Bokhora.se

16/04 2008
8:36

Säg Tjetjenien och jag säger: krig, Ryssland och Beslan. Min okunskap är enorm på området. Jag känner bara till det svarta i historien. Åsne Seierstad målar inte upp en rosaskimrande kontrast till mina fördomar, men hon infriar dem inte heller. Det finns, som bekant, många nyanser mellan svart och vitt.

I ”Ängeln i Groznyj” återvänder Åsne Seierstad till ett Tjetjenien som hon lärde känna under det första inbördeskriget 1994. Då var Seierstad stationerad i Moskva, men tog sig till Tjetjenien, vilket skildras i bokens inledning. Senare reste Seierstad tillbaka, under något lugnare förhållanden, och det är framförallt reportage från dessa resor som ”Ängeln i Groznyj” består av. I ett land, där presidenten har förbjudit det fria ordet, måste Seierstad smugglas över grannländernas gränser, förklädd till bondkvinna.

Jag gillar sättet som Åsne Seierstad vidgar mina vyer, även om hon naturligtvis har en (inte så hemlig) agenda med sin bok. I en passage av hennes ”Ängeln i Groznyj” ifrågasätter Seierstads ryska medpassagerare varför just hon ska skriva en bok om Ryssland och Tjetjenien. De menar att den ändå inte kommer att skildra ryssarna på ett rättvist och schysst vis. Västerländska journalister borde hålla sig till att rapportera sina egna bekymmer. Och, även om ryssarna till viss del får sina farhågor besannade låter Seierstad båda sidor komma till tals. På originalspråk heter boken ”De krenkede” och nog låter Seierstad oss veta att det finns få verkliga vinnare i den nya ryska imperiet. Många är just väldigt kränkta och tycker att systemet har behandlat dem orättvist och att allting är någon annans fel. Vilket det ofta är. Ofta är det, i slutändan, en viss Vladimir Putins fel.

Jag gillar verkligen sättet som Seierstad berättar på, även om det var så länge sedan jag läste henne, att jag hade glömt bort att hon kan vara en smula högtravande emellanåt. Man glömmer bort det. Seierstad träffar förtvivlade barnhemsförståndarinnor, sargade kvinnor som blivit vansinniga av kriget, barn som har fruktansvärda bagage och mödrar som har förlorat 1, 2, 3, 4, 5 söner. Hon hänger i flera dagar med mormödrar, möter Tjetjeniens president och får en formell guidning av Groznyj. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska göra med all information som jag har fått. Det är väl det som är problemet med att läsa böcker som gläntar på gardinen och visar en värld som faktiskt inte alls är särskilt vacker. Jag tycker om att lära mig saker, men jag får väldigt tunga skor…

Vidare läsning blir ”Rysk dagbok” eller ”Putins Ryssland” av en glödande Anna Politkovskaja. Ämnet är väl värt en fördjupning och Seierstad är en bra ingångsbok.

 

asne_seierstad_v08_2.jpg

Foto: Jonas Ekströmer

P.S. Åsne har förresten fått sitt namn från en bok, närmare bestämt Tarjei Vesaas ”Det stora spelet”.

4 kommentarer

4 kommentarer till ”Ängeln i Groznyj” – Åsne Seierstad

  1. Vill bara passa på att tipsa om ”Aluminiumdrottningen”
    när ni ju ändå är inne på Tjetjenienskildringar.

    (http://www.adlibris.se/searchresult.aspx?search=quickfirstpage&quickvalue=Aluminiumdrottningen&title=Aluminiumdrottningen&fromproduct=False)

  2. Även Arkadij Babtjenkos bok ”Krigets färger” som är en rysk skildring av kriget i Tjetjenien.

    Förövrigt anser jag att man oftare bör välja böcker efter förlaget som ger ut dem. Boken ovan ges ut av Ersatz förlag, som har en mycket intressant och annorlunda utgivning. På samma sätt som den som är intresserad av kriminallittertur har all orsak att följa allt som ges ut av Minotaur förlag. Kort sagt förlagen får allt för lite uppmärksamhet!

    Läs t ex den fantastiska skildringen av Bakhåll förlag i Lund:

    http://www.svb.se/SvB_papper/2005/Nummer_12/87989?searchString=bakh%E5ll&search=S%F6k

  3. […] i Groznyj – Åsne! Bilden av Rumänien – innifrån och utifrån – Cãrtãrescu!, min stora […]

  4. Om ni inte redan har läst Putins Ryssland så rekommenderar jag den varmt. Snudd på lite för engagerad och journalistisk, men samtidigt det som gör den så lättläst. Ser fram emot en djupare analys av någon annan författare eller kanske forskare. Putins Ryssland känns som Stalins Ryssland och boken påminner flera gånger i sin tragiska dråplighet om – favoriten – Mästaren och Margarita.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida