”Alltid hos dig” – Maria Ernestam
Ingas man Mårten dör hastigt och oväntat i en hjärtinfarkt efter att de fått tjugo lyckliga år och en son tillsammans. Ingas reaktion är att hålla ihop, jobba och gneta på i sitt yrke som fotograf, men efter två års tid så känner hon att… Nej, paus, n-u. Hon tar ledigt ett tag och flyttar ut till sin familjs sommarhus på Marstrand. I sjöboden hittar hon en gammal låda med brev från Afrika som handlar om livet som missionär, år 1916. Inga har ingen aning om vem avsändaren är, men hon förstår att det på något vis handlar om hennes släkt. Sakta men säkert börjar hon forska i historien, och samtidigt som hon får reda på fler pusselbitar där kanske hon lyckas lägga ihop några om sig själv också.
Ni vet ”osvenskt”, det finaste betyget vi kan ge något här i landet (visst var det Fredrik Lindström som sa det i ett av sina program?). Jag tycker Ernestams böcker brukar kännas osvenska. Kittlande, unika, speciella, och svåra att sätta en etikett på. Är det deckare? Eller psykologisk roman? Eller något helt annat?
I ”Alltid hos dig” går Maria Ernestam plötsligt och blir konventionell. Hmf? Jag känner mig ju faktiskt lite lurad! Det är en vanlig historia om en familjs hemligheter och dåliga samvete, rakt upp och ner bara, och den ovanliga stilen och de moraliska rätt/fel-diskussionerna där man alltid får möta oväntade händelser och människor, de saknas.
Historien är okej, språket är okej, ja, allt är ju okej för Maria Ernestam kan skriva, men lyftet som kittlar och skiljer ut den från det andra som publiceras här i landet, kommer inte. Synd! För mig blir det en mellanbok som visserligen funkar på alla plan, men som jag hade önskat mig mer av. När jag plockar upp en Maria Ernestam så vet jag ju precis hur jag vill bli utmanad, för att återknyta till litterära snuttefiltar och annat vi diskuterat här. Hon ska kännas på ett visst sätt. Det sättet är jättebra. Det här vanliga… mm, joo förvisso, men det kan jag ju få av nästan vem som helst?
Läs mer om förra boken ”Kleopatras kam” och en intervju med henne.
Alla
Lustigt att du tycker att det här är en mellanbok. Jag håller med om att den är annorlunda än det andra Ernestam skrivit, men för mig var detta snäppet bättre. Kanske just på grund av att det där lite skruvade saknades. Som jag ändå gillade. Tro inte annat.
Jag tror att Ernestam kan få sitt stora genombrott med Alltid hos dig eftersom den, just pga att skruvigheterna är borta, antagligen kan nå och tilltala en bredare målgrupp.
Ja, och jag gillade ju hennes ”förra” stil, eller vad man ska kalla det. Men den här känns ju mer mainstream, så kanske blir det ett genombrott.
Jag hade fått för mig att hon redan var väldigt läst, även hos den sk ”breda massan”?
Jag gillade hennes två första skarpt, blev lite besviken på Kleopatras kam (blev inte riktigt engagerad, karaktärerna kändes jobbiga, intrigen lite för sökt) men kommer definitivt att läsa Alltid hos dig. Snart.
Jag tyckte att redan den förra började kännas konventionell – visst, skruvad intrig men samtidigt betydligt mer konventionellt berättad än de två första, som jag verkligen gillar.
Ernestam är en av mina favoriter (Busters öron är helt fantastisk tycker jag) och jag har så sett fram emot hennes nya bok. Ska dock vänta och köpa den på bokmässan. Förutom att Maria E är så begåvad med skrivartalang är hon också oerhört sympatisk! Fick möjligheten att träffa henne på förra årets mässa och hon kändes verkligen genuin! Hoppas nu att jag inte blir besviken på Alltid hos dig…