Annorlunda och fint om sorg
Pratade med kära Ka på ett event tidigare i veckan och då hann vi lite kort avhandla döden och hur det beskrivs i ungdomsböcker. Efteråt kom jag att tänka på fina lilla knubbisboken (älska knubbisformatet) ”Livet på en kylskåpsdörr” av Alice Kuipers. Det är en annorlunda bok, bestående av meddelanden på post-its som skickas mellan Claire och hennes mamma. Det är så de kommunicerar. Först enkla saker som att man ska komma ihåg att göra saker, eller lite tonårsgnäll och mammagnäll. Men sen får Claires mamma cancer. Och då blir meddelandena mycket mer känslosamma, mycket mer viktiga. I de korta meddelandena ryms plötsligt hela världen.
Att sorg och förtvivlan kan beskrivas så på pricken och ändå få plats på en post-it. Ja, det är mycket läsvärt och ”lättläst” om man ser till formatet, ämnet är ju osedvanligt tungt. Den skulle jag förstås ha nämnt i sammanhanget. Kanske är det lättare för tonåringar att ta till sig ämnet när det serveras på det här viset?
Alla
Hej, kära Johanna! Vi skulle ha pratat mer! Slut på internheter – ja, visst är Livet på en kylskåpsdörr jättefin?! Jag gillar den verkligen, men de ungdomar jag tipsat har, hör och häpna, svårt för formen. Konstigt, helt tvärtemot vår saliga vuxenvärlds förutfattade osv. !
Slump: såg Livet på en kylskåpsdörr i bokhandeln häromdagen och tänkte ”åh, den verkar bra!”. Sedan började jag tänka på nya Jackson Brodie-deckaren och tappade tråden, yada yada. Låter som ett intressant format!
Men det där är så intressant!
Som vuxen så tror man en sak om format och känslor och yadayada här också. Och så har man så fel!
Vad är det de vänder sig emot? Formatet i kombination med ämnet eller enbart formatet?
Jag ÄLSKAR både dina och Lillejo:s historier om era små skyddslingar, det är så himla fint att höra om läsning hos ungdomar och mindre. Jag blir uppriktigt intresserad.
Ja, visst är skönt att få sina vuxengrejer bortkollrade. Jag blir lika glad då som när jag får ändra uppfattning om personer i största allmänhet.
Tror att de flesta ogillar formatet. De vill ha en ”riktig” roman, inget annat krångel. Åtminstone de jag talat med. Dessutom har jag upptäckt att väldigt många barn och ungdomar är trötta på alla eländesskildringar i litteraturen. De vill ha feelgood liksom! Och jag som älskar feelbadlitt måste traggla mig igenom tramsiga hurraböcker. Fast en del är ju totalljuvliga, som Hemligt ansikte och Ibland bara måste man…
Helena >>> ser fram emot Jackson-rapport! Hade helt och hållet lyckats glömma att den var på ingång. Skönt att jag kan börja skriva julklappsönskelista redan nu.
Mmm, vi får se när jag kommer till skott med den. Min hög med böcker som står på kö att läsas = livshotande tung just nu. Om det skulle bli tyst från mig är det fullt möjligt att jag hamnat under bokhögen… Men Jackson och Kate får nog åka gräddfil, misstänker jag. ;)
Ja, heja helt enkelt!
Ang formen, de flesta unga jag möter vill läsa ungefär som de ser på film; svepas med utan att behöva vara så aktiva själva i textskapandet. Till skillnad från mig som blir gravt uttråkade när jag känner att jag får allt serverat på en bricka. Det blir ofta ett glapp här tycker jag, mellan ungdomslitt som vuxna gillar och ungdomslitt som unga gillar. Men det handlar nog också om att många unga inte får träning i att bredda sin litterära repertoar. De gillar att läsa det de känner igen. Själv tyckte jag att post-it-boken var mkt berörande.
En bibliotekarie kan föreslå böcker (”bokprata” och diskutera) och få en hel del elever lässugna,
men en entusiastisk och kunnig lärare kan göra underverk. Framför allt med dikter och, föräldre elever, essäer. (Varför handlar litteraturläsningsdiskussioner nästan alltid om ”romaner”?)
Min erfarenhet (som bibliotekarie, läspedagog,lärarvikarie, lärarutbildare) är att det finns ett enormt SUG bland tonåringar att få diskutera liv och litteratur med en vuxen som verkligen ÄR en läsare och som vill och vågar samtala. Att t ex alltid berätta för eleverna om den bok man själv just läser.
”Intet” av danska Janne Teller- som inte är det minsta psykologiserande – har jag haft fantastiska diskussioner om med tonåringar. För att inte tala om den stilistiskt avancerade Per Nilssonboken ”Hjärtans fröjd”.
Jag har egentligen inte upptäckt det som så många säger – att tonåringar är slöare läsare än vuxna.Många tonårsflickor nöjer sig med BOATS, men då brukar deras mammor ha samma läspreferenser.
Jag håller med Asalun om att det gäller att bredda reportoaren och som lärare arbeta med ”tröskelböcker” på alla stadier när det gäller högläsning med diskussion.
Absolut, dear fellows, absolut och självklart måste vi bredda! Men en bibliotekarie som bokpratar möter oftast klasser en gång/termin, resten av terminen går åt till lånebesök och möjligen, i bästa fall, korta, informella boksamtal. I höst har jag läsecirkel med fem läslystna unga damer och det blir förhoppningsvis något helt annat. Ser fram emot diskussioner om just olika litterära former – vi kommer att gå från de serverande romanerna till svårigheternas träsk, var så säker…
PS till Lena: vid varje ”bokprat” visar jag opp boken jag läser för tillfället och berättar anekdoter i stil med: ”i morse försökte jag hitta allra tystaste platsen på pendeltåget under resan till jobbs, för att få läsa i fred”.
Ja det är roligt med en lättläst bok som ändå har ett starkt innehåll!
Jag läste ut livet på en kylskåpsdörr på en halvtimme. Att kunna sätta sånna ord på den känslan man känner som dotter till en kvinna med bröstcancer. Jag vet, jag har varit i den sitsen själv. Jag grät mig hela boken igenom och kände verkligen igen mig i Claires situation. Jag hade turen att min mamma upptäckte det i tid och kunde ta bort det som var påväg att bli en tumör. Men om hon inte hade gjort det hade jag inte kunnat fortsätta leva.
Edit: Vilken fin beskrivning av dig som upplevt det hemska som boken handlar om! Och att veta att författarinnan är så rätt ute med känslorna och orden känns bra, även om jag förstås hade önskat att du sluppit uppleva allt det. Men det visar ju att boken kan vara till hjälp och tröst i den situationen.
[...] över titlarna och såg Livet på en kylskåpsdörr vilken jag kände igen efter att ha läst detta för ett par veckor sedan. Jag blev nyfiken redan när jag läste om boken, men tänkte inte på [...]