”A plethora of gore and perversion”? Ja tack!

Min finska fas har, utan att jag riktigt vet hur det gått till, övergått i en skräckfas – visserligen ett slags normaltillstånd i mitt läsande, men ändå. Egentligen är allt Jessicas fel. Hennes kontor ligger nämligen farligt nära Science Fiction-bokhandeln. Det faller sig liksom naturligt att slinka in och tillbringa några minuter på deras eminenta horror-avdelning innan våra bokhoremöten. Nu senast blev resultatet ett stycke vampyrporr i skräckig chicklit-tappning och ett stycke Bentley Little. För alla som vill ha sin skräck kladdig, direkt och Sadako-kryper-ut-ur-TV:n-skitläskig är Little ett namn att lägga på minnet. Han är knappast kungen av subtiliteter, men ibland vill man bara ha lite kravlös popcornskräck i litterärt format, och då är hans berättelser perfekta. Little är väldigt förtjust i indianska begravningsplatser, demoner och allsköns kroppsvätskor; lite för förtjust ibland, men är man som jag sedan barnsben avtrubbad efter en strikt litterär blod & slem-diet är det nemas problemas. (Alltså, jag inser hur sjukt det här låter för alla er som inte läser skräck!) Jag har sedan tidigare läst och gillat ”The Resort”, en skräckskildring med glimten i ögat om spaanläggningen från helvetet belägen på – ni gissade det! – en indiansk begravningsplats, och nu fick ”The Dominion”, en berättelse om utstötta tonåringar och häxkraft, följa med mig och vampyrporren hem.

Dessvärre slutar inte min lilla morbida historia där. Nej, förstår ni, jag var tvungen att gå in på Amazon och läsa om Bentley Littles övriga romanproduktion. Resultatet? Två till bokbeställningar i form av ”The Vanishing” och ”The Store”. Visserligen till ett väldigt trevligt pris, men likväl: två bokbeställningar om sammanlagt elva (11) böcker på en dag! Det här börjar spåra ur. Min ursäkt? (Den här gången kan jag ju inte skylla på Jessicas kontor…) Det var den här Amazon-blurben, kombinerat med löften om en Lovecraftiansk slutkläm och allusioner till succubus-aktiga monster och en ödslig stuga i Kaliforniens vildmark, som fick mig att helt tappa besinningen och lägga in dagens andra beställning:

”Despite shortcomings, Little again displays, with a plethora of gore and perversion, his robust ability to disgust (and delight) even the most seasoned horror enthusiast.”

”A plethora of gore and perversion”, don’t you love it? Ni som inte för länge sedan slutat läsa, oh, ni förtappade själar som gått över till den mörka, succubus- och vampyrbefolkade sidan för gott… vad läser ni helst för nutida skräck bortom de två K:na? (King och Koontz, alltså.)

PS: Plethora är en medicinsk term för ”ett överflöd av kroppsvätskor”. Bra Alfapet-ord, alternativt bra namn för ett death metal-band!