod, kött, skuld, onåd, febrig åtrå och bråddjup skam; karaktärer som befinner sig bortom nåd och bot. Över sidorna en frånvarande Gud. När jag nu läser om Falkenlands tidiga romaner överväldigas jag återigen över hur BRA hon är, vilka känslor hon förmår uppbringa inom mig, vilken utomordentligt säker stilist hon är. Jag älskar det sällsamt anakronistiska i hennes dikter och prosa, känslan av att det man läser lika gärna kan utspela sig på 1800-talet som idag. I en tidsera av popkulturella och tekniska markörer, sönderrefererande och blinkblinkande (hey, jag är själv skyldig!) är det ljuvligt att få vaggas in i Christine Falkenland-land. De karga klipphällarna som så mästerligt förkroppsligar det själsliga landskapet, nyfikna och fördömande ögon bakom spetsgardiner… Det är faktiskt lite Shirley Jackson över Falkenland-romaner som ”Släggan och städet” och ”Öde”. Inte undra på att jag föll som en fura en mening in i ”Öde”.
Christine Falkenland saknar motstycke i svensk prosa, det är väl vad den här lilla kärleksbomben går ut på. Införskaffa nu ”4 x prosa” och maila sedan tant Helena och fråga om nästa lämpliga anhalt i Falkenland-land.
Mitt måndagsmöte med Christine Falkenland.
PS: Hon är ljuvlig även på dikt. Exhibit A: ”4 x dikter”.
Alla
Det är något alldeles bländande med hennes språk. Och inte minst hennes röst. När jag läser henne så kan jag liksom höra hennes släpiga göteborgska i mitt bakhuvud. Vackert så det förslår.
Den falkenlandska världen är underbar att vistas i. Sin karghet till trots, elelr kanske snarare på grund av sin karghet.
Audrey Fenn: Ja! Ja! Ja! Bländande var ordet, och visst är det just den där kargheten som är så ljuvlig. Har tyvärr aldrig hört henens röst – när jag intervjuade henne inför mitt måndagsmöte fegade jag ur och körde mailintervju istället för att ringa. Hoppas få höra henne läsa ur sin produktion någon dag.
”En sakral version av Basic Instinct”. Så har en recenset skickligt beskrivit Christine Falkenlands lyrik!
”Från tro till tro” är rubriken på min essä om Christine Falkenlands författarskap (fr a romanerna) i ”Fler systrar. 25 kvinnliga författare från dåtid tll nutid”(BTJ).
I ”52 kvinnliga författare” (BTJ) heter esän helt enkelt ”Christine Falkenland”.
Jag älskar inte lika mycket allt CF skrivit, men hennes lyrik och prosa lever i mig.
Som privatperson är det fascinerande med CFs mångsdighet:
Flipperspel,cocacola, kristendom som en beslutad livsväg,saltgodis och boxning.
Helena: Jag som var så imponerad av att du hade vågat intervjua henne…
”Vänd dig om och se mig
vänd om
Jag ber dig att vakna
jag ber dig
Men mörkret hinner fram
kylan hittar hem
Du sjöng om det som inte förgås
allt förgås”
Det kan inte sägas mycket vackrare än så.
Ååååååh, Christine Falkenland! En av mina allra, allra största favoriter!
Jag läste Min skugga lite av en slump, blev väldigt förtjust, fick kort därefter Skärvor i julklapp och den har verkligen fastnat som en enorm läsupplevelse. Sedan dess har hon en hedersplats i bokhyllan, både romanerna och dikterna! Hon är också en av de författare som nästan gör mig nervös varje gång hon släpper nytt – tänk om det inte är lika bra, tänk om jag blir besviken?
Jag har knappt vågat rekommendera henne till någon, inte så mycket av rädsla för att de ska tycka att jag är lika depraverad som karaktärerna utan snarare för att det vore så jobbigt om de liksom inte förstod det fantastiska med henne. Jag måste alltid noga förhöra mig om vad de mer gillar innan jag vågar yppa CF… Dessutom misstänker jag att hon uppfattas som extrem-pretto av de som inte vanligtvis läser sådana dystra böcker.
Nåväl. Den nya kommer väl i höst?
Ellinor: Japp, ”Vinterträdgården” kommer i början av september. Här kan du läsa mer: http://www.wwd.se/BokDetalj.aspx?BokId=9146218149
Åh. Låter som en författare jag borde kolla upp. :)
Helena: tack! Jag förstår bara inte hur jag ska kunna stå ut med väntan..
”Om det där blixtnedslaget som förändrar allt. Jag ville skriva om passionen, som inte är förbehållen storstaden och nattlivet. Det plågsamma begäret som inte tar hänsyn till vem du tror att du är.”
(Där är det igen – några meningar och man är, som ni påpekade, bländad och golvad)
Ellinor: ja, och då är det bara en liten beskrivning från Christine. Tänk dig the real thing då!
Även om du redan äger berättelserna i 4 x prosa är den värd sina cirka 39 riksdaler bara för att den innehåller ett vackert efterord och psalmen Brustet halleluja.
Jag minns med magiskt skimmer Min skugga, Öde var också bra. Själens begär och Skärvor av en sönderslagen spegel gillade jag inte alls. Men jag ska nog läsa Släggan och städet någon gång. Och absolut Vinterträdgården. Vissa författarskap får vara ojämna, bara de är oupphörligt intressanta.
Tack och tack igen för att du tipsat mig om Falkenland! Jag har just, som ni säger, kärleksbloggat 4xprosa å det grövsta. Tack!
My pleasure, Christian! Och vilken fin kärleksblogg det blev. Nu är det bara veckor kvar tills vi får en ny Falkenland att (förhoppningsvis) kärleksblogga! :D
[...] skrymslena av det mänskliga psyket. En hel del av det har jag själv skrivit, till exempel här, här, eller [...]
Passar den som present till en 50-årig pappa tros? :)
Han gillar att läsa t.ex. deckare, böcker som är spännande, böcker där folk dör (mord och liknande) m.m.
Har själv aldrig hört talas om 4xprosa och Christine Falkenland. Passar hennes böcker även för vuxna men?
Tacksam för svar!
Vilken svår fråga, Sofie! Christine Falkenlands böcker är ju oerhört mörka, men kanske på ett annat sätt än deckare. Och det är väldigt mycket kvinnlig kroppslighet etc i hennes böcker, vet inte hur din pappa ställer sig till det? Om du vill ha något mörkt och spännande till din pappa som är mer åt deckarhållet kan jag rekommendera Mörk jord av Belinda Bauer eller (om han läser på engelska) Dark Places av Gillian Flynn. Fast jag tycker du ska prova med Falkenland, det är ju kul att bli överraskad (och det vore jättekul att veta vad han tycker!). Eftersom den är så billig kanske du ska teama upp 4 x prosa med en hederlig deckare? I så fall rekommenderar jag något av Giles Blunt, Dennis Lehane eller Harlan Coben, om inte din pappa läst dem tidigare. Lycka till och god jul!
/Helena, som inte skriver på Bokhora längre men kommer rusande så fort någon frågar om Christine Falkenland :)