Aha, jag fattar…

Tågläsning igen i helgen, och det blev del 2 i Jonas Wergeland-trilogin. Och nu fattar jag upplägget ju… Smart. Men bra att förra var del ett för jag blev mycket mer begeistrad i den. Tvåan, mer konventionell och stillsammare? Hittills (drygt halva läst). Nästan så att om detta varit ettan så hade jag kanske inte varit superintresserad av att läsa ut? Det hade kunnat bli en sån bok som är rätt bra, men mitt i allt råkar man bara lägga den åt sidan och så kommer man aldrig tillbaka sen.
Fast NU ska jag läsa klart. Inget tvivel. Fortsättning följer.

Dela: Facebook  Twitter 
Skrivet av

Johanna Lindbäck

Jag kommer från Luleå men har bott i Stockholm sen 1999. Förutom att läsa massa böcker så skriver jag ungdomsböcker själv också (på Rabén&Sjögren). Du kan läsa mer om mitt skrivande och allt sånt här. Sen är jag även lärare i svenska och engelska på en gymnasieskola i Nacka utanför Stockholm.
Läs alla inlägg av
Johanna Lindbäck

3 kommentarer till Aha, jag fattar…

  1. Men vänta bara tills du läser trean! Oj oj oj!

  2. Enligt min mening är ettan en underbart luftig gåtfullt dunkel katedral, i tvåan ägnar sig författaren envetet åt att fylla halva katedralen med lecakulor för att i tredje romanen fylla återstoden med rosa sockervadd.

    Efter att ha läst enochenhalv bok till av honom kan jag inte göra annat än att utropa honon till Nordens Paulo Coelho.

  3. Nordens Paulo? Neeeej?! Än så länge har jag inga såna vibbar, hoppas verkligen de håller sig borta!

Kommentera